onsdag 28 januari 2015

För framtida Frida?


Min garderob är så begränsad just nu, av förklarliga skäl. Jag har ett par jeans och ett par svarta byxor som jag har använt sen magen inte fick plats i de vanliga kläderna. Utöver det har jag några stretchiga toppar och klänningar, några gravidklänningar och några tjocktröjor som utgör mina valmöjligheter. Och jag är så uttråkad! Mitt shoppingsug har aldrig varit större än det är nu, men jag drar mig för att handla vanliga kläder. Vem vet vilken storlek jag har sen? Eller hur kroppen ändras efter att krypis kommit? 

Men så hittar jag den här kjolen och koftan på Lindex och tänker att jo, men kanske man ändå skulle passa på. Framtida Frida kommer ju säkert va så snygg i detta!

Vad tycker ni? Är det helt onödigt att köpa "normala" kläder innan bebisen kommit ut? 

måndag 26 januari 2015

Egenmäktigt förfarande

Jag är ju, som ni vet, med i en bokklubb och utöver bokklubbsböckerna så läser jag massa andra böcker. Och helst hela tiden. Ni var några läsare som ville ha ett boktips och här kommer ett riktigt bra sådant. Denna bok är fenomenal med helt tokig igenkänningsfaktor. Den isande rädslan av att ha förlorat sin älskade som efter en sekund byts ut mot en brinnande längtan och för att i en tredje stund bytas ut om iskall likgiltighet. Och språket! Språket i denna bok är bara wow. Hur kan man beskriva den största kärleken på enbart en enda enkel rad? Hur kan allt få plats i så lite?

Boken handar om Ester som älskar Hugo. Men hur är det med Hugos kärlek för Ester? Älskar han henne tillbaks? Eller vad är det egentligen han älskar?
Stundtals blir jag rasande på Hugo för att han är så självupptagen. Andra stunder blir jag än mer rasande på Ester för att hon bara är sånt jäkla offer. "Gå vidare för i helvete" vill jag vråla ner i boken.
Den här boken påminde så mycket om hur kärlek var för mig när jag var yngre, när jag var Ester. Jag blir så tacksam för att det inte längre är såhär kärlek är för mig. Kärlek för mig är att slippa jaga. Att det är lätt och att allt inte alltid är en sådan sjujäkla kamp. 

På tal om kärlek så kommer min hem idag. Efter sju svåra år (sju dagar men ja ni fattar) kommer han äntligen äntligen hem. Solbränd, trött och längtig efter mig och krypis. Och kanske med en taxfreepåse.... (ja, något ska jag väl ha för att jag går runt här hemma och liiiiiiider när han jobbar utomlands!?).

Nej, nu är det jag som hoppar in i bilen och piper iväg på vattengympa. Jag är FRUKTANSVÄRT omotiverad, men det brukar kännas skönt när jag väl är där. Om inget annat så får jag se dagens barnmorskebesök som kvittot på att vattengympan är bra. Mina värden är fina, blodtryck bra, krypis hjärta slår som det ska och kisset har inget äggvita (?) i sig. Prima grejor det här!

Nu vill jag komma hem till MASSA boktips från er! Hit me with your top 3!

söndag 25 januari 2015

Tid för återhämtning

Här ser ni min fina julklapp. En audio tivoli som står i köket och det är såååå mysigt med radio eller musik på när man står där och stökar. Bredvid ser ni min megacylinder fylld med värmeljus!

David har varit bortrest sen i måndags och jag har märkt av det, och så har även ni. Det har varit några dagars tystnad här på bloggen. Egentligen är det ofattbart vilket stort stöd David har varit under graviditeten. Det blev extra påtagligt nu när han var borta. Inte för att jag gjort några överdrivna saker, men jag har ändå skött hand om det dagliga plocket, handlingen, tankning av bil och allt sånt där. Jag har märkt av det, både fysiskt och psykiskt. Jag har helt enkelt varit så otroligt trött så jag har, om kvällarna, inte haft orken att blogga.

För några år sedan hade det nog stressat mig mycket. Att bloggen stod och stampade under några dagar. Men, nu för tiden påverkas jag inte så mycket av sånt. Jag lyssnar på kroppen och tillåter att verkligen göra bara precis det kroppen vill att jag ska göra. Det är verkligen skönt, att inte vara en prestationsprinsessa eller duktig flicka. Att de dragen har försvunnit med åren och kvar är verkligen bara tillit till mig själv och harmoni. 

Nu lever jag hela mitt liv så. Jag äter bara det jag vill, inte det jag borde. Jag gör bara det jag vill, inte det jag måste. Jag umgås med de jag vill, inte med dem jag borde. Lite skit i hörnan eller lite diskad disk i hon gör mig inte lika stressad som förut. Allt behöver inte vara perfekt hela tiden. Det räcker med lagom. Och med det mottot ska jag sjunka tillbaka i sängen igen med min kopp kaffe och min tidning. Jag är trött efter en lång och oerhört härlig tjejbrunch igår och i eftermiddag ska jag både på livesändning av p1debatt och sen träffa familjen för söndagsmiddag. Så den här sköna bönan behöver all vila hon kan få. Och sköna bönans mamma också såklart! ;) Imorgon kommer vår älskade David hem och då ska allt vara i sin ordning igen. 

onsdag 21 januari 2015

En vit gräshoppa

Säg hej till min lille vän gräshoppan! Alltså, I loooooove denna lampa. Vi beställde den på Lammhult och en vecka senare kunde vi hämta upp den. Bästa sättet att spendera julklappspengarna skulle jag vilja säga. Vi har under så himla lång tid haft begagnade vintageaktiga lampor. Träiga, murriga och inte alls vår stil längre. Jag kände verkligen att vi behövde hotta upp vårt boende och liksom kliva in i åtminstone 2000-talet. Gräshoppan är en 60-tals klassiker som produceras av Gubi och jag känner mig nöjd. Dock blir jag återigen smärtsamt påmind om hur tomma våra väggar är. Vilket är pinsamt med tanke på att jag lever med en man som har en egen bildbank på säkerligen ett par 100.000 bilder att välja och vraka på (kanske överdrift men ja, ni fattar).
 Gräshoppan kommer i massa färger men jag ville inte ha en av trendfärgerna, för det tröttnar man så snabbt på tänkte jag. Sen var mörkgrå och svart alldeles för mörka. Nu vill jag ha ljust och fräscht och no more murrigt! En ljusgrå var skitsnygg men den drog för mycket åt det blåa hållet, så det fick bli en vit. Och jag är så nöjd. Enda problemet... Jag har hittat en ny lampobsession och hittat typ tio lampor jag bara måste ha.

På nedersta bilden ser ni också vårt nya satsbord. Det fick vi av snälla mor och far eftersom de köpt ny lägenhet och också verkar lida av någon form av göra-om-nestingpsykos. Tur för oss som nu har ett jättefint bord från Ulla Christiansson, som förvirrande nog heter "Trio", trots att det bara består av en duo. 

Annars är jag rätt sliten. Sov så dåligt i natt och sitter här på jobb och försöker hitta ett sätt att ta kaffet intravenöst. Igår var det föräldrautbildning....trodde jag. Döm min förvåning när jag kom in i ett rum fullt med gamla människor. Som inte var gravida. "Är du här för samtal om smärtlindring?". Jo, tänkte jag, det är jag ju på ett sätt. "Är detta för gravida" frågade jag? Då började gamlingarna frusta av skratt och jag lommade surt ut ur rummet. Mycket riktigt hade jag tagit fel på dagen. Alltså WTF!?!?!?! Dör av irri på sånt! Jag gör ett nytt försök idag. 

tisdag 20 januari 2015

Det här med service?

Har jag någon läsare där ute som jobbar i butik? Och främst i en sminkbutik? För jag vet bara inte vad jag ska tycka. Låt mig spola tillbaka. Igår var jag i en sminkbutik som jag ibland besöker flera gånger i veckan. Jag handlar där ofta. Igår stod jag vid chaneldisken och tittade på ett puder som, mind you, kostar över 500 kr. Då vill man liksom att det ska bli jäkligt bra. Eller hur?

Expediten kom fram och frågade om jag behövde hjälp. Ja tack, svarade jag. Det här pudret kommer i olika nyanser. Är nr 20 det ljusaste, frågade jag. För jag hade för mig att det ska finnas en ännu ljusare no 10. I vår butik har vi bara dessa nyanser, svarade hon. Jag frågade om det fanns annan nyans på hemsidan. Det gick inte att se sa hon. Finns det fler nyanser i andra butiker? Hon visste inte. Kunde hon kolla upp det? Nej, det kunde hon inte heller göra. Kunde hon möjligtvis ta reda på om produkten överhuvudtaget kom i en nyans no. 10. Men nej, det kunde hon inte. För tydligen var hon oförmögen att googla. Jag blev skitsur. Jag fick själv googla produkten och kolla upp det, ta reda på svaret, och sen berätta detta för de handlingsförlamade expediterna. Jag sa i lugn ton att jag tyckte det var dålig service av dem att de inte kunde engagera sig i att hitta svaret. Ett puder för över 500 spänn är liksom ingen walk in the park för de flesta. Jag tyckte det var dålig stil. 

Nu till min fråga, överreagerade jag? Var det dumt av mig att begära att de skulle ta fram svaret åt mig? Jag vet bara att när jag jobbade i butik gjorde jag allt för att ta fram ett svar, på riktigt. Inte bara ett halvhjärtat försök att nästan lura på kunden produkten men i fel färg. Hur mycket kan begära av butikspersonal? Nej, nu blir jag skitsur igen bara jag skriver om detta. Haha, herregud, är det gravidhormonerna som spökar?

måndag 19 januari 2015

Att sova som en prinsessa

 Hemskt tidigt i morse vaknade jag av att David pussade mig hej då och tyst smög ut ur lägenheten med sin stora resväska. Han har begett sig mot varmare breddgrader för en fotoresa, och nu är jag gräsänka i en hel vecka. Det brukar vara samma visa varje gång. De två första dagarna är huuuur sköna som helst. Massvis med egentid. Massa plats i sängen. Ingen som stör. Men efter 48 h klättrar jag på väggarna av uttråkan och mot slutet av veckan är jag mest en gråtig fläck som bara längtar ihjäl mig.
 Jag bloggade om sänggavel häromveckan och min älskade mor kläckte då ur sig att hon minsann kunde göra en gavel åt oss. (!?). Sagt och gjort, vi tog oss till tygaffärn och Bauhaus och två timmar senare hade vi en färdig, supersnygg, sänggavel. Jag valde ett ljus grått möbeltyg som vi spände på en skiva med måtten 180 x 120. Det blev ju bara så himla bra. Eller vad tycker du? Sänggaveln ger verkligen ett helt nytt intryck tycker jag. Sängen fick liksom tusen nya lyxpoäng. Sovrummet blev genast mer inbjudande och för att inte tala om att mysfaktorn höjdes hur mycket som helst!
Samtliga bilder: David Johansson
Dock är det nu smärtsamt tydligt hur kala våra väggar är. Vi bara måste få upp mer konst på väggarna, men jag är ju så himla kräsen! Nästa projekt nu blir att byta ut sänglamporna med två matchande lampor, som måste vara vägghängda, och få upp några tavlor. Men, det tar sig tycker jag. 

Idag är det måndag igen, det har nog inte gått förbi en enda av er. Jag var så himla trött i morse. Det var en pina att köra till jobb och när jag var framme fick jag blunda och "vila ögonen" i tio minuter där på parkeringen innan jag hastade vidare och köpte en stooooor kaffe.  Idag är det vattengympa som gäller och i veckan blir det föräldrakurs #2. Det är med spänning jag ser fram emot vad jag kommer lära mig denna gång. Vilken kulturform kommer mitt sköte anamma denna vecka? En glittrande schlager hade ju varit perfekt rent spontant.

lördag 17 januari 2015

Högljudda snarkningar

 Jag hann inte titta in hos er på hela dagen igår. Förlåt! Men det blir ju så ibland. Tiden bara rinner iväg. I torsdags hade vi vår städdag och det är verkligen det bästa vi bestämt oss för. När fredagen kommer är hemmet städat, doftar gott och det finns inga måsten inför helgen. Igår hämtade jag upp David efter jobbet och så hämtade vi ut vår lampa. Alltså jag är sååå spänd för att få visa er hur det blev. Sen gjorde vi en stor god sallad med extra allt + vitlöksbröd. Kollade på spåret och sen snarkade jag högljutt i soffan. Så ja, då blev det tyvärr inget bloggande. 
 Gud vad bilderna blir grusiga vid denna tiden på året. Men vad ska man göra? Såhär ser det iallafall ut på min lilla skrivbord/smink/blogg hörna. Vita tulpaner står som ett bevis på att jo, det kommer någon gång att komma en liten solstråle. 
Nu ska jag sluta här för denna gång. Frukosten är framdukad och idag blir det alla mina favvisar. Gott bröd, massa pålägg, kaffe, äppeljuice, färsk frukt och nyhetsmorgon. Ha en fin lördag så tittar jag in lite senare.

torsdag 15 januari 2015

Att ha en festival "där nere".

Titta vilket ljuvligt set som David gav till mig/krypis i julklapp. Jag har under hela graviditeten tjatat om att jag så gärna vill ge krypis bebismassage och i detta set finns allt man behöver för en avslappnande stund med sin bebis. Maria Åkerberg gör jättefina ekologiska produkter där man endast använder ekologiskt odlade vegetabiliska oljor. Igår kom David hem från bibblan och hade lånat en bok om just bebismassage, så den ska jag titta igenom snarast möjligt. Produkterna kan du hitta här.

På tal om bebisen så gick vi på första träffen på vår föräldrautbildning igår. Herregud, vad ska man säga? Jag är uppenbarligen inte alls lämpad för sådant. Jag höll hov som bara den och när tiden var slut hade jag haft två timmars stand-up och frågan är hur mycket de andra blivande föräldrarna egentligen fick med sig när det kommer till själva barnafödandet. Vi fick iallafall se en förlossningsfilm där vi blev informerade om att föda är som "att ha en festival där nere".... Jomensåatte, mycket ska man tåla. 

Inte klokt vad tiden går. Idag är det redan torsdag, imorgon går jag in i nästa graviditetsvecka och hämtar ut en ny lampa, på lördag påbörjas projekt sänggavel och kontorsupprustning. Japp, jag har nog officiellt gått in i nestingmode nu! Ljuva helg, we meet soon again!

onsdag 14 januari 2015

Malmös egna byfåne?

När jag ser dessa bilder tänker jag på två saker. 1) HERREGUD vad jag behöver en ny mössa. Med den jäkla toppaluvan ser jag ju ut som hej-kom-och-hjälp-mig! 2) Det finns allt ett drag av en byfåne i mig. Men, jag bjuder på detta. Det kanske muntrar upp någons dag. Men alltså, den mössan. Jag bara kan inte med den! Jag har hittat en ny mössa. Den kostar 2000 kr och jag har nu i snart två veckor försökt rättfärdiga ett köp, men ännu inte lyckats. Att jag går runt bland folk, bland allmänheten, med nuvarande mössa är ju bara inte klokt. Jag ber om ursäkt till er alla!

Det var egentligen inte detta jag bara ville skriva om idag. Jag ville skriva om glädje, välbefinnande och lycka. Häromdagen var jag i en bokhandel. Jag gick förbi en kvinna. En grå mus. Hon bläddrade i en bok på vars framsida det stod "jag vill vara lycklig". Det var en av de mest hjärtekrossande ögonblicken på mycket länge. Det fick mig att fundera på min egen resa. Jag var inte heller alltid lycklig. Jag var tvärtom mycket olycklig. Hur ändrade jag då på detta? Hur blev det att jag gick från nattsvart till himmelsblått?

Sluta jämföra dig
En stor orsak till att man känner sig otillräcklig och som skit är att man jämför sig med alla andra. Jag tycker det är kanon att inspireras av andra, men inte likna sig vid eller jämföra sig med andra. Inget gott kan någonsin komma ur det. Vi matas med bilder på Facebook och i sociala medier och tror att alla andra har det så himla härligt hela tiden. Men det är inte så. Vi väljer bara inte att visa det jävliga. Vi visar bara det härliga. Men det vore befängt att tro att alla andra lever bekymmersfria liv. Vi har alla vårt kors att bära, våra svårigheter att möta. Du har säkert något som jag önskar att jag hade, och vice versa. Låt oss inte jämföra oss med varandra. När jag började glädjas åt det jag har, istället för det jag inte har, blev jag bra mycket mer harmonisk och lycklig.
 
Följ din magkänsla
Så många gånger i mitt liv har jag agerat efter andras, riktiga eller av mig ihopfantiserade, förväntningar. Jag har gjort val baserade på hur alla andra gör, eller efter vad alla andra tycker eller utifrån hur jag tror att alla andra agerar. Var gång har det blivit skit med allting. När jag började lita på min magkänsla föll mycket på plats. När jag gjorde saker för att jag verkligen ville det. Även om alla andra gjorde precis tvärtom har jag alltid mått bäst av att ge dem det mentala fingret och fortsätta på min egen väg, med min egen magkänsla som kompass. Jag kan vela inför ett beslut, men när beslutet är fattat har jag aldrig ångrat mig. Magkänslan har alltid lett mig rätt.

Man räcker till
Slutligen mår jag som bäst när jag är snäll mot mig själv. När det får räcka med att jag gjort mitt bästa, för mer kan man inte göra. När jag gjorde så gott jag kunde och accepterar att det räcker till. Man kan inte vara allt för alla hela tiden. Bullmamma, affärskvinna, superstrukturerad värdinna, världsbäst väninna, tillgänglig partner. Alla dessa finns inom mig, men ingen av dem är perfekt. De lyser igenom olika starkt vid olika perioder i mitt liv. Och det är helt ok. Med sänkta krav kommer sänkta axlar som i sin tur ger sänkt andningstempo och det är ju bara så himla skönt. Livet blir lite mer harmoniskt då tycker jag.

Detta var mina "harmonitips". Har du något bra tips att dela med dig av?

tisdag 13 januari 2015

Prima vara

Har ni sett något så gulligt? Min mamma har stickat en liten tröja med en matchande liten hätta som lilla krypis ska få ha på sig. Tänk att min unge kommer få plats i något så pluttigt! Idag var vi hos vår barnmorska för glukostestet. Det gick så bra så. Prima vara här, finfina värden och en glad bebis som växer som hon ska och vars lilla hjärta pickar på alldeles normalt. Så glad och lättad jag kände mig när jag gick därifrån. Det är ju alltid en liten anspänning när man ska på kontroller och sådär. 

Jag känner sån himla bloggglädje och det är verkligen tack vare er där ute. Ni är flera som tittar in och ännu roligare, flera som lägger en kommentar. Det är ju bara så motiverande och härligt när bloggen är mer dialog än monolog. Så verkligen, tack så himla mycket för att ni tittar in. 

Idag är nog annars en ganska vanlig dag. Efter jobb kommer jag väl sladda hem, ha lite hemmafix i form av tvätt som ska vikas och lite plock i köket. Idag känns som en sådan dag när jag ska lägga lite extra tid i badrummet. Skrubba mig, smörja mig och sen krypa ned i någon härlig pyjamas och va alldeles mjuk och skön. Sen ska jag nog bara ligga där i sängen och läsa någon inspirerande tidning och sjunka ner i min bok. Det är ju så mysigt på kvällarna att ligga och läsa oh dricka en kopp te tillsammans med mitt buffliga lilla sällskap. Hon gör sig verkligen påmind där inne nu för tiden. Hon buffar och sparkar och hela magen hoppar till. Det är så himla mysigt och jag blir tokig av nyfikenhet på vem hon är och hur hon ser ut. (Vacker som en dag och brås på sin mor såklart!) Jag är verkligen inne i ett läsflow just nu. Plöjer böcker som bara den. Jag har sagt det innan, men boktips är ALLTID välkomna. Hit me, vilken är din bästa bok?

måndag 12 januari 2015

Skönhetsupdate

De produkter som går på repeat just nu hos mig. Estelle & thild - detox mask. En djuprengörande lermask, typ. Denna graviditeten har verkligen fått min hy att fullkomligen balla ur! Jag har acne som inte är av denna värld. Alltså verkligen stora cystor, som aldrig går att klämma, och som bara gör såååå ont. Jag får för mig att denna masken lugnar ner allt. 
På ögonen testar jag just nu en ny eyeliner från Loreal, deras superliner. Läpparna pryds nu av Dior fluidstick i färgen "Pantone". Dessa fluidsticks måste vara det lyxigaste i läppstiftsväg för tillfället. Bara förpackningen gör ju en alldeles glad. Detta var en snabb liten beautyupdate. Har du inget härligt beautytip till mig?


Måndag igen. Det är ju inte klokt! Jag satt precis och bläddrade igenom min kalender. Jag har typ 8 veckor kvar att jobba innan jag går på mammaledighet. Det är ju inte klokt! Jag måste erkänna att jag längtar något så oerhört att få gå hem. Och stanna hemma. Börja förbereda mig mentalt, sova och vila mycket, yoga, visualisera och bara drömma om målbilden, att få se min lilla tös. Blir alldeles tårig bara jag skriver om det! Idag blir det gravidvattengympa, ni vet den där där vi flyter runt med våra magar i luften. Nedsjunken i en varm bassäng. Det kommer göra mig gott det!

Ha en fortsatt fin måndag vänner!

söndag 11 januari 2015

En utflykt med Egon

 Igår trotsade vi ju stormen Egon och körde till Helsingborg. Jag hade en födelsedagspresent att inkassera. Vi körde lite tidigare så att vi både skulle hinna med att besöka en underbar butik, Night & Day, och käka lite lunch. 
 Jag förälskade mig så i ett Lexingtonljus, som doftade päronsplit, men det fanns bara en kvar och som stog i butiken. Jag är lite känslig med sånt. Vill helst att det ska vara fräscht och orört. Jag tyckte den som stått i butiken var lite dammig och nej, då är det inget för mig. Någon som vet var man kan köpa Lexingtondoftljus? För jag bara måste ha det.
 Trött, gravid och ja, faktiskt precis så sur som jag ser ut. Mitt humör de senaste dagarna har ju bara varit botten. Jag hoppas det bara är lite nya hormoner som spökar för jag har känt mig så himla hängig och lättirriterad. Jag har ju faktiskt känt mig så himla harmonisk under dessa månader, så det kom väl som en chock att va en sånär surpuppa! =)
 Här får ni se halsbandet "in action" som man säger. Jag använder det verkligen vareviga dag. ÄLSKAR det. Det halsbandet betyder allt för mig. 
 Vi lunchade och sen var det dags för min födelsedagspresent. Jag hade önskat mig en upplevelse och det fick jag verkligen. Vi skulle få gå på lakritsprovning på söta lilla Lakritsboden som ligger i Helsingborg.
 I denna lilla bod hittar du verkligen allt allt i lakritsväg. Jag är en riktig lakritslover och köpte med mig hem en massa godsaker. 
 Isländska lakrits/choklad bumlingar, lakritspulver, salmiakpulver och så fina lakrits/choklad/mandlar i present till min fina föräldrar för att de är så gulliga och fina och alltid alltid ställer upp.

Nu ska vi dunsa ned i soffan, glo lite på tv:n och sen ska jag krypa ned i sängen med min bok. Bokklubben sammanstrålar på onsdag och jag måste verkligen lägga på ett kol om jag ska hinna läsa ut den. Imorgon blir det ett besök hos sjukgymnasten för att kolla upp foglossningens status och sen är det vanlig vecka som gäller. Gud vad helgerna bara springer iväg. Nu klämmer vi ut de sista timmarna och myser järnet! 

Linneaträdgården - en gömd liten pärla

 Ingen borde åka till Helsingborg utan att svänga in om Linneaträdgården. Åh, vilken ljuvlig pärla. Butiken ligger som ute i ett växthus och är galet inspirerande. Man vill ha allt! Framförallt vill jag ha obegränsade förvaringsmöjligheter så att jag kunde köpa alla dukar, kuddar och porslin som jag längtar efter.
 Vi åkte på utflykt till Helsingborg igår, och hann inte åka inom Linneaträdgården, men jag tänkte visa er bildern från ett tidigare besök. Ni bara måste åka dit. Bilderna från gårdagens utflykt kommer upp senare idag.
 Jag har blivit fullkomligen inredningstokig på sistone. Det kliar i fingrarna att göra om ALLT här hemma. Helst vill jag bara ta mitt pack och pack och flytta. Köpa nått sunkigt hus och renovera upp det från grunden. Allt ska ändras, jag är trött på allt, förändring! (Är det detta som kallas nestinghysteri mån tro!?) 
 Framförallt känner jag att jag behöver fler möbler. Hyllor och skåp där man kan placera allt fint lull lull man samlat på sig under åren. 
När julen kom i år önskade jag mig verkligen ingenting. Nu, nu är min önskelista en halv meter lång. Igår visade jag ju en lampa och ett skåp jag är så sugen på. Men nu kom jag på att jag visst behövde nya köksstolar och en ny servis också. Oj, oj oj, var ska detta sluta?

Nu ska jag fortsätta dricka mitt förmiddagskaffe och läsa inredningstidningar. Jag får bara inte nog. Sen kanske man borde fira att vi överlevde Egon och gå ut en liten sväng i den strålande solen. Det är som om världens andas ut efter en storm. Solen lyser, himlen är blå och luften är krispig. 

lördag 10 januari 2015

A physical necessity

Så olika vi är ibland, jag och David. Där jag tycker tid är pengar och ofta köper första bästa skulle David göra marknadsundersökning på ett paket mjölk om han så kunde. Jag hade ett par gamla högtalare på mina föräldrars vind och jag, otålig som jag är, ville bara bli av med skiten. Ner från vinden, in i bilen och bort till tippen. Men nej, David var av en annan åsikt. Man kunde ju testa blocket. Varför inte? Jag suckade och pustade, och kan ha himlat med ett öga eller två, men David lovade att han skulle sköta hela baletten. Tidigt i morse mötte han upp en bestämd man från Tomelilla och med lite wealing and dealing var högtalarna sålda och vi 2.000 kr rikare. Nu, suckar och pustar jag ju inte så mycket längre. Nu är jag ju världens mest tacksamma och glada. 2.000 kr rikare som går direkt till vår "lampfond" då vi ska köpa en ny och lite lyxigare golvlampa. 

Resultatet av dagens lärdom? Jag går runt som en annan Gestapo här hemma och pekar på allt vi "lika gärna kan sälja" för "folk vill ju tydligen ha vad som helst". Med tanke på att vi fick ärva föräldrarnas gamla soffbord kan vi ju kanske sälja det gamla? Jag har nämligen även påbörjat en "skåpfond" då jag vill köpa det klassiska vintrinskåpet Snö från Asplund. 

Summa sumarum, tack gode Gud att vi ibland är så olika. Nu är David och köper frukostbullar och när han kommer in ska jag kasta mig om halsen på honom och ta tillbaka alla suckar för han är ju bara bäst. Han är min absoluta nödvändighet! Jag älskar dig min älskling!

En vit klassiker - Gräshoppan 
Snö - Asplund