Just ikväll kommer så oerhört efterlängtade vänner. De lämnade oss för Stockholm och ingen, möjligen de själva, tyckte det var en god idé. De är verkligen saknade. I ugnen står kakan och gräddas, snart ska jag hoppa in i duschen, duka vackert och spela någon härlig jazzig playlist.
Oj då, jag fick ta en liten paus i skrivandet av detta inlägg. Kakjäveln har fått lite mycket färg. En del skulle karakterisera färgen som mörkt brun. Men, det är bara på kanterna och det kan man nog skära bort. Hoppas! Om inget annat ligger Hemmakväll nära och lösgodis till dessert har väl ingen dött av?
Så var va vi? Sänka kraven! Skönt! För några år sedan hade jag daskat kakjäveln i diskhon och vrålat till David att han förihelveteintebaraskastådärochgloochkomförfanochhjälpmig! Kanske gråtit lite och tyckt att hela kvällen var förstörd. Men nu bara orkar jag inte bry mig. Det blev så när jag fick barn. All energi går åt till henne och jag har inte råd att slösa den på något så värdsligt som en bränd kaka. Även om jag måste erkänna att det retar mig lite. Men bara lite!
UPDATE: INTE MIN DAG IDAG!!! klämde precis fingret i dörren och fy satan vad ont det gör. Har nu ett pekfinger the size of Alabama… :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar