Hur gick det till när pappan fick veta att det skulle bli en bebis?
Jag vaknade kl 5 på morgonen. Var ju så kissignödig om morgnarna så jag var tvungen att gå upp. Eftersom jag hade hört hur viktigt det var att använda sig av morgonkiss tog jag fram testet och gjorde det där. Ett plus! Pang på direkten. Jag bara satt där, på toan, och glodde på stickan. Jag fick tillslut tassa in till David och vecka honom. Han blev rätt sur först. Han tyckte nog det var ett jäkla sätt att bli väckt kl 5 en lördagsmorgon. Men när han hörde orden "du ska bli pappa" ja då piggnade han till! Det var faktiskt en jättefin stund. David blev glad, rörd och gråtig och så låg vi där alldeles trassliga med känslorna all over the place.

Blev folk i din närhet överraskade när du berättade?
Jag upplevde att de blev det. Alla utom chefen som sa att han hade haft det på känn. =) Men förutom honom var det nog ingen annan som misstänkte något i förväg.
Hur mådde jag under 1:a trimestern?
Jag mådde riktigt dåligt faktiskt. Konstant illamående under de 12 första veckorna men sen släppte det och jag mådde finemang till vecka 19. Men allt det vet ni ju redan. Jag var inte så orolig under den första tiden. Däremot hade jag svårt att tillåta mig att sväva ut i lycka och dagdrömmar. När den magiska tolfte veckan passerat då var det som att all rädsla och oro försvann och jag kunde tillåta mig själv att längta efter den lilla bebisen.

(Här tyckte jag att min mage var såååååå stor. Haha, om man bara visste vad som komma skulle)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar