Påskkoman som aldrig tog slut

Ute är det grått, som om solen likt en retande flicka bara visade sitt ansikte precis så länge som krävs för att lura en. Det är kallt och på vägen hem från jobb var vädret lika tyngande som min bultande huvudvärk. Läderjacka kändes genast som en mycket dålig idé och jag övervägde kort om jag inte skulle börja klä mig som John Snow och bara vräka mig i päls. 

 Jag hoppas verkligen inte att jag är sådär jättesjuk utan istället att det är något som går att sova bort. För imorgon ska jag och syrran på Operett och se genrepet av Rosenkavaljeren. Och jag vill verkligen inte missa det. Jag som valt outfit och allt! Plus att jag och syrran har aldrig gått bara vi förut, så det ska bli extra mysigt att kura i teatermörkret med henne. 

På vägen hem, när huvudvärken gjorde mig alldeles svart i själen, klingade min mobil. "Säsong 2 av Breakout kings ute på Netflix". Wham, bam, thank you mame! Nu ska jag slumra till ett nytt avsnitt och förhoppningsvis vakna till doften av middagen. Minestronesoppa bad jag, med svag röst, om så förhoppningsvis blir det så.

Sen vill jag tacka så himla mycket till alla er som tittar in i min blogg regelbundet. Många har sagt att det varit problem att kommentera och jag rekommenderar då att kommentera under valet "anonym" och då skriva ditt namn i själva kommentaren. Detta är då istället för att kommentera med ett google-konto, om ni märker att era kommentarer inte kommer fram eller publiceras.

Eller har jag fått det om bakfoten? märker ni problem när ni försöker kommentera? Help a gal out will you?