Att driva en skönhetsblogg är för mig även starkt förknippat med ett upprätthållande av de ideal som råder i samhället idag. Att blogga om skönhet, utan att problematisera kring ämnet, är att berättiga den utseendehets som finns. Något jag verkligen inte vill göra. Vikt- och utseendehets, ångest, oro och en evig känsla att "om jag bara såg ut si och så" är tyvärr något som kan, och i många fall faktiskt, går hand i hand med skönhet. Mycket om skönhet handlar om att ändra sitt utseende, slava under trender och reklamen går ut på att spä på det du kanske borde vara missnöjd med. Det är en kvinnofälla. Vi får bannemej aldrig vara nöjda.
Den blonda vill bli brunett, den plattbystade förstorar brösten och den bystiga donnan sveper sig i tältliknande plagg för att dölja sina bröst. Läppar förstoras, rynkor tas bort. Vi opererar friska kroppar och sprutar in främmande medel i friskt kött. Jag kan för mitt liv inte förstå varför vi gör detta? Jag ser på inget sätt ner på de som väljer att på kirurgisk väg alternera sitt yttre, men däremot är det med missmod jag ser hur många vänder sig till sprutan eller kniven för en quick-fix. Jag undrar varför vi hatar oss själva så mycket. Nu säger jag inte att alla skönhetsopererade personer hatar sig själva. Det vore ignorant av mig att uttala mig så. Men däremot vågar jag påstå att vissa ändrar sitt utseende i hopp om att en känsla av värde ska infinna sig. Vilket det sällan gör. Jag älskar att åldras och tycker att det är så sorgligt att kvinnor gör allt för att ta bort rynkor, banta ned sig till glåmiga stickor, och operera sig till oigenkännligheten. Skönhet går hand i hand med kläder. Även där påminns vi om hur ovärdiga vi är. Kedjornas kläder är så små att fullt friska kvinnor inte kan få på sig ens den största storleken. Kvinnor klär sig i allt för trånga kläder för att det blivit skamfyllt att ha på sig vissa storlekar. Jag var precis likadan! storlek 38 och ingenting annat. Tillslut fick jag inse att storlek 38 var över 10 år sedan. Sen jag började klä mig i kläder som passade min kropp, oavsett storlek på plagget, har jag börjat uppskatta min kropp så som den är. Allt klär inte mig, men det som klär mig ser riktigt fint ut. Magtröjor är ett plagg som inte passar mig, men jag klär mig ändå hellre som en kvinna än som en övervintrad tonåring.
Skönhet är kul. Skönhet ska även få lov att vara kul. Skönhet ska inte klankas ner på för att det är ett "kvinnointresse". Det ska få lov att vara lika högaktat som ett intresse för bilar, cigarrer eller trädgård. Skönhet är kreativt, spännande och lyxigt. Det är underbart att få stå och dutta i burkar, smeta och kleta på ljuvliga krämer och det är så innerligt kul att få sminka sig var morgon med olika produkter. Vad skönhet däremot inte får vara är ett fängelse. Det får inte vara den mask en kvinna känner sig tvungen att bära för att våga visa sig på stan. Det ska inte heller användas för att få kvinnor att må sämre. Nu syftar jag på anti-celluit krämer etc. Vanvettet! Att blogga om skönhet är kul, men jag känner att man då och då måste stanna upp och inse att det är just något kul och kreativt. Inget som får bli ett fängelse och ett måste. Man måste få lov att titta sig i spegeln, naken och osminkad, och verkligen gilla det man ser. Det är var man och kvinna värd.
Skönhet för mig är en känsla av kärlek till mig själv. Skönhet är lycka. Oavsett hur mycket smink jag hade på mg kände jag mig aldrig vacker för insidan, den var det ingen reda med. Men idag, några år äldre och visare, har skönhet mycket lite med skönhetsprodukter att göra. Nu är skönhet en känsla av lugn och ro. En tacksamhet för att jag äntligen får vara vän med min kropp, knopp och själ. Det är skönhet för mig. Resten? Ja, resten är bara ett härligt intresse som gör mig glad, men som varken gör kärleken till mig själv större eller mindre.
