Sjöscouten som äntligen blev kysst

Jag var 13 år och sjöscout. I tre veckor skulle vi vara på havet, på läger. Det hade precis börjat en kille på scouterna. Han var 15 år och egentligen var han för cool för att vara sjöscout men hade blivit ditsläpad av en vän. Han var det finaste jag sett och med en pappa från Marocco hade han både ögon och hår som natten. Vi seglade på vars en båt och jag satt i fören på min båt och tittade på hans båt och mitt hjärta fick inte plats i bröstet. De andra sa att han tyckte om mig och jag fick som yrsel. För jag var okysst och ingen hade någonsin valt mig. 

En morgon väcktes jag av en kompis som sa att de hade bytt ut besättningarna. Jag och han skulle segla en hel dag på samma båt. Jag var yr och nervös och gick till toaletten. Det är inte så enkelt att göra sig fin i seglarställ och flytväst så jag flätade mitt hår med darriga fingrar och tittade in i spegeln och tänkte tänk så händer det. När du går av i nästa hamn kan du vara en person som blivit kysst. Vi började segla. Vi satt bredvid varandra och sa inte ett ord. Det var den mest olidliga tystnad jag någonsin varit med. I timmar satt vi tysta men nära nära och till slut nuddade hans finger mitt finger. Och då gjorde han det. Då kysste han mig och alla såg det och vågorna sprakade och det var det mest perfekta ögonblicket i mitt 13-åriga liv. Ingen annan fanns för det var bara vi och inget annat kunde få plats i mig, bara hans ögon.

Jag gick av i nästa hamn. Yr och med de rosigaste kinderna och jag var äntligen en person som blivit kysst. Jag ringde mina föräldrar och sa nu har jag en kille, han är i skolkatalogen på översta raden, andra personen.