Jag har varit feminist sen jag var 10 år gammal, det var då jag för första gången lade märke till att fröken behandlade mig och killarna annorlunda fast att vi hade gjort samma sak. Sen dess har mina feministiska värderingar växt sig starkare och idag är jämställdhet och feminism allt för mig. Jag hade t. ex. inte kunnat göra mitt arbete om jag inte var en övertygad feminist.
Det var tre tjejer som anordnade hemmafesten och jag och syrran gav bort vars en liten gå-bort-present, nämligen de bästa feministiska böckerna. Det finns självfallet många fler, men dessa tre har alla haft en stor betydelse för mig. De tre böckerna var Maria Sveland - Hatet (en bok om antifeminism), Katarina Wennstam - Flickan och skulden och Gustave Flaubert - Madame Bovary. Här får ni bra boktips!
För er som undrar så är papper och band inköpta på Akademibokhandeln.
Jag var som frälst efter denna kvällen. Hög på livet och på den enorma kärlek som finns mellan kvinnor. Oftast talar man bara jämställdhet och feminism med träskallar som kallar feminister för håriga manshatare. Ofta är samtal om feminism aldrig härliga och roliga, utan de kommer oftast när man behöver förklara något för någon. Och ofta känns det som att man stångar huvudet blodigt för att förklara för någon att feminism bara är jämlikhet mellan könen, det är inte manshat det är frågan om. Men inte häromkvällan. Här var alla öppna, nyfikna och ställde frågor.
Vi tjejer har redan bestämt att vi ska träffas snart igen. Att vi ska göra detta som den feministiska motsvarigheten till en bokklubb. Vi ska ses hemma hos varandra, bjuda på lite mat och ha olika teman. Någon gång kanske vi läst en bok, sett en film eller gått på en utställning. Någon gång kanske någon behöver prata ut om hur berättar man för sina barn om barnets kroppsliga integritet och hur gör man om dagispersonalen påstår att ens son inte bör bära balettkjol på dagis. Helt enkelt hoppas jag vi kan bli en enda stor axel att luta sig mot när det blåser hårt.
Feministisk hemmafest! Vilken grej! Det enda problemet är att jag nu är så sugen på att bli politisk aktiv, vettetusan om jag riktigt har tid med det just nu. Fast å andra sidan, jag har ju alltid velat bli jämställdhetsminister och kanske en sväng statsminister, so why not!? ;)
Du kommer att bli både jämställdhetsminister och kanske statsminister om Du verkligen vill det. Du kan allt Du vill. =)
SvaraRaderavad fin du är! tack!
RaderaJösses, det där skulle min grannfru gå ingång på direkt!! :)
SvaraRaderainte något du skulle gå igång på? ;)
RaderaNu ska jag försöka svara utan att dumförklara mig själv ...jag umgås helt enkelt för lite med människor som diskuterar ämnet. När det väl har hänt och jag varit genuint intresserad så har där alltid, ja varje gång, varit någon rödvinskuckilurad kvinna som tyckt att jag varit för ung och opåläst i ämnet ....så istället för att frälsa mig har de lyckats provocera mig under samtalen. Hänger du med!? :-/
SvaraRaderaDu dumförklarar dig inte alls! jag förstår precis vad du menar. jag tycker det är beklagligt att någon har gjort dig avtänd på feminism och jämställdhetsfrågor bara för att de ansåg sig "för fina eller för bra" för att diskutera med någon "mindre insatt". Allt intresse välkomnar jag! Så härmed vill jag sträcka ut en systerlig olivkvist till dig och ge dig en öppen inbjudan till att alltid vara välkommen och fika med mig och så pratar vi om jämställdhet på ett öppet, förutsättningslöst och ledigt sätt. Ingen rödvinskuckilurad kvinna får lov att förstöra något så viktigt! Så länge du har ett öppet sinne lovar jag att du kommer få så mycket behållning av dessa frågor. kram på dig!
RaderaFår man bjuda in sig själv?
SvaraRaderaabsolut! jag kan skicka en inbjudan på facebook. finns du där? hur hittar jag dig på fejjan? namn? mail?
Radera