Kraschlandning och öbesök

Igår kom jag hem från jobb och skulle bara vila ögonen lite. En timme senare vaknade jag sådär snurrig och rufsig som man gör när en powernap blivit allt för lång. Så jag gick runt där och skulle fixa inför att David skulle komma hem, och då hände det sjukaste. Jag gick med stora bestämda kliv genom ett rum. Min sladdriga racksocka fastnar i en sån vit grej man fäster sladdar med. När sockan fastnar, fastnar även jag och jag typ faller som en katapult genom rummet. Rätt in i matsalsgruppen och slog armen i stolskanten och tån i golvet. Hur kan det hända!? Hur kan man fastna i golvet, när man i princip är stillastående, och ändå få upp en beaktansvärd fart genom ett rum? Som ni förstår, var jag oerhört heroisk och såg in underläppen och fällde inte en tår….tills David kom hem.

Vi har ju en lyxdag idag. Ledig sådär på en vardag. Jag ska snart väcka den brunbrände i sovrummet så vi kan äta frukost tillsammans. Sen tar vi bilen och åker till Sveriges Hawaii. Ja, det kallas helt seriöst för det. En liten ö i Karlskronas skärgård där det förhoppningsvis bjuds på sol, grill och kanske en liten tur med båten. Det finns så mycket att se fram emot denna helg. Den stora grejen är ju att vi åker till vår ö, för att ha närmre till Växjö, så vi kan fira syrrans examen på lördag. 

När mina föräldrar köpte huset frågade det runt lite om området. De lokala öborna sa då på bredaste blekingska ni bur jämte körkan och pekade menande på kyrkan som om det var en oskriven regel på ön att ingen gör fuffens framför herrens hus. Men än så länge har det gjort tricket. Nej, nu var det väckning, frukost och sen in i era bloggar för att se vad ni sysslat med på sistone!