He put a ring on it

Den 19 oktober, 16 dagar från vår 6-års dag, gick David ner på ett knä och friade till mig med min absoluta drömring. På en undanskymd brygga, precis intill Svaneholms slott, hände det jag väntat på i så lång tid. Allt var perfekt. Vi tittade ut över svanar och sjön var omgiven av träd som stod som ett pärlband i eldsprakande färger. Hur återberättar man sitt livs bästa stund? Inga ord kan ge den stunden rättvisa.

Jag anade ingenting och när David gick ner på knä blev jag svimfärdig av känslor. Det var så stort och viktigt och nu skulle jag få bli hon, hon som sa ja. För självfallet svarade jag ja. David är mitt livs kärlek och det är vi för alltid. Yra av kärlek, rödgråtna och darriga tassade vi in på Svaneholms slott för att äta afternoon brunch. Jag önskar jag kunde ge er en recension av denna fina brunch men jag har då aldrig ätit bakelser med sådant ointresse. Jag såg ingen annan och hörde ingen annan, det var bara vi.

Ringen då? Den är perfekt! Det är den ring som jag i år klippt ut ur tidningar och så där diskret ojat mig över men se den här, ja den vore nått om man någon gång skulle ta och förlova sig. Imorgon har vi varit förlovade i två veckor och jag har älskat varje minut. Vår kärlek känns större och mer speciell. Nu bär vi på en hemlighet, så känns det. Vem trodde att killen som stod i grannens kök sex år senare skulle vara min fästman? Det är egentligen rätt ofattbart hur två blir en och bara passar varandra på det där självklara sättet. För det känns som vi alltid varit med varandra. Han är den jag alltid älskat, även innan jag visste att han fanns.