8 år och två andetag

 Idag har jag och David varit ihop i åtta år och det känns som det gått två andetag. Jag kan inte riktigt förstå hur snabbt tiden gått samtidigt som det känns som det alltid varit vi. Jag kan inte riktigt längre relatera till en tid där det inte var vi. På en årsdag blir man ju lätt lite sentimental och tänker på allt man gjort, gör och förhoppningsvis kommer att göra. Drömmar om hus, barn och ålderdom. Minnen, resmål och upplevelser. På åtta år har vi gått från att vara två pluttisar till trolovade vuxna. Vi har skrattat, bråkat, upplevt, gråtit, älskat och varit varandras största hejarklack. Stundtals har det varit den ljuvaste av tid och andra stunder har varit präglade av uppförsbacke, så som det nog är för alla par. Så egentligen är vi inte alls unika, men det känns så. Det känns som att det kan inte finnas ett annat par som är så bra vänner som just vi är. Eller skrattar så mycket ihop som just vi gör. Och inget annat par älskar varandra så innerligt som just vi gör. Fast såklart gör de andra paren det. Men det är härligt att känna att man sitter på något speciellt. I stunder kan man bli vårdslös och ta det för givet, men såhär på en 8-års dag tänker man efter. Ordentligt. Och då tar man inget för givet, då verkligen uppskattar jag den gåva som denna relationen är. Och med tanke på att jag blev överraskad med frukost på sängen tolkar jag det som att David håller med mig! 

Ikväll firar vi som äkta småbarnsföräldrar och det innebär stanna hemma och göra något mysigt. Även om movie & dinner ute är en saknad företeelse så kan vi ju göra det riktigt mysigt med film och mat hemma också. 

En skräckfylld lördag

I lördags var det ju som bekant Halloween och vi var bjudna på fest och hade barnvakt och en kanonbra utklädnad. Gabbi och Anders bjöd in på en skräckfylld afton där utklädnad var obligatoriskt. Jag och David hade för första gången egentid som par när min snälla snälla mamma passade Estrid. Det var härligt att få vara bara vi igen. Men såklart var det också lite läskigt. Det var inte helt enkelt att släppa henne ur tankarna. Det finns ingen jag hellre skulle lämna Estrid hos än med min mamma men det fanns ändå den där oros känslan om hur det skulle gå. Om Estrid skulle vakna och vara läskig och ställa till med kaos. Men 23.30 tassade vi in genom dörren och det var så tyst så och min mamma sa att allt gått jättebra så då var det verkligen härligt. Vetskapen om att mamma kan passa henne fler gånger och att det för varje gång kommer bli tryggare och tryggare, men att utgångsläget redan är tryggt.

Men nu, över till festen. 

Alltså hur läskig är inte Anders på detta fotot? Han bara tittar ut och är sjukt zombieäcklig. Jag vågade typ inte titta på honom. 

 Detta är "Anders". Sara och hennes syster Emelie hade BÄSTA utklädnanden när de klädde ut sig till vårt kära värdpar Anders och Gabbi. Denna nya butchiga Sara var fantastisk. Och på kvällen kom ett klädbyte när "Anders" bytte ut skjortan för sin favorit tischa, som Sara knyckte ur Anders garderob. Genialt! Alla gäster blev fotade utom den finaste av dem alla. Lite senare på kvällen kom Sofia och Andreas med sin lilla bebis Elias. 7 veckor gammal och pyttepluttig och iklädd en svart body med ett vit skelett på. *insert tusen hjärtögon emojis* Som jag älskade lilla Elias då. Och Sofia och Andreas som gick så all in på maskerad och till och med klädde ut lilla plutten. Han tog partyt med godan ro och sov mest. 

 Ostar, chips, godis och annat tilltugg var uppdukat och jag var nog en aning hungrig för plasthjärnan som låg uppdukat på ett fat fick mig direkt att tänka om det var något ätbart. Det var den inte kan jag rapportera.

 Gabbi var läskig clown och vid ett tillfälle gled hennes linser på sned och ja jävlar vad läskig hon var då. Då var det mindfuck på hög nivå. Men hur läskiga linser hon än hade så är hennes gravidmage så gullig att hela hon bara var en gullig clown. <3

 Stephies utklädnad var fantastisk. Hon var utklädd till Poison Ivy (som jag aldrig hört talas om och därför frågade om hon var utklädd till Fiona i Shrek). *Ridå* 

 "Anders" och "Gabbi" <3 <3 När dessa två öppnade dörren höll jag på att dö. Inga knipövningar i världen hade kunnat rädda mig om jag varit det minsta kissig ska ni veta! Höll på att kollapsa i dörröppningen.

 Poison Ivy är ju ihop med Wille som var Jokern och det var så bildlikt så det inte var klokt. Han hade lila rock och guldkäpp och hela baletten. Älskar denna bild! För det var verkligen ett instamoment. 

 Fi fan alltså! Och så bara smög han runt och dök upp lite här och lite där. Usch, vågar knappt titta på bilden ens!

 Saknar ni mig och David? Ja, vad var vi egentligen utklädda till? Joooo nämligen BJÖRNLIGAN!!! 

Det var denna Halloween och det var så fint att bara vi. Att promenera sakta hand i hand, ingen barnvakt, ingen att passa upp på, bara vi. Men så när vi gick där ensamma, hand i hand, sa jag till David att jag ändå saknade Estrid lite och att även om kvällen var fenomenalt längtade jag ändå så efter henne. Jag med sa han. Och då var det ännu mer fint att gå hem till vår lilla apunge som snusade gott. 

Tyngd av mörkret

I det mörkaste av rum kan ett enda litet ljus få dig att se, men vad gör man när världen är den mörka platsen och det är svårare att hitta ett ljus att se med? Det har varit en tung vecka tycker jag. Skolmorden i Trollhättan, detaljer kring mordet på Lisa Holm, flyktingförläggningar som brinner och Sverigedemokrater i Lund som lägger ut adresser till planerade flyktingboenden. Det är så oerhört mycket mörker. Jag är på ett sätt glad, eller i vart fall tacksam, att Estrid är så liten för det är för mig nästan oförståeligt hur man ens ska kunna förklara det här mörkret för ett lite äldre barn. Berätta att på skolor kan detta hemska ske. Berätta att det finns människor som hatar andra människor så mycket att man kan hugga ihjäl, bränna ihjäl och strypa ihjäl.

Idag har vi firat vår väns son som fyllt 1 år. Estrids första barnkalas. Vi pratade om energiska barn, matvägran och sömnbrist och hur jobbigt allt kan vara. Men så på vägen hem somnade Estrid i bilen. Hon sov hela vägen upp i lägenheten och varm, lite svettig och rosig om kinden tog jag av henne tjocktröjan och la ner i sängen, stoppade om, pussade och så var det god natt. Och när tankarna på allt mörker som finns där ute så vill jag välkomna sömnlösa nätter. För om det är mitt minsta problem, då har jag inget problem.  

Kampanja med Alliansen

 Igår träffades alla Allianspartier i Moderaternas kansli för gemensam frukost, snickesnack och sedan ut på gatorna för att kampanja bland Malmö stads medborgare. Vi gör en gemensam satsning där Malmö stads medborgare bjuds in för att i olika samverkansgrupper komma med ideér och vara med och påverka politiken. Är du nyfiken på hur du kan vara med och påverka i Malmö kan du läsa mer på alliansenimalmo.se

 Morgonpigga alliansare! Dagen till ära delades det ut orangea tröjor och mössor och vi var så färgglada och fina. Min grupp traskade ner till Möllan och samsades om platsen med fruktstånden och blomsterhandlarna. 

 Här ser ni Joel, min partikamrat och min ordinarie i nämnden jag sitter i. 

 Jag måste skaffa mig en sån här jacka. Den är sjukt snygg och sååå skön faktiskt!

Nicola, Patrick och Dajana. Tre moderater som också sitter i samma nämnd som mig och i Dajana har jag fått en så fin kompis! Så jag tror ni lär se mer av henne här i bloggen framöver!

Vi tog farväl av ett höstigt Möllan och av varandra och jag traskade vidare hemåt.

De brinnande flyktingförläggningarna

Imorgon ska jag på nämndsammanträde och det betyder att jag ikväll ska på ett förberedande möte som hålls tillsammans med Moderaterna. Tillsammans, Folkpartiet och Moderaterna, sitter vi i opposition och därav träffas vi för att förbereda våran ställning i de frågor som ska gås igenom under morgondagen. Denna vecka är det oerhört mycket politik. I måndags var jag på föreläsning om liberalismens framtid, idag som sagt möte och imorgon nämndsammanträde. På lördag ska hela Alliansen i Malmö stad träffas för en gemensam frukost och sedan ska vi hit the streets och kampanja. På söndag åker jag iväg till Kristianstad inför ett minilandsmöte. Folkpartiet nationellt ska snart ha ett stort landsmöte och inför det ska vi träffas och gå igenom delar av de motioner som ska behandlas på landsmötet. Men vi gör det inom regionen och därav kallas det minilandsmöte. Jag har bett om att hamna i gruppen som ska fokusera på integrationsfrågor och hoppas att jag även hamnar i den.

Frågor om integration och invandring ligger mig varmt om hjärtat och jag tycker det är viktigt med en demokratisk och generös flyktingpolitik. I det ligger även hur vi tar hand om de som lyckats komma hit. De som inte spolades i land som det lilla barnet Alan vi alla blev så berörda av. Därför blir jag så nedslagen när jag morgon efter morgon ögnar igenom tidningarna och ser att ytterligare ett flyktingboende satts i brand. Antingen ett blivande boende, eller ett där det redan bor människor. Hur kan det finnas sådan ondska? Föreställ dig själv att du flytt från krigets orimliga fasor, lyckats ta dig med livet i behåll till Europa, äntligen landat på svensk mark och sagt till ditt barn att nu min älskling, nu börjar livet. Nu är vi säkra. Allt för att en kall höstnatt väckas av att din trygga plats är satt i brand. Ska dessa människor inte få en paus från trauma? Ska deras vedermödor aldrig vara över?

Det är inte svårt att tro att de som tuttar fyr är allt annat än positiva till invandring. Det är de som skriker om Sveriges undergång, om att pengarna är slut och om kostnaderna för detta mottagande. Jag undrar i mitt stilla sinne, vad kostar det inte skattebetalarna att våra flyktingförläggningar brinner upp. Vad kostar inte brandkårens utryckning och arbete? Vad kostar inte saneringen? Vad kostar det inte att bygga upp och bygga nytt? Mina skattepengar går gärna till räddandet av liv, inte raserandet av dem. Det gör mig matt och mörk i sinnet av tanken på det människohat som ligger och pyr i vårt land. Över hela vårt land.

Om Sverige inte hade öppnat sin gräns för min morfar vore jag inte här. Han hade då överlevt andra världskriget för att enbart bli fast i det nya förtrycket i form av DDR. I Sverige fick han en fristad, arbetade, fann kärleken, fick barn, sedan barnbarn och nu ett barnbarnsbarn. I Sverige fick han frihet, trygghet och början till ett nytt liv. Varför skulle vi inte fortsätta på denna utstakade väg av demokrati och öppenhet?

Det är en ansträngning för samhället när det kommer så många flyktingar som det gör nu. Men lösningen är inte att bränna dem inne eller bränna ner deras hem och tillhörigheter. Igår läste jag om ett barn som var rädd för sin kudde för den använde hon på natten. Samma tid som bomberna föll natt efter natt i staden där hon bodde. Hon blir inte mindre rädd för sin kudde när hennes nya boende sätts i brand, det lovar jag dig. 

Uppe med tuppen

 Denna ljuvliga lilla unge har varit sjuk och det har varit hemskt att se. Förkyld, febrig och när hon inte ville äta eller dricka fick vi för första gången besöka barnakuten. Det gick bra och vi fick rådet att fortsätta med alvedon och försöka få i henne vätska. Det är hemskt för mammahjärtat att se sin lilla unge må pyton och för familjen märks det mest att hon sover dåligt. Hon har svårt att andas genom näsan och vaknar på nätterna ledsen och vi varvar matning med att skölja och suga näsan. Och vi är slitna. Mitt problem är att jag har svårt att somna om så jag snittar 5 timmar sömn per natt och sömnbristen påverkar en verkligen. För min del är det lätt att fastna i ett tankemönster där det känns som att det kommer vara såhär för alltid. Att vi aldrig mer kommer få sova bra igen. 

Nu har David och Estrid somnat om och jag har varit vaken sen 04:45 och slösurfar och försöker få vargtimmen att gå över till morgon. Det är lätt att tro att alla andra får det att funka för det är ju den bilden som ofta avspeglas i bloggar, och då är det viktigt att komma ihåg att bloggen ofta ger en selektiv bild av hur livet är. På bloggen vill man samla inspiration och positiv kraft och inte gräva ner sig i negativa tankar. Men det är nog viktigt att även lufta de vardagliga utmaningarna så att man kan enas och stötta varandra. Ge pepp och goda råd, backa upp och stötta. Och när jag sitter och tittar ut i den becksvarta vargtimmen tänker jag på alla andra föräldrar som också är uppe nu och sliter. Som hasar runt i morgonrockar, blandar ersättning, tårkar små tårar och vyssjar, klappar, vaggar och sjunger fast att de egentligen bara vill ta sitt pick och pack och ta in på hotell tills ungen är tonåring och sover för mycket!  

Fuffes bloggevent del 2

 Suprise! Det var ju Björn Ranelid som var vår överraskning. Framför oss böljade vinrankorna och mitt ibland dem stod Ranelid och draperad i ett grönt lakan fick vi måla av honom. Vi skulle måla vars en vinetikett och resultaten var blandade. En tjej suckade uppgivet och sa att med konst som denna behöver hon aldrig barn utan kan sätta upp sina egna teckningar på kylen. Gud, vad jag skrattade då! =)

 Här är mitt tävlingsbidrag och det är nog ganska uppenbart att jag inte var vinnaren av tävlingen. Det var ju Liw! Och vilken värdig vinnare sen. 

 Dagens outfit! Jag körde på russian blogglamour, as you do! På underbara iiSA hittade jag en klänning från Malene Birger och med en shapetrosa (herregud vad trodde ni, jag är ju i praktiken fortfarande nyförlöst) satt klänningen som ett smäck! Grymma kurvor fick man! Gammal fuskpäls som jag haft i evigheter. Den köpte jag faktiskt till mig själv i födelsedagspresent för några år sedan. 

 Efter Björn, kreativt skapande och outfitsposerande traskade vi vidare över Fuffes ägor. Genom en fårhage och in i ett DRÖMLANDSKAP. Äppelodlingen! Det var så vackert, inspirerande och härligt att gå runt där och som jag sörjde att jag är allergisk mot äpplen för de såg ofantligt goda ut!

 När dagen övergick till kväll byttes utomhusaktiviteter och vinprovning inomhus. 

På Skepparps vingård produceras tre viner och en flaskjäst cider. 
Bland de vita vinerna hittar du Skepparps grand prix solaris och Skepparps Solaris fatjäst. Fuffe producerar även ett rosévin som går under namnet Skepparps grand prix rosé. Vinerna finns inte ute på hyllorna på Systembolaget, men de går självklart att beställa här. På samma länk hittar du även cidern och det röda vinet. Det röda vinet, Tony Mangan Shiraz, produceras i Australien då röda viner inte är så enkla att få fram i Sverige. En vinbonde i Skåne mötte en vinbonde i Australien, tycke uppstod och den skånska bondens vinstockar planterades i Australien och det röda mustiga vinet kom så till. 

Kvällen avslutades med att vi lekte en mordgåta och det köptes hästar, arrangerades allsånger, byttes påsar med misstänkt innehåll och gud vet vad, allt för att få fram vem som mördade Victoria Silverfisk. Det var Maria Montazalami som gjorde det! Jag och Emma var tillsammans karaktären Lenny Crabfish och vi var om sanningen ska fram inte så bra på att vaska fram vare sig mördare eller pengar. Och hästen vi hade köpt fick hästpest så vi var inte på topp, men kul hade vi, det vill jag lova. 

Sen kom bussen och körde hem oss och det kan ha hänt att en sömnig småbarnsmorsa somnade på bussen med vidöppen mun. Jag säger inte att det var jag, men det kan ha varit det. En himla fin dag blev det ska ni veta! Det var härligt att få bli medbjuden på något såhär uppstyrt och omtänksamt. Det jag tar med mig från dagen, förutom vinkunskaper då såklart, är känslan av hur härligt det är att vara i ett forum med massa kvinnor som are doing it for themselves. Som skapar, bygger, entreprenörar tar sig fram. Som håller ihop och stöttar, kramar och gråter, och är team. Det är mäktigt tycker jag!

Fuffes bloggevent del 1

I lördags stod en buss och väntade på 35 förväntansfulla bloggare. Vi visste att vi skulle åka kl 13.00 och komma hem vid 00.00 och att allt där emellan skulle vara hemligt. Färden inleddes med underhållning på bussen i form av trubaduren Theo. Han sjöng för kung och fosterland och efter var smäktande ballad blev hans svettiga panna baddad och på bussen ropades det ut huruvida inte Theo kunde köra lite techno på gitarren istället och Theo provade tveksamt en E-type låt och sen höll vi oss till balladerna. Och inte mig emot! *balad-lover* På bussen serverades det flaskjäst cider och mat från Johan P i form av deras nya koncept lyxvardag, vilket är färdiga matlådor som levereras hem till dig. Efter 1,5 timmes lära-känna-varandra var vi framme. 

Det var hit vi skulle! Skeppars vingård, och prova Fuffes nya viner som han gör från druvor som växer i Kivik, samt ett rödvin som görs i samarbete med en australiensisk vinbonde. Jag dricker inte alkohol men kan ändå uppskatta det hantverk som ligger bakom ett bra vin. Jag är väldigt intresserad av mat och vin och jag vet att jag kommer köpa dessa viner för att bjuda min familj på. Men innan vinprovning skulle vi fota, mingla och sedan ta på ögonbindlar och transporteras till nästa överraskning. 

Fuffe säger hej och välkommen! <3 

Här hamnade vi! Mitt bland vinrankorna och fnissiga stog vi som en skock får och väntade ivrigt på att få ta av oss ögonbindlarna.

Emma gick laget runt med allas kameror och fotade oss där vi stod med våra ögonbindlar. 

Vad vi fick se när vi tog av oss ögonbindlarna? Det tar vi i del 2. För nu ska jag springa iväg och träffa mina kära Folkpartister och lyssna till liberala Sofia Nerbrand. Alltså så cool hon är, vill bara befriend omedelbart. Så kände jag förövrigt med Emma också. Jag har ju läst hennes blogg länge men in person blev det än mer glittrande och fint. Och så satt man där och fan-girlade och typ hade lite pirr i magen och tänkte att herregud-jag-är-ju-nästan-30 men ändå så ville man bara att det skulle klicka. 

Nej, hopp in i strumpebyxorna och på cykeln.