Shall we say grace?

Örhängen - Glitter

Men alltså åhhhh vad jag är pirrig ska ni veta. Jag har i åratal velat hålla en riktig thanksgivingmiddag med kalkonen, brödet, såserna, desserterna, ja hela baletten. Dock har alltid något kommit emellan. Ingen tid, ingen att bjuda, ingen lust men i år blir det av. Jag har idag lagt in en beställning på en kalkon på smått skärrande 4,5 kilo. (Får den ens plats i ugnen!) Jag har de inbjudna gästerna på stand-by att köpa en färdiggrillad kyckling om jag skulle få kökspanik av denna nyfunna roll som den nya Martha Stewart. Men det ska nog bli bra. Det bästa av allt är att en av gästerna har bott i USA så henne ska vi definitivt tvinga att "pledge allegiance to the flag" så att vi får riktigt bra Thanksgivingfeeling. Nåja, än är det 1,5 vecka kvar. Men man kan, enligt Martha Stewart, inte planera för mycket inför Thanksgiving. Så då är det väl det jag får se till att göra då. Planera. Ända tills nästnästa lördag!

Vad gör jag ikväll? Samma som jag gör varje kväll. Jag har hittat mina rutiner och jag älskar dem. Rutiner är verkligen det bästa jag vet. Att få komma hem, dra på sig mjukisarna, dra ner på växeln. Sen äter vi middag och innan läggdags kollar vi ett avsnitt av någon serie. Jag bara älskar det. Därför är det även exakt det jag gör nu. Efter en expressmiddag på pasta med egen pesto har vi nu mätta, köket är uppstädat, David går runt och pular lite och jag sitter här i köket och bloggar. Jag är himla nellad på att visa er de nya inköpen som fick följa med mig hem idag efter jobb. Det blev både till lilla krypis och till krypis mamma. 

Jag känner verkligen hur jag älskar den här lilla ungen. Min unge. Davids unge. VÅR unge. Helt fantastiskt. Jag är så nyfiken på vad det är för en liten filur, vilka egenskaper har vår unge, och hur ser den ut? Jag känner att jag mår jättebra förutom lite ont i ryggen och en småbesvärlig foglossning. Magen börjar verkligen bli stor och mysig och jag känner mig bekväm och glad. De småkrämpor som kommer ibland försöker jag förbise för de känns verkligen som petitesser i sammanhanget. (Även om den nattliga vadkrampen är ett satans påfund!). 

Oj, det blir verkligen ett långt inlägg men så är det ju när man vill skriva av sig om en massa saker. Imorgon ska jag på utbildning/AW med Advokatsamfundet och tänkte därför imorgon påbörja min serie "Detta insåg jag efter 25" med fokus på just karriär.