Bara några korta timmar kvar

Idag är det Valborg. Just på Valborg är det alldeles fruktansvärt att jobba i Lund för överallt vimlar det av lediga, fria, unga, vackra människor. Med lila och gröna plastpåsar travar de i parad utanför mitt kontor. Alla med bara ben, blomkrans i håret och sommar i själen. Den mindre smickrande sidan är såklart den oerhörda alkoholkonsumtion som också kommer med Valborg i Lund, men det finns något så fint över dessa festglada studenter. Som kalvar på vårens första grönbete. Fnissiga, uppspelta och möjligen med en redan påbörjad champagnefrukost går de för att lägga ut sina filtar och inta de bästa platserna. Och jag sitter här, i ett alldeles för varmt kontor och längtar ut.

Men det är inte många timmar kvar för min del. En halvdag blev en heldag då polisförhör inte tar hänsyn till halvdagar, men efter att det är klart är även jag ledig. Det känns som man går på semestern. Ledigheten känns så otroligt lång. Bara dagar och timmar av att göra allt som är härligt och bra för själen. David är också helt ledig vilket känns extra lyxigt. Kanske vi tar bilen på en liten utflykt, kanske vi äter ute, kanske vi maratontittar på Fringe. Vi har ju all tid i världen.

Det enda som är planerat är 1maj. En dag jag vanligtvis inte brukar vara särskilt engagerad i men just i år är det annorlunda. Efter min fotoserie från demonstrationen i Malmö har jag blivit ombedd att fotografera ett parti och dess ungdomsparti innan och under deras 1 maj-demonstration. Det känns nästan overkligt! Mitt första fotouppdrag. Och det känns nästan skamligt med tanke på att jag lever med en fotograf, en riktigt så att säga. Med utbildning, meriter och som kan leva på det. Jag är blott en amatör, men en glad amatör. Jag älskar drivet, elden och passionen som infinner sig i en demonstrationen. Att dokumentera känslorna och ageranden, goda som dåliga, är en tacksam uppgift. En eldig människas känslor lyser rätt in i linsen. 

Kan ni tänka er? Mitt första fotouppdrag! Overkligt!