De senaste dagarna genom telefonen

 I tisdags åkte David till Tunisien och jag och krypis var deppiga.

 Men så fick vi veta att vi skulle hänga hela veckan med morfar, moster, farmor och farfar och massa vänner och då blev vi genast mycket muntrare.

 Jag har kollat Homeland i timmar och lilla krypis har nappat på min mage tillsammans med lilla kaninsnuttisen.

 Sommaren kom och jag var barbent. T-shirt från HM, kjol från soaked in luxury, väska från Whyred och sommarskon nummer ett - Converse.

 Pyjamasklädd liten Estrid som lekte av sig i gymmet innan läggdags. Alltså ÄLSKAR babygymmet. Jag kan lägga henne där och så underhåller hon sig själv och jag kan äta frukost och kolla Nyhetsmorgon, eller gå runt och plocka och fixa. Idag satt hon i babysittern i nästan en timme och jag kunde duscha OCH tvätta håret, sminka mig, klä mig, packa sköterskan och byta på henne innan vi smet iväg. 

 Sommarklädd i fjärilsbody från Polarn & Pyret.

 Sailorklädd krypis redo för frukost hos Sara och Andreas. I veckan dukade de upp finfrukost hemma och vi hade jättetrevligt tills krypis spydde ner min kjol. Då blev stämningen lite tryckt. 

 Krypis slocknade redan vid åtta en kväll och chockad av all ledig tid jag helt plötsligt fick stylade jag om där hemma. Pappa spikade upp tavlor och jag bytte lampa i hallen. Bättre bilder kommer i ett inlägg framöver.

 Diptyque och Skultuna!

 Stylade om en fönsterkarm. Vogue Russia blev perfekt avställningsyta för lampan från Watt & Veke. Lite doftljus, orkidés och Skultunakruka. Love it!

 Shoppingdjävulen satte sina klor i mig och jag gjorde mitt första inköp på Svenskt Tenn. Två ljusstakar blev det och jag läääängtar tills de kommer så jag får visa er. Köpte självklart något designat av Estrid Ericsson. A tribute to my little baby. 

 Lunchade på kallis med krypis och en annan Sara-vän. Jag åt en deprimerande chevrésallad och sen fick vi fly fältet när krypis mycket högt och ljudligt deklarerade att allt var skit just precis nu. Fick tillslut genomsvettig kasta mig ner på gräset i skuggan och ge henne mat. Oj oj oj vad de små liven håller en sysselsatt. 

 Vi fikade på Slottscafeét och hon ville inte ligga i vagnen så hon fick vara i famnen. Men som den oruttade mor man är hade jag ingen tunn mössa så jag fick vira in hennes söta lilla huvud i en liten handduk. Vips var hon en amish-baby och mitt hjärta typ imploderade i bröstet av kärlek.

 Fredagsmys hos morfar och jag tyckte krypis kunde va fredagsfin i klänning. Hon verkade inte helt såld på outfiten och jag bara var tvungen att fota. Alltså hur gullig är hon inte!? Älskade lilla parvel, hon har så mycket miner och lurt för sig.

 Pappa gjorde egen pizza till fredagsmyset. Blev en klar succé!

 Idag åt vi finfrukost på det hotell min vän Emelie jobbar på. Pancakes, frukt, bacon, kaffe, juicer, croissanter och mycket mer. Estrid var lördagsfin i sin lilla lejonklänning från Polarn & Pyret. Sen gick vi hem och väntade på att David skulle komma hem från sin Tunisienresa. 

Hem kom han med buller och bång. Jag fick taxfree från Diptyque och tryfflar. Älskar doftljusen därifrån. Nu ska vi tända ljus, äta pizza och godis. Estrid somnade vid 20.00 idag igen och just precis nu är jag så lycklig över min familj och att vi har varandra och att vi mår bra. Jag är så pass lycklig över min mans hemkomst att det är helt ok att han vill kolla U21-fotboll! 

Imorgon ska stora tjejligan träffas och äta brunch hemma hos Gabbi. Vilken vecka va!? Det är så man vill nypa sig i armen om man kanske inte drömmer eller kan det vara så här mycket mys i ett liv? 

Ha nu en underbar kväll alla fina där ute så hörs vi imorgon!

det sköra sköra livet, men han är ok

Jag skriver detta med tårar i ögonen. David är bortrest en vecka på fotoresa i Tunisien och idag fick jag en flash på mobilen. 27 personer skjutna i Tunisien, terrorattentat och turister inblandade. Jag trodde jag skulle falla ner död på sekunden. Till historien hör att min faster, farbror och kusin dog i tsunamin och att läsa denna nyheter om Tunisien var som att på sekunder skickas tillbaka till det ofantliga mörker vi kände när nyheterna kablade ut tsunamin. 

Jag kastade mig på telefonen och fick tag på David. Han är ok och långt ifrån var dådet skedde. Han blev självklart också skärrad när jag berättade vad som hänt. Han och hans uppdragsgivare fattade beslutet att David ska flygas hem med första möjliga plan, vilket blir imorgon. Herrejesus vilka katastroftankar som flög genom huvudet. Jag hann se både en begravning och ett liv som 28-årig änka framför mig. Jag tittar på Estrid och det går knappt att andas. Så skört livet är. Ena dagen här och andra dagen borta. 

Min älskade man, mitt livs sol! Vad skulle jag gjort om något hänt dig? Jag kommer inte kunna andas ett andetag förrän han står i min famn igen. Världen brinner. Världen brinner, livet är så skört och så sitter man här med en liten bebis som just idag blir 12 veckor och inget får hända den familj jag har skaffat mig. Även om jag vet att David är ok så känner jag ändå hur ångesten flåsar mig i nacken. Tänk-om-han-var-på-den-stranden-vid-den-tidpunkten, och så kan jag knappt andas. 

Och vi som bråkade dagen innan han for, men vi hann bli vänner. Detta är anledningen till att man blir just vänner igen innan man tar avsked. För tänk om…

Personlig födelsetavla

Bildkälla: personlig födelsetavla

I Davids frånvaro har jag fått den välkända men ack så för ekonomin förgörliga sjukdomen stylingpsykosen! Jag letar efter ljus och lykta efter fina tavlor och har totalfastnat för den här. En personlig födelsetavla. Barnets födelsevikt och längd matas in och så får man en tavla med en bebis i storlek 1:1 av ens egen bebis. Gud, börjar typ gråta bara jag tänker på så himla fint att ha det hemma.

Personlig födelsetavla går att få i lite olika utformningar. Och de är alla så fina! En sån här får det bli! Det är bestämt. Men då jag precis råkade klick-klicka hem två ljusstakar får jag bida min tid lite för den här tavlan.  

Ungen född - check! Nya bröst - check?

Idag på playdaten börjades det prata om mammakroppen i allmänhet och brösten i synnerhet. Det var inga positiva omdömen om dessa bröst. Snabbt togs frågan om bröstoperation upp. Skulle man göra det eller inte? Vore det inte bättre att vänta tills man fått sina barn och ammat färdigt? Och så vidare. Jag satt tyst. En liten stund. 

Låt mig först börja med att säga att självfallet gör varje människa så som den själv vill. Vem är jag att ha åsikter om vad någon annan gör med sin kropp? Givetvis har jag inte rätt att ha några åsikter om det. Men här kommer mitt resonemang om skönhetsoperationer. För det första tycker jag det är befängt att operera, skära i eller spruta in i en frisk kropp. Med en slitsam förlossning i bagaget förstår jag inte varför man skulle lägga sig under narkosen om kroppen inte är sjuk. Jag tittar på min dotter vilket leder mig till min nästa tanke. Hur ska jag någonsin få henne att verkligen älska sig själv för den hon är om mamma har ändrat sig? Om jag inte älskar mig själv oavsett hur kroppen åldras, hur ska hon då lära sig att göra det? Och om det är något jag vill att Estrid ska få så är det en självkänsla så stark att den är okrossbar. 

En av mammorna kontrade med att barnet kanske far illa av att se mamma sörja sina nu så hemska bröst. Kanske ett bröstjobb gör mamman glad och därmed gör barnet glad. Mitt svar på detta är att om man mår så dåligt över sina bröst hade jag hellre investerat pengarna i en bra psykolog än i ett boobjob. Självkänsla är ju just det att man älskar sig själv oavsett yttre faktorer så som vikt, utseende, pengar, jobb, prestationer osv. 

Jag tycker jag har ett sådant oerhört ansvar gentemot Estrid. Rädslan för att rådande skönhetsideal ska tynga henne såsom det tyngt mig och drösvis andra flickor är så stor. Jag vill bara att hon ska vara stark och lycklig och veta att hon är alldeles precis superperfekt exakt så som hon är skapt. Mitt ansvar mot henne väger tyngre än saknaden efter den plattare magen, tiden innan bristningarna och de gamla brösten.

Playdate

Fem mammor och fem bebisar träffades idag på playdate men vägen dit var långt ifrån spikrak. Herregud vilken dag! Det började med att Estrid fick psykbryt på morgonen. När jag tillslut fått tyst på henne och fått ner henne i vagnen låg hon och plirade mot mig med ögon som sa att om du bara så mycket som petar på mig så kommer jag gå bananas. Vi skulle ju gå till BVC:s öppna mottagning för att väga och mäta men inte vågade jag väcka den sovande björnen (som inte alls sov utan låg i vagnen och bidade sin tid). Till saken hör att jag redan var stressad för efter BVC skulle jag och Sara ta bussen för en playdate. Och jag har aldrig åkt buss med Estrid. Bussen kom, och inte fanns det någon plats för våra vagnar. Vi tar din bil, utbrast Sara glatt och paniken inom mig växte. Nej, vi ska inte alls åka bil idag. Vi skulle ju åka buss. En sak i taget och jag gillar inte alls när planerna kastas om och jag tvingas göra nya saker innan jag så att säga är mentalt förberedd. Men inget får en att pröva nytt som när nöden påkallar. 

Med svetten som lackade placerade jag med darrande händer den vakna men tysta Estrid i bilstolen. Med rynkad panna gav hon ifrån sig en suck. Med min allra ljusaste stämma trallade jag fram de mjukaste ord jag kunde komma på och lirkade samtidigt fast de små bältena. Hon var fortfarande tyst. Vi hämtade Sara och Jakob som raskt pinnat hem för att hämta sin bilbarnstol. Vi satte fast nästa barn. Sara satt mellan bebisarna som en alert scoutledare redo för vilken kris som komma skulle. Genom spegelanordningen i bilen hade jag Estrid under uppsikt. Fortfarande någorlunda tyst, någon knorr hördes då och då. Svetten lackade fortfarande. Nappen trillade ut. Panik! Sara stoppade snabbt in den och på en halv sekund hade vi övermannat Estrid och hon somnade. Jubel! Stursk höjde jag volymen på radion och i harmoni körde vi hela vägen fram. 

Tillbaka resan? Ja, den gick lika bra. Men nu har jag ju fortfarande den jäkla bussresan kvar att våndas över. Men köra bil med bebis, ja det kan jag minsann. 

Again, we will fly solo

Tidigt i morse fick jag en puss på pannan och David tassade ut genom dörren för att återigen sätta sig på ett plan. Denna gång till Tunisien. Jag och Estrid har ju gjort detta en gång innan. Idag känner vi oss vid gott mod faktiskt. Veckan är fullpackad med mysiga promenader, fika och häng med alla möjliga släktingar och vänner.

Idag ska vi bege oss ut på promenad med en mamma och bebis från min mammagrupp. Skönt att ha någon att hitta på saker med. Sen kommer farmor och farfar för en fika och mys med Estrid. Jag ska försöka spika upp tre tavlor tänkte jag. Vi får väl se vad min lilla bebis tycker om det! =) På tal om bebis, idag tittade jag på henne och insåg att hon är inte längre nyfödd. Hon är inte längre en spädis. Nu är hon en riktig bebis. På fredag blir hon tre månader. Herregud, var tog tiden vägen?

Solen lyser, bebisen jollrar, frukost är uppäten och kaffet uppdrucket. Det kan ju bara bli en bra tisdag! Eller hur? 

Nu blir det söndagsmys

Vi har verkligen haft världens lugnaste söndag. Bara sovit ut, kollat orange is the new black och vilat. Estrid har mest ätit och sovit och till sitt (idag) stora förtret blivit badad. Det är lite lotteri det där med badandet. Det kan verkligen gå hur bra som helst eller bli en rejäl gråt- och skrikfest. Idag blev det dessvärre det senare. Men vid massagestunden efteråt med pappa hörde jag återigen hennes glädjetjut. Så förhoppningsvis blir hon inte allt för traumatiserad av veckobadet. 

Jag har haft pyjamas hela dagen och inte lämnat soffan många stunder. Ibland behöver man en sådan dag. Med bebismys, bloggläsande och serietittande. I köket står David och på spisen puttrar en köttfärssås. På tisdag åker han iväg på jobbresa igen och jag och Estrid ska fly solo. Inte lika läskigt som sist, men ändå lite. Och så känns det alltid skit när David ska åka. Trots att vi varit ihop så länge så hatar jag när han inte sover bredvid mig om natten. 

Så ja, jag har inte så mycket att skriva om här på kvällskvisten. Jag känner mig lite nere för att David ska åka bort och lite ångestfylld inför att vara själv med Estrid. Även om det gick bra sist så är det ju ändå läskigt. Så nu ska jag be om en extra stor portion spagetti och köttfärssås, poppa popcornen och hålla seriekväll hela långa kvällen. 

Om gårdagens midsommardag

 Igår var det som bekant midsommardagen och tidigt på morgonen tog David ut Estrid ur sovrummet och jag fick sova ända till 10. Kändes som livets lyckligaste stund. Malmö bjöd på sol och vi barnvagnspromenerade stora delar av dagen. Vi gick förbi nya Malmö live området och arkitekturen är bara fenomenal. 

 Vi gick längs med kanalen, tillsammans med Sara, Andreas och Jakob, för nästa stopp….

 Vigårda hamburgerrestaurang nere vid centralstationen. Sååå gott och barnvänligt. Det fanns både skötbord och plats för vagnarna. 

 Denna hamburgare var i särklass den godaste jag någonsin ätit. Bara massa pluspoäng. Till efterrätt delade vi på denna här. En liten burk med kola & havssaltglass. I särklass den godaste smakkombon oavsett om det är glass, godis eller dessert. 

 Estrid åt när David åt och sen fick Estrid sova hos pappa och så fick jag äta. Vi kanske inte fick äta tillsammans, men vi hade iallafall vår premiär på restaurang och det gick hur bra som helst.

Sara <3

Midsommarafton

 Vi har haft en underbar midsommar. Vi firade hemma hos mina föräldrar tillsammans med några av deras vänner. Dagen inleddes med sillunch och en mycket trött liten sessa. Hon fick slumra hos pappa. Sillunchen övergick till eftermiddag som övergick till kväll och då kom solen fram, grillen sattes på och nypotatisen blandades i en sallad. 

 Dessa midsommarblommar! Man tröttnar ju aldrig. Så himla vackra ihop!

 Detta är en fenomenal läsk och ett superbt alternativ till alkohol. Jag dricker aldrig alkohol och är ständigt på jakt efter goda drycker som givetvis alltid måste serveras i ett festligt glas. 

 Solen kom fram!

 Lilla Estrid jamsades men det var ingen hejd på hennes pigghet. Hon var piggelin långt in på kvällen och även om hon stundtals somnade i vagnen behöver en 11-veckors bebis en riktig skönhetssömn och vi lämnade vid midnatt. Även om jag hade kunnat stanna i timmar till. Jag hatar kallprat. Det är verkligen det tråkigaste och värsta jag vet. Därför älskar jag att umgås med mina föräldrar. Vi har aldrig slut på samtalsämnen, vi pratar aldrig väder och vind utan istället pratar vi viktiga saker. Relationer, minnen, politik och gud vet allt. Det var precis en sådan kväll igår. Djupa samtalsämnen varvades med roliga historier och jag gick därifrån med både skratt i magen men också med en känsla av att ha lagt min tid på viktigheter. Samtal som lärt mig något, öppnat mig och berikat mig. Det gör inte samtal om väder och vind. 

 Grillen sattes igång och solen lös på terassen. 

 Pappa visade upp sig från sin bästa sida. <3

 David, krypis och Marie-Louise. Min familj. M-L har varit vän med min mamma sedan de gick på gymnasiet så hon har liksom alltid funnits i mitt liv. Och nu i Estrids liv. Så speciellt!

Midsommarfirandet får avslutas med dessa bilder. Pappa snor åt sig lite kramar i köket av mor min! <3 Och detta samtidigt som solen gick ned över havet och färgade himlen orange. 

Och tänk er, nästa år kanske krypis går. Hon kanske pratar lite, kan sitta med vid bordet och smaka en liten potatis eller så. Oj oj oj, kul att se fram emot men också skrämmande att veta att hon inte alltid ska vara min bebis!

Midsommarfrukost

 Trots regn och rusk har denna midsommarafton haft en fenomenal start. Jag började dagen med en powerwalk och på hemvägen svängde jag förbi bageriet och köpte med mig bullar. När jag kom hem hade man och barn somnat om och sov så sött inkurade i varandra. Det var så fridfullt att koka kaffe, duka fram frukost, lyssna på podcast och vänta på att resten av familjen skulle vakna. Helgfrukosten är verkligen helig. Man äter mycket och länge, läser tidningen och lyssnar på lugn morgonradio. Så himla härligt. Jag är så lycklig att vi fått tillbaka lite av de gamla rutinerna vi hade innan vi fick barn. Det har ju varit några hundveckor här där man åt, sov (och sket) i skift. Men nu kan vi äta tillsammans och hon ligger på golvet bredvid i babygymmet. Vi sover i samma rum, men hon i egen säng. För att bara gjort detta i 11 veckor tycker jag ändå vi börjar få till det helt ok. 

 När mina föräldrar flyttade gjordes den stora utrensningen och jag fick ett så himla fint fat från Spode. På inköpslistan står två stora tekoppar från Spode. Verkligen avgudar dem!

 Sommar som vinter, alltid dessa tända ljus. Och doftljus! Kan inte leva utan dem. Och för att fira att min kropp är back to normal efter förlossningen ska jag äntligen få köpa mig något så vackert som jag önskat mig länge. Och för att fira att min dotter nu heter Estrid kommer detta vackra såklart från Svenskt Tenn. 

Här sitter vi i pyjamas. Min är inte så spännande men Estrid har på sig världens finaste pyjamas från Livly. Med små körsbär och rosor. Orkar inte den gulligheten!

Nej, nu är det dags att ta tag i denna dag. Det ska duschas, smörjas, sminkas och sen blir det ett stillsamt firande hos mina föräldrar. Det ska bli alldeles ljuvligt med mys, god mat och kvällsgrillning. Precis så som midsommar ska vara. Dock lämnar vädret mycket att önska. Det eviga regn! Suck!