Krypandets framfart

 Det börjar hända grejor när Estrid får vara nere på golvet. Det liksom kryphasas, men än så länge bara bakåt. Men ändå! Hon kanar sig bakåt tills hon är inkilad i ett hörn och då blir hon sur. Och sådär håller vi på om dagarna. Om vårt älskade barn då höll sig till att bara övning krypning om dagen. Men nej. Verkligen nej. Det snurras runt och hasas och backas och gud vet allt om natten och ingen i den här familjen sover särskilt mycket för tillfället.

Med andra ord är vi en sjukt lycklig och harmonisk familj just nu.

Not.

 Det är dock ändå fantastiskt hur man ligger där kl 04:45 och drömmer om flyktplaner och tänker att idag är dagen jag dör av sömnbrist. Men så ler och jollrar hon, man fnissar till, det blir ett skratt och så klarar man av dagen. Men på natten, ja jävlar vad livet är mörkt just då. Tur jag har upprättat följande regel i vår familj. "Det som sägs på natten gills inte på dagen". Fri tolkning.

Igår hade vår lilla Viola sin första namnsdag och det kändes så otroligt speciellt. En egen dag. Som tillhör vår unge. Ingen har dock tid för sentimentalitet dessa dagar. Jag har sjuttiotusen liter kaffe att dricka och en bebis att rädda från allehanda hörn hon råkat fastna i.