40 + 1

Har ni läst boken "i väntan på Godot"? Egentligen är det en pjäs som handlar om två män, som väntar på Godot, och gnabbas om sin väntan. Och ingenting mer. Alltså det händer verkligen ingenting mer i denna pjäs. Men jag älskar den! Den är så unik och spännande. Och lite som pjäsen känner jag mig just nu. Jag väntar på något, som inte kommer, och så händer inte så mycket mer. Idag blir det en ny tur till BB för kontroller, men med tanke på stiltjen i kroppen skickas vi nog hem igen. Vi kör lite gravidfrågor under tiden.

Hur gick det till när pappan fick veta att det skulle bli en bebis?
Jag vaknade kl 5 på morgonen. Var ju så kissignödig om morgnarna så jag var tvungen att gå upp. Eftersom jag hade hört hur viktigt det var att använda sig av morgonkiss tog jag fram testet och gjorde det där. Ett plus! Pang på direkten. Jag bara satt där, på toan, och glodde på stickan. Jag fick tillslut tassa in till David och vecka honom. Han blev rätt sur först. Han tyckte nog det var ett jäkla sätt att bli väckt kl 5 en lördagsmorgon. Men när han hörde orden "du ska bli pappa" ja då piggnade han till! Det var faktiskt en jättefin stund. David blev glad, rörd och gråtig och så låg vi där alldeles trassliga med känslorna all over the place. 


Blev folk i din närhet överraskade när du berättade?
Jag upplevde att de blev det. Alla utom chefen som sa att han hade haft det på känn. =) Men förutom honom var det nog ingen annan som misstänkte något i förväg. 

Hur mådde jag under 1:a trimestern?
Jag mådde riktigt dåligt faktiskt. Konstant illamående under de 12 första veckorna men sen släppte det och jag mådde finemang till vecka 19. Men allt det vet ni ju redan. Jag var inte så orolig under den första tiden. Däremot hade jag svårt att tillåta mig att sväva ut i lycka och dagdrömmar. När den magiska tolfte veckan passerat då var det som att all rädsla och oro försvann och jag kunde tillåta mig själv att längta efter den lilla bebisen.

(Här tyckte jag att min mage var såååååå stor. Haha, om man bara visste vad som komma skulle)

BF

Då var dagen här! BF - dagen för beräknad förlossning. Jag kan knappt tro det är sant. Tänk att hela graviditeten nått vägs ände (typ) och att allt har gått bra. När lilla krypis låg i magen, och var lika stor som ett hallon, förundrades jag så och tänkte för mig själv att hon kommer aldrig bakas klart. Det är så lång tid kvar. Hur ska detta pluttiga bli en färdig bebis? Men nu har 40 veckor gått, 10 månader, och så undrar du ju såklart….någon bebis? Nej, ingen bebis. Jag är en oerhört punktlig person. Min barnafader? Not so much. Min dotter tycks ta efter sin pappa. 

Jag känner mig inte stressad eller jagad. Hon får komma när hon vill. Det enda som är lite jobbigt är att vi igår, och imorgon igen, har besök inbokade på BB för kontroller. Det är nått vajsing som sagt och de är rädda att en havandeskapsförgiftning lurar i vassen. Jag börjar bli lite nervös och hade gärna velat ha en förlossning som satte igång naturligt, och inte på konstgjord väg. Men å andra sidan, ut ska hon ju på något sätt, och jag försöker vara mentalt öppen för alla möjligheter så att jag inte ska få panik och låsa mig om saker och ting inte fortlöper som jag hade tänkt. 

Så BF är här, ingen bebis, inte ens den minstaste av värk eller molande i buken. Jag återgår till att göra det jag gjort de senaste veckorna, vilket inte varit så mycket mer än vilat, sovit och kollat serier. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös. Klart jag är. Både inför själva förlossningen men också inför mötet med min lilla tös. Om timmar, eller dagar, förändras livet för alltid men jag är redo. Jag är verkligen redo nu. 

De allra första veckorna

Idag är det tisdagen den 24 mars och på torsdag är vår lilla bebis beräknad att komma. Alla dessa dagar och veckor är snart till ända. Inte klokt vad tiden gick fort ändå. Nu här på sluttampen har jag funderat på de olika faserna, över mina highs and lows och jag måste säga att jag ändå känner mig väldigt nöjd och glad över min graviditet. Vi fick reda på att vi var gravida under min semester. Egentligen är det hela osannolikt att vi inte förstod det tidigare för jag var illamående verkligen hela tiden. Vi gick runt där och resonerade om det inte var så att jag blivit glutenintolerant ändå. Ja, vad gluten har med ömmande bröst att göra det är ju en annan femma…

På dagen när 12 veckor gått gick illamåendet över och jag hade sju underbara veckor, fram till v. 19 när jag fick den sablans foglossningen. Det har stundtals varit frustrerande att vara begränsad i att röra mig och på slutet i princip oförmögen, men det kunde ju varit så mycket värre. 

Vi gjorde sammanlagt tre ultraljud och könet fick vi inte reda på förrän vid det andra besöket. När det kommer till kritan så hade jag kunnat ha hur mycket foglossning som helst för det enda som har spelat någon roll är ju att vår fina unge har varit pigg, frisk och kry. Nu längtar jag dock efter att ha henne utanför kroppen. Jag har som molande mensvärk och hoppas att det är ett tecken på att något är på G. Men den känslan har kommit och gått ett tag nu så jag vill inte ropa hej. Men eller hur hade det varit härligt om hon kom ut i tid? På torsdag har jag nämligen en tid för ett försök till hinnsvepning, som vi även försökte förra veckan, och sablans vad ont det gjorde. Så nu är jag lite nervös och vill gärna att hon kommer au naturel och utan den där hinnsvepningen. 

BB-väskan (väskorna to be honest) är packade och jag tror vi fått med allt, men jag hade jättegärna fått veta vad du packade i din. Vad var dina måsten att ha med dig? Något jag absolut inte får glömma? Help a gal out! 

En aningens rastlös

 Jag ska alldeles strax kila inom barnmorskan för en kontroll. Det är ju ett fasligt rännande där nu när man är i slutskedet. Idag är det en vecka kvar till BF och det är med skräckblandad förtjusning jag konstaterar detta faktum. Det är ljuvligt att vara hemma, men jag måste erkänna att jag börjar bli en aningens rastlös. Nu har jag kokat marmelad och gjort saft, bakat bröd och sysslat med långkok. Jag har kollat varenda serie som finns (känns det som i vart fall). 

 Idag ska jag iallafall ta tag i två projekt jag skjutit upp lite. Nämligen packa klart BB-väskan och skriva mitt förlossningsbrev. Jag tror jag skjutit på det för att det blir så verkligt när de grejorna är klara. De är liksom centrala inför en förlossning. Idag ska jag bannemej ta tag i det. Så får det bli.

Det är inte helt enkelt att hitta inspiration till bloggen för mitt liv är rätt innehållslöst för tillfället. Jag rör mig inte ens utanför dörren just nu då foglossningen begränsar mig. Men att röra mig i triangeln sängen-köket-toaletten får upphöra idag. Snart växer det mossa på mig!

Jag skulle behöva tips på nya bloggar att följa. Just nu är jag sugen på att läsa riktigt inspirerande livsstilsbloggar och modebloggar. Om du har något tips får du gärna hojta till! 

Man känner sig ändå rätt skör

Idag var jag hos barnmorskan och kollade läget. Läget var väl sådär. Jag har tydligen äggvita i kisset vilket inte alls är bra och kan betyda att man har eller kommer få havandeskapsförgiftning. Det är självklart tråkigt och oroande men det finns ju inget jag kan göra åt det. Nu sitter jag här och väntar på att barnmorskan ska ringa sjukhuset och sen ringa mig. Imorgon ska jag åka tillbaka till barnmorskan för nya tester. När kroppen inte visar de resultat man vill så känns det oroande och lite stressande. Jag känner mig faktiskt lite skör. Det beror väl främst på att man inte riktigt vet vad som väntar om det skulle visa sig att sjukhuset vill vidta åtgärder. 

David är så fin. Han har åkt iväg till affären och apoteket för att handla sånt vi behöver stoppa ned i BB-väskan och han lovade att komma hem med en godispåse. Jag måste ju ha något att göra resten av dagen. För barnmorskan har ordinerat vila och bara värna om blodtrycket. 

Har du någon erfarenhet av havandeskapsförgiftning? 

Uppdatering: Barnmorskan ringde precis. Ingen fara på taket. Vi tar det lugnt och kör nya tester imorgon. Med tanke på att mitt blodtryck var bra och att jag inte hade några andra symptom på havandeskapsförgiftning kunde vi ta det lugnt till imorgon. Nej, nu slänger jag mig på sofflocket och plöjer serier. Det är jag värd!

Vi är fortfarande bara två

Det har varit en lång tystnad här på bloggen och ni har frågat om allt är bra. Och ja, allt är så bra så bra! Så fina ni är som frågat. Jag har bara varit fullkomligen utkörd. Jag slet på mina sista veckor på jobbet, hade en foglossning som bara blir värre och värre och i måndags, när jag äntligen gick på denna efterlängtade föräldraledighet, fick jag jordens influensa. Jag är nu inne på fjärde sjukdomsdagen och äntligen ser jag hopp om livet. 

Vi börjar verkligen komma i ordning. Alltså inte i möbleringsfasen, men i inköpsfasen. Allt är nu köpt och ska bara installeras, byggas ihop, tvättas och inredas. Det är nu en tre-fyra veckor kvar till beräknad dag för förlossning och jag är förväntansfull. Det är ju rätt slitigt såhär på slutet. Allt gör ont, man är blåsig och tung, fogarna värker och nattsömnen är en total katastrof. Men, jag ska absolut inte klaga. Jag har verkligen älskat att vara gravid. Det har varit den bästa tiden i mitt liv. Både för mig som individ, men också för vad det gjort för mitt och Davids förhållande. Det känns nu djupare och viktigare på något sätt. 

Där nere i tvättstugan hänger nu en massa små bodies, klänningar och strumpbyxor på tork. Med en storkusin på hela 3 år skäms krypis bort med mängder av fina kläder att ärva. Herregud, vilken spännande tid det här är. Och så rätt. Jag är så glad att jag valde att gå på ledighet en månad innan BF. Jag kan tänka mig att jag behöver varenda uns av kraft jag har inom mig till den stora dagen!

Att ha en festival "där nere".

Titta vilket ljuvligt set som David gav till mig/krypis i julklapp. Jag har under hela graviditeten tjatat om att jag så gärna vill ge krypis bebismassage och i detta set finns allt man behöver för en avslappnande stund med sin bebis. Maria Åkerberg gör jättefina ekologiska produkter där man endast använder ekologiskt odlade vegetabiliska oljor. Igår kom David hem från bibblan och hade lånat en bok om just bebismassage, så den ska jag titta igenom snarast möjligt. Produkterna kan du hitta här.

På tal om bebisen så gick vi på första träffen på vår föräldrautbildning igår. Herregud, vad ska man säga? Jag är uppenbarligen inte alls lämpad för sådant. Jag höll hov som bara den och när tiden var slut hade jag haft två timmars stand-up och frågan är hur mycket de andra blivande föräldrarna egentligen fick med sig när det kommer till själva barnafödandet. Vi fick iallafall se en förlossningsfilm där vi blev informerade om att föda är som "att ha en festival där nere".... Jomensåatte, mycket ska man tåla. 

Inte klokt vad tiden går. Idag är det redan torsdag, imorgon går jag in i nästa graviditetsvecka och hämtar ut en ny lampa, på lördag påbörjas projekt sänggavel och kontorsupprustning. Japp, jag har nog officiellt gått in i nestingmode nu! Ljuva helg, we meet soon again!

Prima vara

Har ni sett något så gulligt? Min mamma har stickat en liten tröja med en matchande liten hätta som lilla krypis ska få ha på sig. Tänk att min unge kommer få plats i något så pluttigt! Idag var vi hos vår barnmorska för glukostestet. Det gick så bra så. Prima vara här, finfina värden och en glad bebis som växer som hon ska och vars lilla hjärta pickar på alldeles normalt. Så glad och lättad jag kände mig när jag gick därifrån. Det är ju alltid en liten anspänning när man ska på kontroller och sådär. 

Jag känner sån himla bloggglädje och det är verkligen tack vare er där ute. Ni är flera som tittar in och ännu roligare, flera som lägger en kommentar. Det är ju bara så motiverande och härligt när bloggen är mer dialog än monolog. Så verkligen, tack så himla mycket för att ni tittar in. 

Idag är nog annars en ganska vanlig dag. Efter jobb kommer jag väl sladda hem, ha lite hemmafix i form av tvätt som ska vikas och lite plock i köket. Idag känns som en sådan dag när jag ska lägga lite extra tid i badrummet. Skrubba mig, smörja mig och sen krypa ned i någon härlig pyjamas och va alldeles mjuk och skön. Sen ska jag nog bara ligga där i sängen och läsa någon inspirerande tidning och sjunka ner i min bok. Det är ju så mysigt på kvällarna att ligga och läsa oh dricka en kopp te tillsammans med mitt buffliga lilla sällskap. Hon gör sig verkligen påmind där inne nu för tiden. Hon buffar och sparkar och hela magen hoppar till. Det är så himla mysigt och jag blir tokig av nyfikenhet på vem hon är och hur hon ser ut. (Vacker som en dag och brås på sin mor såklart!) Jag är verkligen inne i ett läsflow just nu. Plöjer böcker som bara den. Jag har sagt det innan, men boktips är ALLTID välkomna. Hit me, vilken är din bästa bok?

En magisk tvättstund

 Vi kör maskin efter maskin och inget får tvättas i något parfymerat. Allt är yttepyttelitet och jag kan inte riktigt förstå att det är kläder som ska passa en bebis. Min bebis. Vår nya familjemedlem. Alla de små strumporna som nätt och jämt går att vika över tvättställets rem. För de är ju så små. Pluttiga mössor med kärlekskranka pingviner och små bodys med stjärnor och leopardmönster. Kläder som är nya blandas med mina egna bebiskläder och till och med ett litet set från när min morbror var en liten knodd.

 Jag försöker föreställa mig att jag om bara några månader kommer klä en person i dessa plagg. Plagg som jag köpt under graviditetens gång och ömt hållit mot bröstet och längtat ihjäl mig efter min lilla dotter. För som vi längtar. Tre månader känns som en evighet. Vi är ju så nyfikna på henne. Hur kommer hon se ut (finast på jorden såklaaart). Blir hon lik mig eller David. Vilka egenskaper ärver hon? Hur blir hon till sättet?

 Ja ungen kommer ju aldrig råda brist på kläder med tanke på att min blygsamma (läs inte så blygsamma) samling bebiskläder numera även kompletteras av min mammas och min mormors inte alls blygsamma tillskott till samlingen. MEN, det är första barnbarnet och vi har ju faktiskt inte tvättmaskin i lägenheten. Därmed behöver vi fler ombyten då vi inte kommer kunna tvätta varje dag. 

Någon där ute med erfarenhet av kombon nyfödd - tvättstuga. Är det kaosigt att inte ha tvättmaskin i lägenheten eller funkar det?

Nej, nu ska jag gå en vända till tvättstugan. Men vi hörs senare igen för jag har så mycket jag vill visa er. Bland annat från julafton och vad tomten kom med till en tjej som visst varit mycket snäll. 

Gravidyogan!

 

Jag vill gärna tipsa er alla därute, främst er preggon, om dessa jättefina och bra videos med korta träningssnuttar av gravidyoga. Det är Katie Appleton, som driver appleyoga.com, som visar hur man på ett fint och skonsamt sätt yogar sig igenom graviditeten. Jag har väl inte tränat till dessa videos så hemskt ofta, men jag har dem på en liten playlist så att jag enkelt kan skrida till verket när andan faller på. Min bästa motionsform har alltid varit långa promenader. Men nu med denna sabla foglossningen har det visat sig svårare och svårare att bege mig ut. Efter varje promenad brukar foglossningen blossa upp och göra mer ont.

Även innan jag blev gravid uppskattade jag yoga mycket. Det är en jobbig träningsform för kroppen men som samtidigt gör underverk med knoppen. Förhoppningsvis kan detta bli ett alternativ till promenaderna.

När allt hänger på en tillväxtkontroll

 I morse vaknade vi till en rosasprakande och solig himmel och eftersom vi skulle gå på ultraljudsbesök just idag kändes det så fint att solen lös på oss. 

Vi åt gofrukost med nybakat bröd, goda pålägg, morgontidning och en hel del fjärilar i magen. Idag skulle vi få en ny chans att se vår lilla bebis och försöka se om det gick att se könet denna gång. Vilket tillslut gick….

Jag upplevde det första ultraljudet som ganska så traumatiskt faktiskt. Jag kände mig utsatt och osäker, jag blev skräckslagen av att bara kunna ligga där och vänta medans barnmorskan "letade fel". Sen hjälpte det inte att barnmorskan var tvär, sur och forcerad. Jag kände att det fanns ett behov hos mig att få gå på ett nytt ultraljud och få en mer positiv upplevelse. Denna gång hade vi en himla go barnmorska och jag kände mig mycket gladare och lugnare. 

 Efter en runda på stan, lite shopping och besök till mataffären kom vi tillslut hem. Glada, rusiga och kanske lite chockade över att vi kan ha gått bananas på bebiskläder. Någon timme senare ringde min familj på dörren för adventsfika, genderrevealing och söndagsmiddag. Vi har haft en underbar dag och kväll med hela familjen samlad. Nu är jag så otroligt trött. Redo för ytterligare några jobbveckor innan det blir en lång och skön julledighet. 

 Vad blev det då? Det blev en tös! En liten bestämd liten trollunge som väger över 800 gram och är runt en 25 centimeter. David går runt och mumlar om "sina töser" och jag är så lycklig. Självklart spelar könet ingen roll, vi älskar ju personen krypis, men nu kan vi på allvar prata namn och få ytterligare en sak som skapar en starkare anknytning till bebisen. 

Nu blir det agenda, te och jag ska verkligen sträcka ut mig (det börjar bli lite trångt i mig ibland) under alla täckena. Imorgon blir det vattengympa, måndagsmorgon och bara två dagar kvar tills vi går på julbord med jobbet! 

Tisdagmorgon

Här får ni en suddig bild av min morgonräddare. Konditori Ramklints serverar mig var morgon den godaste kopp kaffe som finns. Denna morgon var inget undantag. Oftast är det David som använder vår bil till vardags men ibland, som idag, kunde jag använda den. Det är så mysigt att pendla med bil, på en mörk och stillsam motorväg (nåja, lagom stillsam) och så lyssnar jag på P1 och känner mig vuxen. Sådär vuxen som man nog ska känna sig när man ska bli mamma. Sen parkerar jag bilen och svänger förbi kondiset för min goda kaffe i take away kopp. 

Idag är jag lite trött i kroppen från gårdagens vattengympa. Jag gör ju det var måndag. Guppar runt i en uppvärmd pool med en massa andra preggos. Först gympa och sen flytande avslappning som är såååå skön att man liksom nästan drägglar lite (tur man redan är i vattnet!). Efter gympan är kroppen lite mör och fogarna värker lite mer än innan, men det får det vara värt för dels är det skönt att röra på kroppen men framförallt gör avslappningsövningarna mycket för mitt sinne. 

Igår var jag också hos sjukgymnasten som konstaterade det som vi alla redan fattat, ja det är foglossning i blygdbenet som spökar och jag fick lite övningar som jag ska göra hemma. 5-6 gånger om dagen!!!!!!!??????111111 

Ja, det är en aning overkill.

Premiär för babyshowerbesök

 Igår gick jag på min första babyshower någonsin. Och det var hur kul och mysigt som helst! Vi träffades på hotell Renaissance i Malmö och åt deras afternoon tea. Alltså, maj gad! Vad gott det var! Helt fenomenal! Det var en traditionell afternoon tea, och det brukar vara dem jag gillar bäst. Scones, snittar och bakverk. Och massa te!

 Det märks verkligen att man är i skaffa-barn-åldern för där var både bebis och magar på flera av besökarna. Det känns som det är en baby-boom eller så tänker jag bara på det nu när jag själv är preggo. Igår firade vi min vän Sara som ska få en bebis bara någon månad innan mig. Det ska bli kul att vara mammaledig tillsammans med en vän. Någon att få lite mer vuxet utbyte med. Men såklart också tips och råd kring hur hon upplever den här tiden.

 Så fin hon är, morsan! Hon har köpt klänningen på ASOS och igår natt, i ett stadie och ofrivillig vakenhet, scoutade jag typ alla preggoklänningar som finns på ASOS. Så mycket snyggt! Måste nog go bananas om inte allt för länge till. 

Här har vi dem! De fina systrarna C. Alltså hur mysigt är det inte när jag och min syrra hänger med dessa syrror? Systerhäng is the shit! 

Idag blir det ett efterlängtat besök på Miljögården och sen en liten eftermiddagsfika med svärisarna. Skön söndag på er så hörs vi senare idag!

Krypis egna askar

Jag berättade ju att jag köpte något litet till krypis och det blev två tjusiga askar från Hemtex. Har ni spanat in deras nya asksortiment? Så himla snygga mönster och färger, går att kombinera i oändlighet. De två askarna pryder nu min lilla blogg/kontor-hörna i väntan på att vi ska ställa i ordning krypis egna hörna.

Askarna får sällskap av ljushållare från Skultuna, doftljus från Diptyque och mitt nya hårspänne från Glitter.

Idag var vi på besök hos barnmorskan. Hon tryckte på blygdbenet och konstaterade foglossning och sen lyssnade hon på magen med dopplern och då fick vi högt och tydligt höra krypis lilla hjärta. Och som mamma till krypis kan jag helt objektivt säga att det var det mest perfekta, fina och gulliga hjärtslag någonsin. Alltså verkligen någonsin! Så självklart sprutade tårarna. Det är ju egentligen inte klokt. Där inne ligger min bebis. Som jag redan nu älskar så himla himla mycket. <3

Samtliga bilder: David Johansson

Jag tycker alltid det är en liten anspänning att gå till barnmorskan. Jag oroar mig för att något ska vara fel, eller att jag äter för lite så eller för mycket så. Man vill ju bara göra rätt. I sådana stunder brukar jag alltid tänka att jag gör så gott jag kan och det räcker gott nog. I dessa tider när man får sjuttioelva tips, råd och rön från media, omgivningen och bekanta är det lätt att bli nedslagen. Därför lyssnar jag på min kropp, min barnmorska och alla andra ger jag högaktningsfullt blanka fan i. Det funkar för mig.

Och vet ni, idag är det torsdag och det är typ veckans bästa dag. För man vet att imorgon kommer fredagen och sen är det helg. Bara den vetskapen gör ju att axlarna sjunker ner några decimeter. Så låt oss riva av den här arbetsdagen, för imorgon är det fredag. Då ska vi äta gott, ha fredagsmys och bara njuta av all tid som ligger framför oss! Underbart!

En bortglömd 7-årsdag

Den 4:e november passerade obemärkt förbi. En helt vanlig höstdag. Inget speciellt. Eller? Fullkomlig kris i relationen när jag dagen efter insåg att vår 7-års dag hade passerat oss obemärkt förbi. Jag kunde enbart konstatera att det är en himla tur att David är minst lilla kass pojkvän som jag flickvän. Som tur är tankade vi upp på romantiken när vi apropå ingenting åt världens mest romantiska middag på Johan P någon vecka tidigare. 

 Förrätten var sagolik. Gratinerad hummer, räkor med dippsåser och till David ostron och en havskräfta. Huvudrätten var inte lika kul och det var tur att jag blev mätt på förrätten och det goda brödet. 

 Men det jag ville skriva om ikväll är det här med relationer. I synnerhet en bra relation. Det är självklart subjektivt vad som gör en relation bra men jag tänker att ömsinthet och respekt är universala ingredienser för en bra relation. Jag har funderat på det här ända sedan en känd bloggerska skrev om hur hennes partner tilltalar henne. Han kniper i hennes mage och kallar henne fet. "Inget kan kränka henne" skrev hon, men samtidigt så stannade denna relationsbeskrivning hos mig. Och den skaver. 

Den skaver därför att mitt jobb är på många sätt en kavalkad av dåliga relationer. Människor som inte respekterar sina partners. Som skadar dem såväl fysiskt som psykiskt. Därför måste jag faktiskt säga att jag känner en sån stor tacksamhet för min och Davids relation. Den är inte felfri, men den är perfekt för mig. Den är öm, respektfull och snäll. Det är rent för ofta man ser relationer där dessa stötestenar saknas. Vi må ha glömt vår 7-års dag men vi somnar än idag alltid nära, med en arm om den andra och för mig är det alltid dagens bästa stund.