En alldeles underbar dag

 Idag vaknade vi till en solig förmiddag och det kändes att idag var den perfekta dagen för att äta en stor och svulstig frukost på stan. Då finns det inget annat ställe att gå till än chez madame. De har en himmelsk frukostbuffé. Brödkorg med smör och sylt, fattiga riddare (ja alltid dessa fattiga riddare) med mascarpone och rabarberkompott och en fruktsallad. Kaffe och juice på det och morgonen var fulländad. Vi hann precis äta en långfrukost ute i skinande sol och ta en långsam promenad genom folkets park och sitta i parken en liten stund, innan molnen sakta rullade in.

 Det är så viktigt det där att ta sig tid att bara vara. Sitta länge och äta i lugn och ro. Prata på det sätt man inte alltid hinner i vardagen, hålla hand och sakta strosa genom en park med armarna om varandra. Men det handlar för min del inte bara om vi-tid, utan också om egen tid. Tid för mig att göra det jag verkligen tycker om. Tid att reflektera över vad som händer just nu och inom en nära framtid. 

Sen gjorde vi precis inget mer under denna dagen än att ligga på sofflocket, kolla Son's of anarchy och gå och handla middag. Parmesandoftande sparrispasta står på menyn och magen kurrar. Idag blir det bra så. Pasta, soffan och Netflix. Fötterna i Davids knä och en skål med det där sjukt goda naturgodisarna, yoghurtdoppade jordgubbarna. Ja, det blir verkligen bra så. Perfekt faktiskt.