Tycka lite synd om sig själv

Jag tycker lite synd om mig själv faktiskt. Det har varit himla mycket på sistone och jag ligger på mega minuskonto och behöver allt det som inte riktigt är möjligt som bebismamma. Sömn, egentid, lugn och ro och tystnad. David har haft det intensivt på jobbfronten och då blir det att jag har Estrid mycket, och jag tycker det kan vara rätt slitigt. Att oavbrutet, varenda sekund, passa upp på henne och det gör mig mör. Och nu, som toppen på denna helvetescupcake, blir David sjuk. Jättesjuk. Han kan inte göra mer än ligga på sängen. Och nu är Estrid mitt fulla ansvar dygnet runt. Glömde jag nämna att hon inte sover så bra just nu? Två gånger var natt är jag uppe och stoppar in nappen, klappar och vyssjar om en bökande bebis som inte riktigt får ro. Sen upp tidigt i ottan och ge henne frukost. Kanske att vi varit bortskämda med världens lyxbebis, men jag tycker det är lite slitigt nu. Och självklart är det ju jättesynd om David, han kan ju inte ro för att han är sjuk, men jag går likväl runt som en bitter kärring och muttrar "det var ju lämpligt att bli sjuk just nu". Fast att jag vet att man inte kan styra sådant. 

Men det ÄR verkligen inte lämpligt. Vi skulle lämna bort Estrid för första gången idag och ha date-night. Gå på teater, på operan. Klä oss fina, dricka bubblor och bara vara som förr. Nu ska jag förvisso gå med min kära vän Sara, men det är ju inte att jag ändå känner mig lite trumpen. 

Så läser man om sjuka barn och stygga partners och inser att man har det så otroligt bra. Men likväl tappar jag tålamodet med Estrid och bråkar med David. Allt blir något att tjafsa om och jag blir så trött på mig själv. Då kommer det dåliga samvetet. Att man inte är en tillräckligt bra förälder och partner. Att man lika gärna kunde gå och dra något gammalt över sig för man är ändå bara ett surkart. 

Nu sitter jag här och sjuklingen och bebisen sover, jag tittar på de här bilderna och undrar hur jag någonsin kunnat tappa tålamodet på någon av dem. De är ju ljuvliga. Sen kommer jag på att det kanske är såhär för alla och då känns det lite bättre. Att vi inte är de enda som är lite ledsna ibland, känner dåligt samvete och bråkar med sin partner?

En alldeles underbar fredag

 Här ser ni fredagens politikerlook! Oj oj oj det var med fjärilar i magen som jag cyklade ner till Stadshuset och intog min plats i sessionssal 7 med latte i ena näven och padda i den andre. Och jag blev icke besviken! Det var jätteskoj! Allt kändes så viktigt och betydelsefullt och det var roligt att se politiken in action. Däremot var det mindre roligt att höra Sverigedemokraterna in action, men nu har jag åtminstone en plattform att argumentera direkt. 

 Jag hade på mig denna outfit. Tusen vuxenpoäng för den nya sidenblusen som just nu finns att fynda på Lindex för en mycket bra peng. Och den inbitne läsaren ser att jag mycket riktigt plockat fram några av mina powerprylar! 

De här gulliga fick också va med på bild! <3

Att plocka fram powerprylarna

Äntligen en liten stund över att sätta mig ner vid datorn och blogga lite. Varför så upptagen kanske ni frågar. Jo, ser ni, jag tar imorgon ett nytt steg inom politiken och sitter nu här på kvällskvisten och plöjer dokument, läser på och känner mig nu redo att ta mig an den modesta uppgiften att lösa arbetsmarknads, vuxenutbildning och gymnasiefrågorna i Malmö. Ja, något nätt att ta sig an vid sidan om föräldraledigheten. Jag har nämligen blivit vald att sitta som ersättare för Folkpartiet i just arbetsmarknads-, vuxenutbildnings- och gymnasienämnden. *insert mallig emoji* 

Men, det är inte med så lite Bambiben jag kommer traska till stadshuset imorgonbitti och därför förbereder jag mig på alla sätt jag kan. Där kommer powerprylarna in i bilden. Jag har ett antal tingestar som när jag tar på mig dem känner jag lite hur jag växer och blir liksom mer. Stark. Cool. Världsvan.  

 Bayswatern från Mulberry som jag köpte när jag klarat halva juristutbildningen. En stor milstolpe som verkligen var värd att firas med en väska. Roséfärgade örhängen från Michael Kors som jag köpte när jag gjort Advokatsamfundets första delkurs. Det mångfärgade armbandet från Sophie by Sophie som jag köpte när jag klarat Advokatsamfundets andra delkurs. Min maffiga powerring som jag själv designade och som består av min gammelmormors gamla ringar som smälltes ner. Den är en rejäl guldring med en stor grön turmalin och fyra briljanter. Ett halsband som jag fått av David och jag svär, varje smycke han någonsin köpt mig är 100% spot on. Sist men inte minst en färgglad sidenscarf från Hermés som tar en trist jag-har-inget-att-ha-på-mig-outfit till hät-kommer-jag-och-äger-världen-outfit. Pricken över i, körsbäret på kakan, är ett par skinande, svarta, lagom höga, lagom chica, lagom sexiga klackar. Detta är mina powerprylar. De som jag om och om igen återkommer till, som får mig att känna mig fantastisk på insidan och utsidan. 

Jag ÄLSKAR att vara föräldraledig. Det är en sådan oerhörd lyx att få all denna tid hemma till mitt barn, mitt hem och mina vänner. Dock finns det ju något underbart i att få lämna bebiskaoset, klä sig fint, lukta gott, sippa latte ur en take away mugg och slänga sig med ord som budget, nämndssammanträde och liberalism. Smolken i bägaren skulle vara att jag inte kan följa med Estrid på kyrkans barntimme, som har visat sig vara ett underbart fredagsnöje. David och Estrid får gå dit istället och det blir ju också bra det med. 

Nej, nu ska jag återgå till Debatt, min tekopp och om bara en liten stund ska jag tassa in i sovrummet där lilla familjen redan ligger och sover. Det är en mycket spännande morgondag som väntar och jag har lite lätt fjärilsfladder i magen. Kan ni tänka er, nu är man kommunpolitiker. Ja, jag vet inte ens om jag får kalla mig för det eller om jag bara är fritidspolitiker. Det blir morgondagens första mission att ta reda på!

Stå vid skampålen

För att verkligen illustrera precis hur gröna fingrar jag har får jag nu skamset krypa till korset att blomman där under inte alls är en luktärt. Men hallå, den luktar ju gott ju! Nej, allt tyder nu på att det är en porslinsblomma. Men än mer guld att jag lyckats hålla den vid liv. Bilden här på Estrid får illustrera precis hur tönn hon tycker jag är som inte kan skilja på luktärt och…eh…annat. Resten av bilderna visar precis hur kul Estrid tycker det är när jag kör upp kameran mitt framför henne. Inte alltid så kul. 

Estrid sitter här i babybjörnstolen och håller mig sällskap när jag pular i köket. Jag har påbörjat operation rensa skåp, kyl och frys och just nu gör jag sesamkex och sen ska det bakas morotsbullar men det får nog bli en annan dag. Men middag ska det bli, quinoasallad med rödbetor, feta och annat gott. Sen vet jag att överbliven blåbärspaj står i kylen och den kan behövas ikväll då dagens bebismassage inte var särskilt avkopplande. Det ålades, kråmades och slutade med en vrålfest utan dess like. Snopet fick jag rafsa ihop en ylande bebis, massageolja, liggunderlag och skötväska och bege mig hemåt. 

Uj uj uj, ibland blir man inte riktigt klok på vad de små liven egentligen vill. 

När det ofattbara sker

 Ser ni dessa blommor!? Det sjukaste har hänt. Något har blommat om i mitt hem och det är sannerligen en första. För gröna fingrar har jag ej och när det dör ja då dör det rejält. Men denna luktärt har liksom kämpat på och helt plötsligt växte små skott och nu blommar det för fullt. Och det bästa av allt, varje blomma luktar så himla himla gott. Så nu står den där i köket och gör mig glad varje morgon jag hasar in för att fixa frukost till Estrid. 

På tal om frukost så måste jag berätta om hur bra våran morgonrutin blivit. Estrid vaknar och jag tassar ut i köket, kokar gröt och sätter på P1.  Jag tycker det är förvånansvärt kul att hålla på med grötblandning och skedmatning och när Estrid är mätt dukas vår frukost fram och så sitter hela familjen och äter frukost, lyssnar på morgonradio och gäspar ikapp över tända ljus och då känns vi som en riktig familj. Inte som två vuxna och en bebis, utan en riktig riktig familj. <3 

Jag vill ju visa upp det finaste jag vet

 Helt plötsligt fick jag ett ryck och gjorde om i bokhyllan här hemma. Jag flyttade alla pocketböcker till Davids kontor och kvar i vår bokhylla i vardagsrummet fick bara de hårda böckerna vara kvar. Och det blev så himla himla bra. Ett minibibliotek och så fick jag lite fler ytor att göra stilleben och visa upp både fina böcker, en tavla och annat smått. Jag älskar att ha många böcker och att stå framför hyllorna och välja en ny bok att påbörja. Men ja, det vet ni ju för det har jag ju berättat en massa gånger. =)

Vid sidan av bokhyllan hänger happy lights och sprider världens mysigaste sken på kvällarna.

En tavla gjord av en konstnär som heter Nanna Johansson och är min mammas barndomsvän. I bokhyllan ser ni bland annat Rachel Zoes stilbok som är jättebra och Carolina Gynnings dekadenta drinkbok är också så himla härlig. 

Så nöjd jag blev över dessa tre hyllplan. Här samsas poeterna Coleridge och Keats, med Astrid Lindgrens memoarer, Hanna & Amandas bok "the golden year" delar plan med Frödings dikter och Cecilia Hagens klassiska mammabok från 80-talet får samsas med erotisk litteratur från underklädesmärket Agent provocateur som ligger ovanpå boken om styckmordet på den prostituerade Catrine da Costa. En salig röra! 

 Längst ner står alla glossiga tidningar på rad tillsammans med de små lyckodockorna man får när man beställer från Skincity! 

Vi har haft en jättefin dag idag. Efter en allt för tidig morgon somnade vi alla tre om i vår säng och eftersom Estrid sover i egen säng passar jag på att verkligen verkligen njuta när vi alla tre ligger nära och kramas och håller om varandra och somnar ihop. Sen var det babysim och som vanligt blev Estrid en jättetrött bebis och vi låg nära nära på soffan och slumrade i flera timmar. Det var UNDERBART! När hon var liten liten bebis vågade jag inte sova med henne för jag var så rädd för plötslig spädbarnsdöd. Men nu när hon är större, men fortfarande är bebis, passar jag på att sova middag ihop nära nära. Sen for vi på ärende, åt kvällsmacka hos mina föräldrar och sladdade hem för en liten stund sedan. Nu sover Estrid och jag sitter i köket och lyssnar på mitt bästa radioprogram just nu, Lundströms bokradio. Alldeles snart ska jag krypa ner i sängen men än vill jag stanna uppe lite till. Passa på att njuta av lugnet och tystnaden! =) 

Närheten till mina föräldrar

 Flera gånger i veckan tänker jag på hur glad jag är att jag bor så nära mina föräldrar. De finns där för att passa Estrid, peppa oss om vi är trötta och laga middag, komma med frukostbullar och dela massa minnen. Min far har varit iväg på en resa och i morse, det första vi gjorde, var att de kom över med frukostbullar och sen hade vi second breakfast mys i ett par timmar innan de gick iväg på sitt håll och vi fortsatte vår dag. Det är så härligt att kunna umgås så kravlöst och jag tänker hela tiden på vilken oerhörd investering den här tiden blir i en bra relation mellan mina föräldrar och Estrid. Att de kommer inte bara vara mormor och morfar utan de kommer vara mormor och morfar om ni förstår skillnaden. Inte två figurer man träffar ibland utan jättenärafamilj. 

Jag vågar påstå att Estrid är det bästa som hänt min mamma och jag älskar att se dem ihop. Det planeras redan hur dessa två ska gå på konditori Hollandia och äta bakelser om några år. Och sen ska de åka till Paris, äta god mat, titta på Eiffeltornet och köpa vippiga kappor till Estrid. <3 Och mamma ska komma på Estrids alla uppvisningar och jag vet redan nu att hon kommer gråta till vartenda ett för ingen har väl sett på maken till begåvning! 

Det börjar nog komma en tand

Där nere, till vänster, gryr något lite vitt och jag kan nog våga påstå att det är den första tanden vi kan se där. HERREGUD! En tand. Nej nej nej min lilla lilla bebis ska väl ännu inte få en tand. Ska hon inte vara tandlös och gulligulli i minst 18 år till!? Det är ju underbart att få följa utvecklingen hos ens lilla bebis, men går det inte fasligt snabbt? Först kommer tand, sen kommer skola och sen ska hon väl ut och backpacka i ett år och komma hem med något i batik. 

Det är spännande tycker jag, den här tandväntan. Helt plötsligt, poff, en morgon så är den framme. Vi får hoppas att vägen dit blir någorlunda smärtfri, mest för henne men också lite för oss! =) 

Estrids lilla samling

 Estrid blev så oerhört uppvaktad på sin namngivning och fick hur mycket fint som helst. Det är inte klokt vad folk är givmilda och omtänksamma. I anledning av namnet vi valt, Estrid, så fick vår Estrid tre ting från Svenskt tenn. Denna charmiga ekollonvas fick Estrid från Davids vän Jakob. Nu ska jag bara klura ut var man hittar ekollon i närheten av Malmö och vilken årstid jag ska sikta in mig på.

 En liten tennburk fick Estrid av Marie-Louise, en familjevän och mycket kär person. I denna lilla burk kanske tandfén lägger en peng om några år. <3

Av mina finaste tjejvänner fick Estrid den här rosetthängaren. Alltså känslan när jag visualiserar Estrids framtida flickrum i vårt framtida hus. När hennes finaste klänning eller kanske morgonrock eller kanske superhjältecape ska hänga på den här kroken. *insert emoji med hjärtögon*. Gud jag vill flytta nu nu nu!

Vilken dag jag haft. Sara och Christina kom över med sina bebisar och vi hann både äta frukost, lunch och dricka eftermiddagste innan vi sa hej då. Det är så skönt att ha mammavänner som inte bara är ens vänner för att de är fellow mammor utan som är ens vänner för att de är fantastiska personer som bara råkar vara mammor samtidigt. Sen kom David hem och lagade köttfärssås och under tiden den puttrade somnade en trött bebis och så kunde vi vara sådär föräldriga och kolla Rapport och nu fotboll. Ljusen är tända, vi dricker kaffe och utanför smattrar regnet och allt bara är så stilla. Vanligt, vardagligt och alldeles alldeles underbart. Jag krullar tårna av hur härlig vardagen är. Det är den jag älskar. När man bara får vara sweats on, hair up and bra off och man är trygg och sig själv i sitt eget hem och egna skinn. För det är klart, ibland är vardagen så jäkla vardaglig och gräset verkar så himla mycket grönare där borta men så får man en pangkväll som denna och då känns ens egna planhalva som den grönaste av dem alla.

Nu hejjar vi fram Malmö va!? 

När den lilla familjen brunchade

 Idag må ni tro att vi har haft en riktigt fin och härlig familjeutflykt. Hela lilla familjen åkte till Ystad saltsjöbad för att äta deras sagolika brunch. Jag åt mest egg benedict och dessert medan David åt både färska räkor, kräftor och musslor. Estrid var som en liten dröm. Hon sov en lång stund när vi kom dit så vi fick äta i lugn och ro och allt kändes så fint och speciellt. Även om alla pratar om att man ska njuta av nuet, "tiden går så snabbt" vilket den ju också GÖR, så kan jag inte låta bli att drömma framåt. Vad kommer Estrid gilla på ett brunchbord? Vad kommer vi prata om? Hur kommer hon vara att umgås med. 

Jag hade en rätt casual look idag. Det känns som hela klä sig fint är satt på paus så länge Estrid är en kräkbebis. Därför blev det jeans, tischa och en fin kofta iallafall. Men det funkar ju det med. Även om just jeans kanske inte var ett så bra val efter denna brunch. Nästa gång krävs en bralla med mer resår! =)

 När allting flyter på såhär fint med Estrid som det gjort idag känns allting komplett. Då känns det som att vår lilla trio är oövervinneliga. Känslan som kommer över mig är att Estrid verkligen är min bästis. "Du och jag krypet" säger jag och hon tittar på mig och jag vet att hon vet att vi, vi är ett team. 

 Där ute stormade havet och det har varit en riktigt höstig dag idag. Men det gjorde mig ingenting. Att kura inne på saltsjöbaden och titta på folk och sippa kaffe passar mig perfekt. Överallt var ljus och fotogenlampor tända och en kille spelade flygel och sjöng fantastiskt och om det här är en fingervisning på vad som komma skall till hösten då är jag mer än nöjd. 

 Du och jag krypet! Estrid var strålande fin i orange leomönstrad klänning från Mini Rodini. Och dagen inleddes med strumpbyxor men efter en olycka senare fick den fina klänningen matchas med grå tights och rävstrumpor. Men det går ju faktiskt precis lika bra det med. 

Mätta och nöjda körde vi hem och både en mamma och en bebis somnade som stockar där bak i bilen och vaknade inte förrän bilen stod stilla utanför porten. Jag har inte riktigt kunnat gnida tröttheten ur ögonen så den får hänga med hela kvällen. Men det gör ju ingenting eftersom det ikväll blir pizza, lösgodis och Netflix och soffan! Allt som allt en helt strålande söndag och vad som faktiskt kändes som den första riktiga höstdagen.