onsdag 4 november 2015

8 år och två andetag

 Idag har jag och David varit ihop i åtta år och det känns som det gått två andetag. Jag kan inte riktigt förstå hur snabbt tiden gått samtidigt som det känns som det alltid varit vi. Jag kan inte riktigt längre relatera till en tid där det inte var vi. På en årsdag blir man ju lätt lite sentimental och tänker på allt man gjort, gör och förhoppningsvis kommer att göra. Drömmar om hus, barn och ålderdom. Minnen, resmål och upplevelser. På åtta år har vi gått från att vara två pluttisar till trolovade vuxna. Vi har skrattat, bråkat, upplevt, gråtit, älskat och varit varandras största hejarklack. Stundtals har det varit den ljuvaste av tid och andra stunder har varit präglade av uppförsbacke, så som det nog är för alla par. Så egentligen är vi inte alls unika, men det känns så. Det känns som att det kan inte finnas ett annat par som är så bra vänner som just vi är. Eller skrattar så mycket ihop som just vi gör. Och inget annat par älskar varandra så innerligt som just vi gör. Fast såklart gör de andra paren det. Men det är härligt att känna att man sitter på något speciellt. I stunder kan man bli vårdslös och ta det för givet, men såhär på en 8-års dag tänker man efter. Ordentligt. Och då tar man inget för givet, då verkligen uppskattar jag den gåva som denna relationen är. Och med tanke på att jag blev överraskad med frukost på sängen tolkar jag det som att David håller med mig! 

Ikväll firar vi som äkta småbarnsföräldrar och det innebär stanna hemma och göra något mysigt. Även om movie & dinner ute är en saknad företeelse så kan vi ju göra det riktigt mysigt med film och mat hemma också. 

4 kommentarer:

  1. Stort grattis! <3 /sanaz

    SvaraRadera
  2. Så himla härligt och fint! All kärlek och lycka till er <3

    SvaraRadera
  3. Wohoooo! Länge leve kärleken! <3

    SvaraRadera
  4. Grattis!
    Vi firade 8årig förlovningsdag i oktober och femårig brölliopsdag i juli! I helgen firar vi nog farsdag med en senare middag när barnen somnat- man gör det bästa av den tiden man lever i just då. Ute middagar kanske vi får nog av sen ;) kram

    SvaraRadera