Bernadotte & Kylberg

Nu är vår säng så himla skön. Ända sedan vi fick upp sänggaveln känns sängen så mycket mer ombonad. Det fick mig även att längta efter att uppdatera sängkläderna lite. Jag visste att Åhléns samarbete med designerduon Bernadotte & Kylberg skulle innebära en lansering av sängkläder. När de landade i butik var jag inte sen på att plocka på mig två set. 

I mjukaste bomull och stillsamt ljusblått/grått passade dessa sängkläder perfekt till vår nya sänggavel. Mönstret är på nära håll ganska galet men på lite längre håll är det ändå ett vilsamt mönster att titta på. För er som gillar lite varmare toner säljs samma mönster även i en ljusbeige variant. 

Med tanke på mängden tid jag spenderar i min säng just nu så är det ju viktigt att sängen känns mysig, mjuk och inbjudande. Sen kommer förhoppningsvis jag och krypis spendera lite tid där också och då vill jag såklart att hon bara ska ligga på det mjukaste av lakan. I hennes egen säng har vi bäddat med übermjuka lakan så hon kanske blir så bortskämd att hon inte alls vill ligga på morsans sträva Åhlénslakan!

Nu åker vi snart till BB för en ny kontroll. Vem vet vad som händer sen? Är det måhända babytime? Jag försöker hålla mig lugn och inte ha några förväntningar eller planer. Ta det som det kommer. Men denna väntan!! Man blir ju som tokig. Man går runt som en tickande bomb, rädd för när det ska smälla, samtidigt som man längtar efter att det ska smälla. Om vi får åka hem idag igen så blir det fredagsmys för hela slanten. Tacos, let´s dance och iskall coca-cola. Det får väl bli bra det med!

40 + 1

Har ni läst boken "i väntan på Godot"? Egentligen är det en pjäs som handlar om två män, som väntar på Godot, och gnabbas om sin väntan. Och ingenting mer. Alltså det händer verkligen ingenting mer i denna pjäs. Men jag älskar den! Den är så unik och spännande. Och lite som pjäsen känner jag mig just nu. Jag väntar på något, som inte kommer, och så händer inte så mycket mer. Idag blir det en ny tur till BB för kontroller, men med tanke på stiltjen i kroppen skickas vi nog hem igen. Vi kör lite gravidfrågor under tiden.

Hur gick det till när pappan fick veta att det skulle bli en bebis?
Jag vaknade kl 5 på morgonen. Var ju så kissignödig om morgnarna så jag var tvungen att gå upp. Eftersom jag hade hört hur viktigt det var att använda sig av morgonkiss tog jag fram testet och gjorde det där. Ett plus! Pang på direkten. Jag bara satt där, på toan, och glodde på stickan. Jag fick tillslut tassa in till David och vecka honom. Han blev rätt sur först. Han tyckte nog det var ett jäkla sätt att bli väckt kl 5 en lördagsmorgon. Men när han hörde orden "du ska bli pappa" ja då piggnade han till! Det var faktiskt en jättefin stund. David blev glad, rörd och gråtig och så låg vi där alldeles trassliga med känslorna all over the place. 


Blev folk i din närhet överraskade när du berättade?
Jag upplevde att de blev det. Alla utom chefen som sa att han hade haft det på känn. =) Men förutom honom var det nog ingen annan som misstänkte något i förväg. 

Hur mådde jag under 1:a trimestern?
Jag mådde riktigt dåligt faktiskt. Konstant illamående under de 12 första veckorna men sen släppte det och jag mådde finemang till vecka 19. Men allt det vet ni ju redan. Jag var inte så orolig under den första tiden. Däremot hade jag svårt att tillåta mig att sväva ut i lycka och dagdrömmar. När den magiska tolfte veckan passerat då var det som att all rädsla och oro försvann och jag kunde tillåta mig själv att längta efter den lilla bebisen.

(Här tyckte jag att min mage var såååååå stor. Haha, om man bara visste vad som komma skulle)

BF

Då var dagen här! BF - dagen för beräknad förlossning. Jag kan knappt tro det är sant. Tänk att hela graviditeten nått vägs ände (typ) och att allt har gått bra. När lilla krypis låg i magen, och var lika stor som ett hallon, förundrades jag så och tänkte för mig själv att hon kommer aldrig bakas klart. Det är så lång tid kvar. Hur ska detta pluttiga bli en färdig bebis? Men nu har 40 veckor gått, 10 månader, och så undrar du ju såklart….någon bebis? Nej, ingen bebis. Jag är en oerhört punktlig person. Min barnafader? Not so much. Min dotter tycks ta efter sin pappa. 

Jag känner mig inte stressad eller jagad. Hon får komma när hon vill. Det enda som är lite jobbigt är att vi igår, och imorgon igen, har besök inbokade på BB för kontroller. Det är nått vajsing som sagt och de är rädda att en havandeskapsförgiftning lurar i vassen. Jag börjar bli lite nervös och hade gärna velat ha en förlossning som satte igång naturligt, och inte på konstgjord väg. Men å andra sidan, ut ska hon ju på något sätt, och jag försöker vara mentalt öppen för alla möjligheter så att jag inte ska få panik och låsa mig om saker och ting inte fortlöper som jag hade tänkt. 

Så BF är här, ingen bebis, inte ens den minstaste av värk eller molande i buken. Jag återgår till att göra det jag gjort de senaste veckorna, vilket inte varit så mycket mer än vilat, sovit och kollat serier. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Klart jag är. Både inför själva förlossningen men också inför mötet med min lilla tös. Om timmar, eller dagar, förändras livet för alltid men jag är redo. Jag är verkligen redo nu. 

De allra första veckorna

Idag är det tisdagen den 24 mars och på torsdag är vår lilla bebis beräknad att komma. Alla dessa dagar och veckor är snart till ända. Inte klokt vad tiden gick fort ändå. Nu här på sluttampen har jag funderat på de olika faserna, över mina highs and lows och jag måste säga att jag ändå känner mig väldigt nöjd och glad över min graviditet. Vi fick reda på att vi var gravida under min semester. Egentligen är det hela osannolikt att vi inte förstod det tidigare för jag var illamående verkligen hela tiden. Vi gick runt där och resonerade om det inte var så att jag blivit glutenintolerant ändå. Ja, vad gluten har med ömmande bröst att göra det är ju en annan femma…

På dagen när 12 veckor gått gick illamåendet över och jag hade sju underbara veckor, fram till v. 19 när jag fick den sablans foglossningen. Det har stundtals varit frustrerande att vara begränsad i att röra mig och på slutet i princip oförmögen, men det kunde ju varit så mycket värre. 

Vi gjorde sammanlagt tre ultraljud och könet fick vi inte reda på förrän vid det andra besöket. När det kommer till kritan så hade jag kunnat ha hur mycket foglossning som helst för det enda som har spelat någon roll är ju att vår fina unge har varit pigg, frisk och kry. Nu längtar jag dock efter att ha henne utanför kroppen. Jag har som molande mensvärk och hoppas att det är ett tecken på att något är på G. Men den känslan har kommit och gått ett tag nu så jag vill inte ropa hej. Men eller hur hade det varit härligt om hon kom ut i tid? På torsdag har jag nämligen en tid för ett försök till hinnsvepning, som vi även försökte förra veckan, och sablans vad ont det gjorde. Så nu är jag lite nervös och vill gärna att hon kommer au naturel och utan den där hinnsvepningen. 

BB-väskan (väskorna to be honest) är packade och jag tror vi fått med allt, men jag hade jättegärna fått veta vad du packade i din. Vad var dina måsten att ha med dig? Något jag absolut inte får glömma? Help a gal out! 

En aningens rastlös

 Jag ska alldeles strax kila inom barnmorskan för en kontroll. Det är ju ett fasligt rännande där nu när man är i slutskedet. Idag är det en vecka kvar till BF och det är med skräckblandad förtjusning jag konstaterar detta faktum. Det är ljuvligt att vara hemma, men jag måste erkänna att jag börjar bli en aningens rastlös. Nu har jag kokat marmelad och gjort saft, bakat bröd och sysslat med långkok. Jag har kollat varenda serie som finns (känns det som i vart fall). 

 Idag ska jag iallafall ta tag i två projekt jag skjutit upp lite. Nämligen packa klart BB-väskan och skriva mitt förlossningsbrev. Jag tror jag skjutit på det för att det blir så verkligt när de grejorna är klara. De är liksom centrala inför en förlossning. Idag ska jag bannemej ta tag i det. Så får det bli.

Det är inte helt enkelt att hitta inspiration till bloggen för mitt liv är rätt innehållslöst för tillfället. Jag rör mig inte ens utanför dörren just nu då foglossningen begränsar mig. Men att röra mig i triangeln sängen-köket-toaletten får upphöra idag. Snart växer det mossa på mig!

Jag skulle behöva tips på nya bloggar att följa. Just nu är jag sugen på att läsa riktigt inspirerande livsstilsbloggar och modebloggar. Om du har något tips får du gärna hojta till! 

Flickraccount

Idag strejkade min dator fullkomligen. Den är full full full och innan jag deletade bilder eller förde över dem på en extern hårddisk ville jag försöka organisera upp alla bilderna. För nu har det varit en enda stor röra. Och lever man med en fotograf ställs höga krav på hur bilder organiseras, sparas och gud vet allt. 

Därför har jag startat ett Flickrkonto som du hittar här. Nu ska alla bilder läggas upp där och sen ska allt föras över på en extern hårddisk. Det tar en jäkla tid men jag måste säga att det är himla roligt att sitta och pyssla med. Jag får väl erkänna att innan jag fick till det vart det lite tårar och tandagnissel, men nu flyter det på bra. Nu känns det roligt att titta tillbaka i arkivet och jag har en hel del bilder jag är väldigt nöjd med. 

Jag ska brygga mig en kopp te till, fortsätta fylla på bilder på Flickr och slötitta på Scandal. Gud så härlig den serien är! 

Frågor och svar om graviditeten

Inspirerad av frågorna i Ebba von Sydows gravidbok tänkte jag ha en lite frågor och svar-stund här på bloggen. 

Din bebis är beräknad att födas

26 mars

När misstänkte du första gången att du var gravid?

Det tog ett tag för polletten att trilla ned hos både mig och David. Men i somras, när jag mådde så illa och brösten värkte, började misstanken smyga sig på att det kanske inte var glutenintolerans (?) utan faktiskt en graviditet som spökade.

Hur reagerade du när du fick reda på att du var gravid?

Först och främst gjorde jag provet kl 5 på morgonen för jag vaknade till då och ville liksom kissa på stickan med bästa koncentrerat kiss. Så jag satt där inne lite yrvaken och såg hur det omedelbart blev ett + och jag var mest i chock tror jag. David väckte jag fem minuter senare med orden "vakna, du ska bli pappa" så han vart nog rätt chockad han med. Men han var jätteglad. 

Har din kropp förändrats någonting sedan du blev gravid?

Den har självklart blivit större och jag har fått lite bristningar på sidan men annars är det same old Frida. 

Några cravings?

Tråkigt nog inte. Det enda skulle vara att jag drack mycket mjölk när bebisens skelett bildades och att jag ätit massvis med frukt. Men både frukt och mjölk var en del av min vanliga kost innan också. 

Något du inte står ut med smaken eller doften av längre?

Endast oliver. Älskar det vanligtvis, men nu är både lukten och smaken fullkomligen repulsive. 

Kändes det som att det gick fort att bli gravid, eller tog det tid?

Det gick jättesnabbt och även om vi valt att ta bort preventivmedel kom det lite som en chock att jag var gravid. Många i vår närhet kämpar med att bli gravida och därför känner jag en stor ödmjukhet inför att det gick så snabbt för oss. 

Vad är det bästa med att vara gravid?

Oj, jag vet inte om jag kan svara kort på denna fråga. Jag har fullkomligen älskat att vara gravid. Det har varit så mysigt att alltid ha sällskap av en liten skrutt och graviditeten har fört min och Davids relation till en alldeles magisk plats. Även om jag kämpat med illamående och framförallt en för jäklig foglossning så känner jag mig skonad från de värsta krämporna. Det har varit härligt med den växande magen och när hennes sparkar och krumbukter äntligen började märkas och kännas var det alltid dagens bästa stunder. Att vara gravid är inte alltid en dans på rosor, men jag har känt mig så tacksam och stolt över att min kropp "gjort så bra ifrån sig". Att allt gått bra, att bebisen mått bra och att mina värden alltid varit bra. Förutom den lilla scaren med äggvitan i kisset så har jag varit förskonad från något läskigt. 

Vilka var de första du berättade för - och hur reagerade de?

Den allra första, förutom David, var min syster. Sedan mina föräldrar och sedan Davids familj. Och alla blev så himla glada och förväntansfulla. För mina föräldrar blir det första barnbarnet så det var självklart lite extra speciellt. 

Favoritnamn?

Ah, vi klurar fortfarande på dem. Vi har en lång lista som vi sneglar på var och varannan dag. Jag tror vi kommer landa i rätt namn när hon kommit ut. När man får feeling för hennes personlighet. 

Ville du ta reda på könet?

Ja, det ville vi båda. Men på första UL gick det inte för hon knep ihop benen mycket envist. Så det tog ett tag in i graviditeten innan vi fick reda på att det var en tös. 

Man känner sig ändå rätt skör

Idag var jag hos barnmorskan och kollade läget. Läget var väl sådär. Jag har tydligen äggvita i kisset vilket inte alls är bra och kan betyda att man har eller kommer få havandeskapsförgiftning. Det är självklart tråkigt och oroande men det finns ju inget jag kan göra åt det. Nu sitter jag här och väntar på att barnmorskan ska ringa sjukhuset och sen ringa mig. Imorgon ska jag åka tillbaka till barnmorskan för nya tester. När kroppen inte visar de resultat man vill så känns det oroande och lite stressande. Jag känner mig faktiskt lite skör. Det beror väl främst på att man inte riktigt vet vad som väntar om det skulle visa sig att sjukhuset vill vidta åtgärder. 

David är så fin. Han har åkt iväg till affären och apoteket för att handla sånt vi behöver stoppa ned i BB-väskan och han lovade att komma hem med en godispåse. Jag måste ju ha något att göra resten av dagen. För barnmorskan har ordinerat vila och bara värna om blodtrycket. 

Har du någon erfarenhet av havandeskapsförgiftning? 

Uppdatering: Barnmorskan ringde precis. Ingen fara på taket. Vi tar det lugnt och kör nya tester imorgon. Med tanke på att mitt blodtryck var bra och att jag inte hade några andra symptom på havandeskapsförgiftning kunde vi ta det lugnt till imorgon. Nej, nu slänger jag mig på sofflocket och plöjer serier. Det är jag värd!

Livet som föräldraledig

Nu när jag inte är så sablans sjuk har jag verkligen börjat njuta av den här föräldraledigheten. Jag sover middag, vilar, läser och bara tar det riktigt lugnt. Nu har jag precis satt mig ned med en kopp kaffe och så tänkte jag bläddra igenom den här, inte så nya, men ack så inspirerande boken "kungligt snygg" av Ebba von Sydow. Våra nordiska prinsessor är så galet välklädda. Jag vill bara riva ut allt ur garderoben och investera i modesta dräkter, små pillerburkshattar och matchande handskar. Kanske inte det mest praktiska för en småbarnsmor. 

Jag älskar coffee table böcker av det här slaget. Fyllda med fantastiska bilder och jag blir alltid så oerhört inspirerad. Så ser man sin egen spegelbild. En rufsig kalufs i en tofs, stödstrumpor och lite sladdriga gravidtights. Vem var det som sa att vara gravid var ett välsignat tillstånd? Jag vill ta mig ett snack med den personen!

Det första vändopet

 För några veckor sedan gick vi på vårt första vändop. Alltså ett dop där våra vänner döpte sitt barn. Det kändes så speciellt att få närvara på en sådan fin händelse, inte minst då den oftast är starkt förknippad med en händelse för familj. Då jag inte vet om föräldrarna vill att jag visar bild på det ljuvliga lilla barnet får ni ta mig på orden att han är alldeles perfekt och sagolik. Något som inte är lika sagolikt är mitt utbud i garderoben. För tighta byxor ger sammandragningar och endast gympaskor får mig att med nöd och näppe hanka mig fram. Därför består mina outfits av just gympaskor, tights och någon klänning. Det är INTE en underdrift att jag kände mig som om jag gick på dop i min pyjamas. Som jag längtar tills denna gravidkropp börjar återgå till sin normala form och jag kan handla kläder igen. 

 För att väga upp min pyjamas någorlunda köpte jag mig en ny handväska till dopet. En liten mullvadsgrårosa sak i läder och mocka från Filippa K. Jag älskar den medan syrran gav den betyget "åh det ser ut som en sån väska farmor brukade ha"…
Att vara modelejon och gravid är uppenbarligen allt annat än enkelt. 

 Det kändes så fint att sitta där i kyrkan och se ett barn döpas med handen på magen klappandes på mitt eget barn. David och jag har diskuterat fram och tillbaka huruvida vi vill döpa krypis eller möjligen ha en namngivningscermoni istället. Oavsett, en bra början vore att bestämma vad ungstackarn ska heta. Där famlar vi i blindo, fortfarande! 

I brist på egen stil bara måste jag visa upp Sara och Simon istället. Våra vänner som ALLTID är dödssnygga! Allt Sara har på sig vill jag alltid ha. Leopardklänningen! Dör! Hon ser alltid så himla dyr och lyxig ut. Sådär effortless chic som man antingen är eller inte. Det är faktiskt lite Mette-Marit över Sara tycker jag. Och ni vet väl att Mette-Marit ibland kallas Nordens Grace Kelly. Sara skulle kunna bära en soppåse och ändå se ut som a million dollars. Vissas tur alltså!? Och hur fin är inte Simon med sin lilla fluga? Fler män borde bära fluga säger jag. 

En solig dag

 God förmiddag alla glada där ute! Solen lyser, jag sitter i ett sovrum som badar i sol och jag tror jag vågar påstå att min förkylning blir bättre. Om jag kan sova om nätterna? Nej, men vem kan få allt här i världen? Igår åkte vi inom blomsterbutiken och jag köpte så himla härliga tulpaner. 25 stycken långa aprikos/rosafärgade tulpaner som får stå i vår stora cylindervas. Jag har aldrig tidigare sett tulpaner med såhär intensiv färg. Galet vackra!

Jag hittade även den mest charmiga lilla miniorkidée som får stå i den lilla rosa krukan kan hittade på Miljögården igår. Orkideén pryder nu min lilla blogghörna som står i sovrummet och gör mig på så himla gott humör. Idag är det måndag igen, men det märks ju inte riktigt när man är föräldraledig. Jag känner mig äntligen lite piggare och tror jag ska använda min nyfunna energi till att baka ett bröd. Men sen ska jag mest ligga på sofflocket och vila. Läsa några nya tidningar som har trillat in genom brevlådan och sen har jag en hel hög med böcker jag hoppas kunna beta av innan lilla skrutten kommer. 

Helst av allt hade jag velat gå till kafét runt hörnan och köpa en stor latte och sen gå en lång promenad i solen med härlig radio i lurarna. Men där sätter foglossningen stopp. Just den här vårpromenaden har därför blivit lite av en målbild för mig. Hur jag går i solen, med ansiktet vänt uppåt och med solbrillorna på, och kör min vagn med min sovande lilla älskling. Självfallet har vi investerat i en lattehållare och den här soliga promenaden är det jag ska se framför mig när slutet av förlossningen känns tung. 

Krypis egna hörna

 Såhär blev det när allt kommit på sin plats. Säng, med de obligatoriska nallarna, den underbara tavlan jag köpte för månader sedan och vimpeln som David valde ut. Därför att han älskar vimplar och tänkte att dottern hans borde göra det med. 

 Tavlan är en Mrs Mighetto och föreställer den charmiga Miss Tyra. Printsen är limited edition så just Tyra tror jag inte finns kvar. Men de andra prinsen, och vissa nytillkomna små rackare går att hitta här. 

 Sängen är bäddad med de mjukaste sängkläderna och filt från littleheart, som är i ekologisk bomullsjersey. Är det inte så med ens bebis, att man bara vill svepa in den lilla plutten i det mjukaste av mjukt. Inget får skava eller vara minsta strävt! Vi köpte sängkläderna på babyshop.se och filten fick jag i present på min ena babyshower. 

 Alla kompisarna är på plats och längtar efter krypis!! <3

Pastelligt, mjukt och smälter in övrig sovrumsinredning. Jag känner mig nöjd och glad faktiskt. Jag kommer på mig själv med att titta ned i sängen flera gånger om dagen i hopp om att hon ska ligga där. Men sådan tur har jag inte. Ut ska hon först, men sen, sen ska hon få snusa där bland stjärnor och prickar. 

Idag har solen lyst över Malmö. Vi tog bilen och åkte ut på lite utflykt. Besökte några butiker, köpte lite blommor och bara luftade oss lite allmänt. Nu ska jag krypa ned i sängen med kvällsmackor och te. Min huvudvärk och förkylning hänger kvar och jag orkar inte äta något annat än just lite mackor. Nu ska jag ta en varm dusch och förhoppningsvis så klarnar det upp lite i skallen. Nej, nu tar jag kväll och jag vet att filmen är redo och fruktsalladen klar och allt jag behöver göra är att krypa ned under lakanen och hålla söndagskväll. 

Internationella kvinnodagen 2015

 Ett organiserat kaos. Det är väl det bästa sättet att beskriva gårdagens sängmonteringsinferno. Delar, skruvar, kartonger och plastpåsar överallt. Men, med hjälp av min syster, blev det faktiskt riktigt bra i slutändan. Jag är så glad över att min syster är så engagerad i vår bebis. Att hon verkligen känner sig som mostern, och att det spelar roll att vara någons moster. För det gör verkligen det. Det spelar roll. Ju fler kvinnliga förebilder jag kan skänka min dotter desto bättre. Och jag har tur, för jag är omgiven av fantastiska, inspirerande och starka kvinnor. 

 Idag är det internationella kvinnodagen. En dag som inte bör förminskas genom att mannen köper en blomsterkvast till sin kvinna och tror att det räcker. För det räcker inte. Inte på långa vägar. Nej, idag är en dag då vi måste se sanningen i vitögat och inse att vi lever i en tid där kvinnor tjänar mindre lön för samma arbete som en man. Där kvinnors kroppar sexualiseras och används som det eviga dragplåstret i reklamer. Kvinnors kroppar används som vapen i krig genom att våra kroppar systematiskt våldtas och skändas av motståndarens armé. Kvinnor, och flickor med för all del, tvingas idag in i sexslaveri, trafficking och annan förnedring. Kvinnor blir slagna och trakasserade av partners och föredetta partners. Kvinnor utsätts för dagliga påtryckningar från media om att våra kroppar aldrig är tillräckligt fina eller bra. Ni ser, listan kan göras oändlig. Så länge jag kan radda upp denna lista, lika länge behövs det en kvinnodag som verkligen sätter blåslampan på de orättvisor som finns. Det går inte att blunda då.

Därför lovar jag dig mitt barn, lite lagom högtidligt på denna kvinnodag, att jag ska göra mitt yttersta för att du ska växa upp som en individ och inte ett kön. Att du ska få klä dig så som du önskar, välja kärlek efter ditt eget hjärtas begär och att du ska vara fri att leka med vem du vill, utöva vilka fritidsintressen du så önskar och känna att du är en person, icke begränsad av att just du föddes till flicka. 

Solen strålar över Malmö och jag vill inget hellre än att komma ut och lapa några solstrålar. Men förkylningen är seg och efter en hel vecka känner jag mig fortfarande inte hundra. Oavsett så vet jag att denna söndag ska gå i lathetens tecken. För det behöver både jag, krypis och David. Vila upp oss lite. Vad gör du denna söndag?

En långfrukost

 Med formfranska som sjöng på sista versen fanns det denna morgon egentligen bara en sak att göra. Bjuda över syrran med pojkvän och bjuda på fattiga riddare. Det är så lyxigt att bo ett par hundra meter ifrån varandra, till skillnad från de senaste åren när vi bott i olika städer. Jag dukade med mitt fina vita porslin som jag ärvt från min gammelmormor. En villeroy & boch servis i hela 12 delar! Men jag har börjat bli sugen på att samla på en ny servis. Spode gör så vackra koppar tycker jag, och jag hade inte heller tackat nej till en servis i musselmalet. Så vackert!

 Obligatorisk instagramsession! Efter långfrukosten, som även bestod av frallor, juicer och kaffe påbörjades stora fixardagen. Bebisens lilla säng skulle idag monteras, bäddas och pyntas. I all iver satte vi även upp en vimpellina och en tavla som vi köpte för evigheter sen. Nu har krypis fått sin alldeles egna hörna och det känns så skönt att ha hennes säng i ordning. Hon kan ju faktiskt komma när som helst. Nu känner jag att vi börjar komma i bra ordning. Allt är köpt, tvättat, vikt och lagt på plats. Bebisen, du är nu officiellt välkommen att titta ut. (vänta en vecka till bara så hinner mamma göra några andningsövningar, skriva förlossningsbrev och pappa hinner provköra sträckan till BB). 

Nu ligger jag med fötterna i högläge för de är just nu så svullna att jag blir rädd för mig själv. David har åkt iväg för att handla till ikväll. Det är ju mello ikväll igen och vi är såklart klistrade framför tv:n. Jag hoppas han köper massa smarriga grejor. Jag har i vart fall lagt in en beställning på melon och vindruvor för jag är en riktig fruktoman. Idag kände jag för att laga något jag aldrig testat förut, så till middag idag blir det hemlagad falafel. Hoppas det blir smarrigt. Har någon där ute testat att göra egna falafelbollar? Funkar det även om man inte har en fritös?

Vi är fortfarande bara två

Det har varit en lång tystnad här på bloggen och ni har frågat om allt är bra. Och ja, allt är så bra så bra! Så fina ni är som frågat. Jag har bara varit fullkomligen utkörd. Jag slet på mina sista veckor på jobbet, hade en foglossning som bara blir värre och värre och i måndags, när jag äntligen gick på denna efterlängtade föräldraledighet, fick jag jordens influensa. Jag är nu inne på fjärde sjukdomsdagen och äntligen ser jag hopp om livet. 

Vi börjar verkligen komma i ordning. Alltså inte i möbleringsfasen, men i inköpsfasen. Allt är nu köpt och ska bara installeras, byggas ihop, tvättas och inredas. Det är nu en tre-fyra veckor kvar till beräknad dag för förlossning och jag är förväntansfull. Det är ju rätt slitigt såhär på slutet. Allt gör ont, man är blåsig och tung, fogarna värker och nattsömnen är en total katastrof. Men, jag ska absolut inte klaga. Jag har verkligen älskat att vara gravid. Det har varit den bästa tiden i mitt liv. Både för mig som individ, men också för vad det gjort för mitt och Davids förhållande. Det känns nu djupare och viktigare på något sätt. 

Där nere i tvättstugan hänger nu en massa små bodies, klänningar och strumpbyxor på tork. Med en storkusin på hela 3 år skäms krypis bort med mängder av fina kläder att ärva. Herregud, vilken spännande tid det här är. Och så rätt. Jag är så glad att jag valde att gå på ledighet en månad innan BF. Jag kan tänka mig att jag behöver varenda uns av kraft jag har inom mig till den stora dagen!