En magisk tvättstund

 Vi kör maskin efter maskin och inget får tvättas i något parfymerat. Allt är yttepyttelitet och jag kan inte riktigt förstå att det är kläder som ska passa en bebis. Min bebis. Vår nya familjemedlem. Alla de små strumporna som nätt och jämt går att vika över tvättställets rem. För de är ju så små. Pluttiga mössor med kärlekskranka pingviner och små bodys med stjärnor och leopardmönster. Kläder som är nya blandas med mina egna bebiskläder och till och med ett litet set från när min morbror var en liten knodd.

 Jag försöker föreställa mig att jag om bara några månader kommer klä en person i dessa plagg. Plagg som jag köpt under graviditetens gång och ömt hållit mot bröstet och längtat ihjäl mig efter min lilla dotter. För som vi längtar. Tre månader känns som en evighet. Vi är ju så nyfikna på henne. Hur kommer hon se ut (finast på jorden såklaaart). Blir hon lik mig eller David. Vilka egenskaper ärver hon? Hur blir hon till sättet?

 Ja ungen kommer ju aldrig råda brist på kläder med tanke på att min blygsamma (läs inte så blygsamma) samling bebiskläder numera även kompletteras av min mammas och min mormors inte alls blygsamma tillskott till samlingen. MEN, det är första barnbarnet och vi har ju faktiskt inte tvättmaskin i lägenheten. Därmed behöver vi fler ombyten då vi inte kommer kunna tvätta varje dag. 

Någon där ute med erfarenhet av kombon nyfödd - tvättstuga. Är det kaosigt att inte ha tvättmaskin i lägenheten eller funkar det?

Nej, nu ska jag gå en vända till tvättstugan. Men vi hörs senare igen för jag har så mycket jag vill visa er. Bland annat från julafton och vad tomten kom med till en tjej som visst varit mycket snäll.