Måndagmorgon

Foto: David Johansson

Måndag morgon! Gäsp! Jag har precis knallat inom konditoriet vid kontoret för att köpa mig en stor stark kopp kaffe. Nu är det en ny jobbvecka och den vanliga måndagsenergin är som bortblåst. Jag känner mig trögstartad. Kanske är jag i behov av lite julledigt, lite D-vitamin och lite sol? 

Men först ska jag ta mig igenom denna jobbdagen. Ute är det grått och ruggigt och regnet slår mot rutan. Ikväll ska jag iallafall gå på vattengympan och jag har inga förväntningar mer än att jag hoppas att det ska bli underbart skönt att glida ned i den uppvärmda bassängen. Sen ska jag gympa loss med en massa andra preggon. 

På bilden ser ni världens snabbaste pastarätt. Under tiden som pastan kokar mixar du ihop pinjenötter, vitlök, salt, peppar, basilika och olivolja. Vips så har du egen pesto. Ett litet tips om ni också är måndagströtta och behöver dels ett snabbt recept och dels en varm gosig pasta till ikväll. Vem vill äta en kall sallad på en ruggig höstkväll!?

 

Premiär för babyshowerbesök

 Igår gick jag på min första babyshower någonsin. Och det var hur kul och mysigt som helst! Vi träffades på hotell Renaissance i Malmö och åt deras afternoon tea. Alltså, maj gad! Vad gott det var! Helt fenomenal! Det var en traditionell afternoon tea, och det brukar vara dem jag gillar bäst. Scones, snittar och bakverk. Och massa te!

 Det märks verkligen att man är i skaffa-barn-åldern för där var både bebis och magar på flera av besökarna. Det känns som det är en baby-boom eller så tänker jag bara på det nu när jag själv är preggo. Igår firade vi min vän Sara som ska få en bebis bara någon månad innan mig. Det ska bli kul att vara mammaledig tillsammans med en vän. Någon att få lite mer vuxet utbyte med. Men såklart också tips och råd kring hur hon upplever den här tiden.

 Så fin hon är, morsan! Hon har köpt klänningen på ASOS och igår natt, i ett stadie och ofrivillig vakenhet, scoutade jag typ alla preggoklänningar som finns på ASOS. Så mycket snyggt! Måste nog go bananas om inte allt för länge till. 

Här har vi dem! De fina systrarna C. Alltså hur mysigt är det inte när jag och min syrra hänger med dessa syrror? Systerhäng is the shit! 

Idag blir det ett efterlängtat besök på Miljögården och sen en liten eftermiddagsfika med svärisarna. Skön söndag på er så hörs vi senare idag!

Ett litet tips om värsta rabatten (också så jag blev en matta rikare)

Jag ska alldeles strax iväg och piper bara inom här för att tipsa om värsta erbjudandet. Vi har länge varit sugna på en ny matta under soffan och så jag har spanat in den fina ullmattan "Ekeby" från Ellos. Jag blev själv tipsad om att Ellos hade 40% rabatt fram till imorgon och snabbare än blixten var mattan signed, sealed and paid for. Hoppas nu den passar bra in i vårt vardagsrum. 

Så det var mitt tips. 40%. Löp och köp!

Äntligen hemma, äntligen fredagskväll, äntligen heeeeelg!

 Men herregud vad skönt med fredag. 17.00 tog jag bilen och swischade till Malmö. In snabbt på Hansa för ett snabbt ärende och  sen hem och nu sitter jag på sängen och bloggar. David stökar i köket och lagar det godaste jag vet. Skink- och västerbottenostpaj med en god sallad till. Denna helg är välbehövlig mina vänner. Jag känner mig trött och jag behöver tid med David, tid för nedvarvning, tid att ligga och klappa på krypis och känna hur min lilla bebis sparkar tillbaka. Tid för god mat, sovmorgon, besök på Miljögården och fika med svärisarna. 

 Jag är en riktig bokmal och äääääälskar böcker. Min dröm är ett stort rum, med öppen brasa, platsbyggda bokhyllor och rader och rader av böcker. Lästa, älskade, tummade, utlånade och återfunna. När krypis är född ska vi läsa massor. Jag ser verkligen fram emot att få uppleva alla barnklassiker tillsammans med mitt eget barn. Jag minns så väl hur min egen mamma läste för mig och hur underbart det var. Sen när jag kunde läsa själv så kunde jag plöja 10-tals böcker i veckan. Jag hoppas verkligen att krypis kommer uppskatta lässtunderna.

Följande böcker är på mitt nattduksbord just nu. Lilla stjärna är den jag läser just nu. När jag är klar med den kommer jag faktiskt ge mig på en bok som inte ligger i den här högen. Nämligen Lena Anderssons "Egenmäktigt förfarande". Det är den bok vi läser just nu i den bokklubb jag är med i. 

Har du läst någon av de här böckerna? Vad tyckte du?

Rund och Sund

Alltså jag kan inte smälta hur otroligt gulligt namn detta lilla träningscentrum har. "Rund och Sund"! För gravida och nyförlösta! För precis så vill jag ju va under graviditeten, rund och sund.Med foglossningen är det inte alldeles enkelt att promenera längre sträckor så då är vattengympa ett mer skonsamt alternativ. 

Jag är iallafall inbokad på vattengympa för de närmsta 11 veckorna. Så skönt det ska bli att under de kalla vintermånaderna få flytta runt i en uppvärmd bassäng och gympa lite och sen göra avslappningsövningar. Gud, längtar! Premiären blir på måndag! Då ska jag guppa runt med de andra morsorna! Så fint! <3

Krypis egna askar

Jag berättade ju att jag köpte något litet till krypis och det blev två tjusiga askar från Hemtex. Har ni spanat in deras nya asksortiment? Så himla snygga mönster och färger, går att kombinera i oändlighet. De två askarna pryder nu min lilla blogg/kontor-hörna i väntan på att vi ska ställa i ordning krypis egna hörna.

Askarna får sällskap av ljushållare från Skultuna, doftljus från Diptyque och mitt nya hårspänne från Glitter.

Idag var vi på besök hos barnmorskan. Hon tryckte på blygdbenet och konstaterade foglossning och sen lyssnade hon på magen med dopplern och då fick vi högt och tydligt höra krypis lilla hjärta. Och som mamma till krypis kan jag helt objektivt säga att det var det mest perfekta, fina och gulliga hjärtslag någonsin. Alltså verkligen någonsin! Så självklart sprutade tårarna. Det är ju egentligen inte klokt. Där inne ligger min bebis. Som jag redan nu älskar så himla himla mycket. <3

Samtliga bilder: David Johansson

Jag tycker alltid det är en liten anspänning att gå till barnmorskan. Jag oroar mig för att något ska vara fel, eller att jag äter för lite så eller för mycket så. Man vill ju bara göra rätt. I sådana stunder brukar jag alltid tänka att jag gör så gott jag kan och det räcker gott nog. I dessa tider när man får sjuttioelva tips, råd och rön från media, omgivningen och bekanta är det lätt att bli nedslagen. Därför lyssnar jag på min kropp, min barnmorska och alla andra ger jag högaktningsfullt blanka fan i. Det funkar för mig.

Och vet ni, idag är det torsdag och det är typ veckans bästa dag. För man vet att imorgon kommer fredagen och sen är det helg. Bara den vetskapen gör ju att axlarna sjunker ner några decimeter. Så låt oss riva av den här arbetsdagen, för imorgon är det fredag. Då ska vi äta gott, ha fredagsmys och bara njuta av all tid som ligger framför oss! Underbart!

"Sånt jag insåg efter 25" - Karriären

 Jag började juristprogrammet när jag var 22 år gammal och spottades ut 4 år senare när jag var 26 år. Dessa fyra år går enbart att beskriva med "it was the best of times, it was the worst of times". Det som gnagde i alla fyra åren var framförallt den enorma betyghets och framtidsoro som jag vet även råder på andra utbildningar. En hets som fullkomligen bryter ner studenterna och ut kommer man på andra sidan söndermanglad och lagom stött i kanterna. Idag önskar jag så att jag kunde ha sagt till mitt yngre jag att det visst kommer gå bra för mig. En advokatbyrå kommer vilja anställa mig och att jag kommer gilla mitt jobb. Jag kommer till och med vara bra på mitt jobb och att jag kommer vara respekterad för min jobbinsats. 

Under dessa fyra studieår spenderade jag otaliga timmar på att jämföra mig med andra och ifrågasätta min framtid. Rackade ner på min insats och var aldrig riktigt nöjd. Vilket slöseri med tid. Idag inser jag att den arbetsgivaren som ville ha den där juriststudenten som jag aldrig var, ja den arbetsgivaren vill jag ändå inte vara hos. Det fanns en plats för mig och det kommer finnas en plats för dig med. Vad jag dock har lärt mig är att inget dimper ner i ditt knä. Ingen ger dig någon bara sådär för att "de liksom känner på sig att just du skulle passa deras organisation". Du måste berätta för dem varför du passar. Varför du till och med den är den mest perfekta matchningen. Skriv inte bara ett Cv och skicka. Ring upp, bjud in dig själv, var proaktiv, glad och stolt. För du har något att komma med. 

Något annat jag insett under mina lite mer än två år som verksam biträdande jurist är att man inte behöver vara så tacksam. Chefen anställer inte en för att hen är snäll. Chefen behöver en anställd. Du tillför något för din chef. Så våga stå på dig, löneförhandla och ta för dig, men välj samtidigt för guds skull dina strider. Jag har även insett att jag inte respekterar någon bara för att de är auktoriteter. Bara för någon är äldre, visare, mer erfaren, rikare än mig medför inte att jag respekterar dem. Nej jag respekterar någon för dess goda karaktär, rättvishet och professionalitet. Den inställning kan i vissas öron låta lite arrogant men den har gett mig utrymme för lite kaxighet och jävlaranamma och tro mig, det kan behövas om man gör karriär som 28-årig kvinna i en värld full av grånande män. 

Efter 25 insåg jag att ALLT LÖSER SIG. Det gör verkligen det. Jag lärde mig lite på mig magkänsla, inte ta skit och faktiskt tro på mig själv. Jag fixar det här, det är den känslan jag bär med mig för det mesta. Och when all goes to hell så är en bra chef guld värd. 

Har du några råd eller tips som du skulle vilja förmedla till mig eller mina andra läsare? Vad är dina erfarenheter av karriär vs. studietiden? Blev det som du trodde? 

Shall we say grace?

Örhängen - Glitter

Men alltså åhhhh vad jag är pirrig ska ni veta. Jag har i åratal velat hålla en riktig thanksgivingmiddag med kalkonen, brödet, såserna, desserterna, ja hela baletten. Dock har alltid något kommit emellan. Ingen tid, ingen att bjuda, ingen lust men i år blir det av. Jag har idag lagt in en beställning på en kalkon på smått skärrande 4,5 kilo. (Får den ens plats i ugnen!) Jag har de inbjudna gästerna på stand-by att köpa en färdiggrillad kyckling om jag skulle få kökspanik av denna nyfunna roll som den nya Martha Stewart. Men det ska nog bli bra. Det bästa av allt är att en av gästerna har bott i USA så henne ska vi definitivt tvinga att "pledge allegiance to the flag" så att vi får riktigt bra Thanksgivingfeeling. Nåja, än är det 1,5 vecka kvar. Men man kan, enligt Martha Stewart, inte planera för mycket inför Thanksgiving. Så då är det väl det jag får se till att göra då. Planera. Ända tills nästnästa lördag!

Vad gör jag ikväll? Samma som jag gör varje kväll. Jag har hittat mina rutiner och jag älskar dem. Rutiner är verkligen det bästa jag vet. Att få komma hem, dra på sig mjukisarna, dra ner på växeln. Sen äter vi middag och innan läggdags kollar vi ett avsnitt av någon serie. Jag bara älskar det. Därför är det även exakt det jag gör nu. Efter en expressmiddag på pasta med egen pesto har vi nu mätta, köket är uppstädat, David går runt och pular lite och jag sitter här i köket och bloggar. Jag är himla nellad på att visa er de nya inköpen som fick följa med mig hem idag efter jobb. Det blev både till lilla krypis och till krypis mamma. 

Jag känner verkligen hur jag älskar den här lilla ungen. Min unge. Davids unge. VÅR unge. Helt fantastiskt. Jag är så nyfiken på vad det är för en liten filur, vilka egenskaper har vår unge, och hur ser den ut? Jag känner att jag mår jättebra förutom lite ont i ryggen och en småbesvärlig foglossning. Magen börjar verkligen bli stor och mysig och jag känner mig bekväm och glad. De småkrämpor som kommer ibland försöker jag förbise för de känns verkligen som petitesser i sammanhanget. (Även om den nattliga vadkrampen är ett satans påfund!). 

Oj, det blir verkligen ett långt inlägg men så är det ju när man vill skriva av sig om en massa saker. Imorgon ska jag på utbildning/AW med Advokatsamfundet och tänkte därför imorgon påbörja min serie "Detta insåg jag efter 25" med fokus på just karriär. 

Fjäderkuddarna

 Vilken härlig dag det varit idag! Toppform, med preggomått mätta förvisso. Vi svängde inom Ica Maxi i västra hamnen och storhandlade och jag bara älskar att gå där. De har verkligen allt och det är så fräscht! Sen tycker jag det är nått visst med att storhandla. Fylla på skåp, lådor, kyl och frys med massa gott, grönt och härligt. Jag svängde ihop en snabb kräftstjärtspasta fräst i vitlök, chili och olivolja. Verkligen smaskigt. Det är väl den bästa stunden på hela dagen. Den när mjukisarna är på, man är mätt och lite slö och så har man någon timme kvar på kvällen. Jag älskar den här stunden. 

 Jag hoppade även in här ikväll för att passa på och visa er våra nya kuddar. Vi hade ljusrosa kuddar men som verkligen sjöng på sista versen. Det fick bli nya kuddar och jag hade sedan en längre tid tillbaka spanat in de där fjäderkuddarna som finns på Åhléns. Så det fick bli två sådana. Jag är helnöjd. De passar verkligen in med de andra två kuddarna i soffan. 

Härom helgen passade jag på att spika upp våra restrofeér i form av en tallrik från Indien, mask från Bali och mask från Kenya. Och när jag säger våra menar jag Davids för jag har inte varit i några av de länderna, men David har varit mest överallt i sin roll som resefotograf. 

Nu ska jag återgå till min premiärkopp glögg, något till avsnitt av Scandal och sedan en lång varm dusch och hopp ner i bingen. 

Tjejkorv - 23 centimeter och utan BÖJ

Igår var vi på en fantastiskt mysig julmarknad (som jag kommer att blogga om) men en händelse lämnade en bitter eftersmak. Faktiskt så pass bitter att jag inte kan skaka av mig den och lämna den därhän. På denna julmarknad kunde man köpa på korvar, på flera olika ställen. På ett ställe kunde man köpa korvar av SM-vinnare i gud vet allt vad korvmakerie heter. Seriöst med andra ord. Hos dessa SM-vinnare kunde man även köpa "tjejkorv". Jag tänkte för mig själv, vad är en tjejkorv. Svaret fick jag på en skylt bredvid. "Tjejkorv - 23 centimeter och utan BÖJ". 

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! *mitt huvud som imploderar*

Där var den, vardagssexismen, mitt på en julmarknad. En marknad anpassad för barnfamiljer och vuxna i alla åldrar. En mysig tillställning med marschaller, tomtefar, polkagristillverkning och anspelning på en stor penis. Varför är detta då vardagssexism? Varför är det inte bara "roligt". Frida, har du ingen humor, kanske du frågar mig. Men nä, detta är varken kul, humor eller att jag är tråkig. Detta är vardagssexism. Och det är vardagssexism av olika anledningar. För det första försöker man saluföra en vara genom att använda kvinnan och sex som draghjälp. Att marknadsföra med hjälp av sex är ett tröttsamt och allt för vanligt knep. För det andra är detta vardagssexism då sloganen förutsätter att alla kvinnor utövar heterosexuella samlag. Sloganen slår alltså mot alla lesbiska och bisexuella kvinnor då det förutsätts att kvinnan enbart vill ha vaginala samlag. Detta leder mig till den tredje vardagssexismen vilket är synen på hur en kvinna vill ha sex och hur någon ska ha sex med henne. Tron på att kvinnan bäst och enbart vill ha vaginala samlag begränsar sex för båda parter. Det skapar en bild, inte olik den som oavbrutet porträtteras inom porren, att kvinnan bäst tillfredsställs med ett manligt könsorgan.

När alla unga mår dåligt

Detta armband är så otroligt speciellt för mig. Designern är Sophie by Sophie och för vart armband som säljs skänker designern 100 kronor till Childhood foundation. Sådant gillar jag. Conscious shopping. Var kula på armbandet är i en egen färg och var färg symboliserar en av artiklarna i barnkonventionen. Det kändes passande för mig som dels ska bli mamma (dör) och dels har mycket barnärenden på jobbet. 

Men det jag ville skriva om idag är en sak jag hörde på radio i morse. En ny undersökning visar att samhällsstrukturen helt ändrats och numera mår ungdomar sämre generellt än äldre. För var det alltid de äldre som levde med oro, nu är det de unga som lider av oro och ångest. Jag finner detta så oerhört sorgligt. Tänk alla dessa ungdomar som så tidigt i livet börjar lida. Jag är dock inte det minsta förvånad. Även jag hade en svår tid i tonåren, men var ändå skonad från mycket. Utseendehetsen fanns, men inte alls i samma utsträckning. Sen tänker jag på den hets ungdomarna utsätts för genom sociala medier med näthat, hämndporr, vikthets och oavbrutna impulser som talar om att inget är good enough. 

Jag tänker mycket på åt vilket håll utvecklingen ska gå. Hur kommer det för krypis när hen är tonåring? Vad kan jag som förälder göra? Jag föreställer mig att nyckeln är att alltid, ofta och regelbundet prata om barnets värld och vad som sker i den.

Ni som har barn, hur resonerar kring de här frågorna om tex sociala medier, näthat och vikt- och utseendehets?

Mrs Mighetto och Miss Tyra

Hos Starwoman såg jag dessa sagolika prints från Mrs Mighetto och kastade mig på datorn för att beställa. Jag vet precis vilken stil jag vill ha till krypis. Det ska vara milt, pastelligt, vilsamt och vackert. Färgtonerna på dessa prints är perfekta för just det jag vill uppnå. 

Jag köpte Miss Tyra här. En banditprinsessa! Hon är så söt och så ljuvlig och jag bara vet att hon kommer göra sig perfekt ovanför krypis lilla säng! <3

Med fokus på blinget

Igår blev vi bjudna på middag av Davids kusin och hans fru. Det är så fint det där, att man kan få ny släkt på köpet. Och inte bara släkt, utan släkt som blir vänner. Det är himla fint tycker jag. Igår hade jag premiär för nytt bling i öronen. När garderoben successivt minskar och valmöjligheterna minskar drastiskt får man ägna sig helhjärtat åt smycken, sjalar och smink! 

Det är allt lite grusigt i ögonen idag. Det blev en sen kväll och en tidig morgon, men if you snooze you loose och jag har en rolig dag framför mig. Frukost ute med vänner och sen möte. Sen ska jag dyka djupt ner i soffan och djupt ner i min bok och laga något riktigt gott till middag!

Höstmorgon och nypressad apelsinjuice

 För några år sedan fick jag en citruspressmaskingrej av mitt gamla jobb och än idag skänker den så himla mycket glädje. Jag är tokig i apelsinjuice och färskpressad gör bara det hela ännu mycket bättre. Jag sitter vid matbordet och lägenheten är alldeles tyst. David sover fortfarande och jag har ätit frukost nr 1. Jag har tänt ljus, svept in mig morgonrocken och sitter nu och läser ikapp på era bloggar. Lördagsmorgnar som dessa är så sköna tycker jag. 

Igår när jag kom hem från jobbet var jag så trött. Tillslut kunde jag inget annat göra än lätta på trycket lite, gråta ut lite. David bäddade ner mig och jag sov någon timme och när jag vaknade var pizzan klar och jag hade åter hopp om livet. Alltså dessa känslor och hormoner!? Herregud! Och då är jag ändå sjukt känslig i icke-preggotillstånd. Idag ska David svänga förbi IKEA och köpa en byrå till mig, en ram och lite annat plock. Jag ska vila. Försöka få bort lite av det ont jag har fått i veckan. Kanske köra en timmas gravidyoga. Men framförallt ska jag spendera avsevärd tid i badrummet inför kvällens bortgång. 

Nej, nu ska jag dyka ner i the real housewives of new jersey och vänta på att min hemskt sömniga man ska vakna. Han hävdar själv att han "bara måste vara sådär skengravid". Jag hävdar att han inte är så bra på att gå och lägga sig i tid! ;)

Vecka 21

Det är fredag och jag träder in i vecka 21. Jag har verkligen haft en sådan lyxgraviditet men nu bara den senaste veckan har jag känt mig lite ur fas. Det gör ont både här och där, och med där menar jag "där". Min barnmorska är inte den smidigaste lilla duva och när jag ringde och sa "det känns liksom som att det tynger mellan benen" så sa hon "det är väl inte bebisen som håller på att komma? För det är ju inte bra"…………. ?????? Det fattar även en förstföderska som jag att det inte vore bra. Åh herre, nej en liten duva är hon inte. Hon är inte heller så bra på att lugna ned mig, uppenbarligen. 

Kashmirtröja - ellos (så bra kvalité för en så bra peng)

Gravidbyxa - H&M

Men jag känner mig ändå glad. Lilla krypis har börjat kännas där inne och jag blir alldeles sprallig var gång. Det är som en liten fågelunge som pickar. Hen satte igång rejält häromdagen när jag åt indiskt. Så då vet vi det, jag bär ett barn med orientaliska preferenser. Jag känner mig fin, kroppsnöjd och verkligen njuter av att få sakta ner vardagstempot. Men ett välsignat tillstånd!? I beg to differ.

Nu är det bara några få timmar kvar av denna vecka som varit helt sjuk. Det har varit non-stop från sekunden jag vaknade i måndags. Några timmar och sen helg. Så otroligt skönt. Jag hoppas du får ett fint avslut på denna jobbvecka. Vad händer för dig i helgen?

En bortglömd 7-årsdag

Den 4:e november passerade obemärkt förbi. En helt vanlig höstdag. Inget speciellt. Eller? Fullkomlig kris i relationen när jag dagen efter insåg att vår 7-års dag hade passerat oss obemärkt förbi. Jag kunde enbart konstatera att det är en himla tur att David är minst lilla kass pojkvän som jag flickvän. Som tur är tankade vi upp på romantiken när vi apropå ingenting åt världens mest romantiska middag på Johan P någon vecka tidigare. 

 Förrätten var sagolik. Gratinerad hummer, räkor med dippsåser och till David ostron och en havskräfta. Huvudrätten var inte lika kul och det var tur att jag blev mätt på förrätten och det goda brödet. 

 Men det jag ville skriva om ikväll är det här med relationer. I synnerhet en bra relation. Det är självklart subjektivt vad som gör en relation bra men jag tänker att ömsinthet och respekt är universala ingredienser för en bra relation. Jag har funderat på det här ända sedan en känd bloggerska skrev om hur hennes partner tilltalar henne. Han kniper i hennes mage och kallar henne fet. "Inget kan kränka henne" skrev hon, men samtidigt så stannade denna relationsbeskrivning hos mig. Och den skaver. 

Den skaver därför att mitt jobb är på många sätt en kavalkad av dåliga relationer. Människor som inte respekterar sina partners. Som skadar dem såväl fysiskt som psykiskt. Därför måste jag faktiskt säga att jag känner en sån stor tacksamhet för min och Davids relation. Den är inte felfri, men den är perfekt för mig. Den är öm, respektfull och snäll. Det är rent för ofta man ser relationer där dessa stötestenar saknas. Vi må ha glömt vår 7-års dag men vi somnar än idag alltid nära, med en arm om den andra och för mig är det alltid dagens bästa stund. 

Barnen är ju ingen självklarhet

Det  är klart att bloggen, och livet, kommer påverkas av den här graviditeten. Att jag bär ett barn är ju allt. Det största. Samtidigt tycker jag inte att det är enkelt att skrika ut lyckan. På frågan om vi försökt länge är svaret att vi knappt behövde försöka alls. På frågan om hur graviditeten är, är svaret att den är jättehärlig. Samtidigt som jag ju vill berätta om alla mina känslor, i bloggen och i livet, är jag medveten om att det inte är såhär enkelt för alla. Vi har både släkt, vänner och bekanta som har haft svårigheter att få barn och jag vet att jag även har bloggläsare som har svårigheter att bli gravida.

Hur förhåller man sig till detta? Hur är man respektfull mot en annans svårigheter och samtidigt unnar sig att känna lycka ut i fingerspetsen? Jag vet faktiskt inte. Jag tänker att ibland håller jag klaffen, pratar om annat än bebisar, och vissa andra gånger får de i min närhet tvinga öronen att lyssna fast de inte alls vill. Som en slags kompromiss. Jag tänker att det kanske blir likadant här i bloggen. En del bebisprat men fortfarande en plats för allt annat i livet som jag håller kärt. 

Just för att jag följt de i närhet, i deras kamp för att få en unge, är jag medveten om att det faktiskt inte alls är en självklarhet att bli gravid, att behålla barnet och att ha en harmonisk graviditet. Därför känner jag en stor tacksamhet för att just vårt lilla frö fastnade och nu växer och gror.