Jag har tre brevvänner. Två som jag skriver handskrivna brev till och en som jag mailar med. Tre grymma tjejer som jag aldrig någonsin träffat. De är olika i ålder, var de bor, vad de gör och deras intressen, men alla tre ger mig så otroligt mycket. Eftersom man skriver breven i sin trygga vrå vågar man vara mycket öppen och ärlig. Precis som jag vill ha det. Inget kallprat utan "bara rätt in it" som min ena brevvän skrev. Vi berättar om hjärtesorg, drömmar, livets svårigheter, döden, längtan och allt där emellan.
Jag känner sån otrolig ynnest över att så snabbt få ta del av dessa tösers innersta tankar. Vilken ynnest!
Att skriva brev känns så otroligt romantiskt och väldigt Jane Austen och jag älskar det. Det må vara fånigt att en del av tjusningen är ljust den poetiska biten. Tända ljus, väl utvalt brevpapper, finaste handstilen och så på pang, boom en massa känslor. Men det är så sagolikt! Så inspirerande!
Jag hoppas kunna brevväxla med dessa fina tjejer i en evighet!
Har ni haft eller har brevvänner? Saknar ni det från barndomen?
Vad mysigt! Jag mins känslan precis som du beskriver det, hur pappret luktade och att jag tände ljus (och låtsades lite som att jag levde förr i tiden, hade en crush på det :)
SvaraRaderaHur hittade du dessa brevvänner? Det hade varit kul att testa igen.
En tös hittade jag genom twitter där jag är väldigt aktiv. De andra två hittade jag genom en bloggare som lät sina läsare göra kontaktannonser på sin blogg. Men det var för ett tag sen och jag hittade kontaktsannonserna i efterhand. Kontaktade två tjejer som verkade spännande och sagt och gjort, vi började skriva till varandra.
Raderajag älskar det! vi skriver så öppet, ärligt och fint!