Nivea Gentle eye make-up remover - recension

Nivea gentle eye make-up remover

Detta är en riktigt holy grail budget pärla. Den är enkel att hitta, finns ju på alla HM, Åhléns, Kicks osv. Jag har köpt denna om och om igen genom åren och jag avgudar den. Som jag skrivit massvis med gånger innan så kan sminkborttagningsmedel lätt svida i mina ögon, men inte med denna. Jag kan inte nog lovprisa denna. Men visst, för den som är sugen på lite vardagslyx och flärd är ju denna tråkiga förpackning ett bottennapp. Jag älskar förvisso lyxiga skönhetsprodukter men just på sminkremover känner jag att billigt och bra räcker gott och väl. Sen lägger jag mina slantar på bra rengöringsprodukter, serums och krämer.

Pris: 55 kr. Men är nu på kampanjpris med ynka 42 kr.
Köpa igen?: Åh ja!
Var: Kicks, HM, Åhléns osv.

Som en jävla käftsmäll

Foto: David Johansson

Min älskade fästman är fotograf och bilden ovan är ett självporträtt han tog i veckan. Helt plötsligt låg bilden utskriven på hans skrivbord och för mig var det som en jävla käftsmäll. Så in i bomben vacker. Denna bild visar allt jag älskar med Davids utseende. Hans bångstyriga lockar som när han hade långt långt hår var ett enda virrvarr av korkskruvar. Hans ögonbryn. De är sådär raka och spetsiga och perfekta som mina aldrig kunde bli hur mycket jag än noppade dem. Ögonen, avgrundsdjupa och mörka som synden, som även när han ler har ett stråk av allvar i dem. Ögon som nästan kan se ut som de är på väg att gråta för att det finns det där allvaret. Överläppen som är tunn men med en båge så perfekt. Gropen i hakan som gör David unik för mig, för inga andra män jag kysst har haft en sådan grop. Och slutligen hans nyckelben som på denna bild vittnar om den gropen som är sådär berusande ljuvlig. Den gropen som doftar den bästa av dofter, den grop som samlat mina tårar när jag tungt gråtig mot hans bröst. Den grop som hamnar precis vid min mun om vi båda står upp och kramas.

De där ögonen och den där gropen är fasanfullt livsfarliga och skulle kunna få mig att begå brott (om jag nu inte jobbade på advokatbyrå och hade lagens långa arm på speed-dial).

Vill man se fler av Davids bilder hittar man hans hemsida här.

Det enda man kan ta ut i förskott är lycka

När man ska hälsa på våra vänner, som flyttat ut till det mest sagolika lilla torp får man följande vägbeskrivning: förbi hagen, in på vägen du tror du inte får köra på, fortsätt rätt in i skogen och nej du kommer inte fastna med hjulen, fortsätt rätt in i skogen så långt du kommer. Sen är du framme. Mycket riktigt, fram kom vi tillslut även om det var med andan i halsgropen.

Denna lilla familj bor som sagt i en vit skånelänga och när vi kom dit var solen på väg ned och brasan sprakade och värmde så det vart imma på fönstret. Vi tog en promenad i skogen och jag kände ända in i själen att jag också måste bort från staden. Jag vill också ha milsvid utsikt över landskapen, känna friheten av att gå ut i sin egen trädgård. Att vara ett med naturen. Inte behöva släpa picnickorgar ut i stökiga parker utan istället ta med sin kaffekopp rätt ut i trädgården.

Vi har under en tid tittat på hus men inget har fallit i smaken. Nu har vi hittat ett hus. Ett hus där jag gick runt och log ju mer jag såg av huset. För första gången väljer vi att titta på ett hus för en andra gång och om vi fortfarande har feeling lägger vi kanske ett bud.

Detta hus ligger några hundra meter från det glittrande havet och bara vetskapen om detta gör mig alldeles knäsvag och tårig. Tänk att kunna se ut över havet på sommarens hetaste dag, på den första vårdagen, på tidiga solnedgångar på hösten och det rivande havet i den smällkalla vintern.

Jag hade en gång en fantastisk brevkompis som hette Tobias. Han kallade mig för Virvel, för jag hade virvlat in i hans liv och rört till allt. Han sa alltid att det enda man kan ta ut i förskott är lycka. De orden bär jag med mig som vore det de tio guds budorden. Det enda man kan ta ut i förskott är lycka. Nu väljer jag att vraka mig i lyckan av att kanske få bo i ett hus vid havet, med mängder av fönster, med egen DISKMASKIN OCH TVÄTTSTUGA. Ja jisses, ni hör ju lyckan!

Det enda man kan ut i förskott är lycka.

Stormen Sven kom, såg och möjligen segrade

 

Ja hujjedamej vad det blåser idag. Stormen Sven har kommit och här i Malmö blåser vi nästan bort. Det mullrar i väggarna, skallrar i fönstrena och brakar på gatan när soptunnor välter och skräp väller över gatan. Det finns inget annat att göra i stunder som dessa än att träffa sin bästa vän och sitta inne och kura.

Sagt och gjort åt jag och Katja varma mackor på Simpan, för att sen springa runt hörnan och hem till oss för te och lussebulle. Det är så underbart att träffa vänner på det där kravlösa sättet. På det sättet där diskberget går obemärkt förbi, där man utan höjda ögonbryn kan gå runt i sina fulaste mjukis och där man mellan samtal om graviditeter och dumplings kan vika tvätt och sortera strumpor. När man kan bara vara med varandra.

Precis som jag och David har en årsdag har även jag och Katja det. Då går vi ut och äter middag och firar vår årsdag. Det är faktiskt också kärlek det!

Have a calm life

Som ni märker är jag en mycket sporadisk bloggare. På ett sätt grämer det mig men på ett annat sätt känns det skönt. Att bloggen är kravlös och bara något roligt. Jag är precis hemkommen från julmingel på Elite Hotel Savoy. Min kära mor drog med mig och bland prinskorvar, knäck, vin och luciatåg avhandlade vi tankar om husköp, familjebildning och hur man egentligen klarar ekonomin när man bara kommer ha föräldrapenning. Nu ligger jag under alla täckena, uppkrupen bland kuddarna och fick bloggfeeling.

"It's okay to be happy with a calm life". Ja, för min del blir det inte sannare än så. Förr kände jag ofta en stor stress inför att alla andra har ju så himla mycket roligare liv än jag. Alla gjorde fler grejor, umgicks med fler personer, hade en fullklottrad kalender och deras liv var bara så himla glittrigt. Jag ville på ett sätt också ha det så där. Men innerst inne i mig fanns det en känsla av att jag älskade att bara vara hemma. Känslan av att sävligt röra mig i rummen, pula med lite grejor, lyssna på radio, läsa en bok och bara göra precis ingenting. Det kändes på något sätt fel att njuta av att just inte ha något att göra. Nu vet jag bättre. Nu vet jag att hemmakatt, det är vad jag är. Att gå runt hemma och skrota, i de mest urtvättade mjukisbyxorna och bara vara.

Det är ok att vara nöjd med ett lugnt liv. Ja, det är det verkligen. jag tror och hoppas att med den insikten kan man uppskatta livets små ting. Om man alltid letar efter stora händelser blir man nog ofta besviken.

la roche posay - eye-make up remover (recension)

Det är något särskilt med att köpa hudvårdsprodukter på apoteket. Det bara känns så hederligt på något sätt. Det känns som man verkligen unnar sin hud det där bästa. När hudvårdsmärket sen är franskt, då är det rena rama jackpotten!

La roche posay är ett härligt skönhetsmärke från just frankrike och idag vill jag tipsa om deras ögonmake-remover. Den är mild och svider inte alls i ögonen. Detta uppskattar jag enormt eftersom mina ögon är mycket känsliga och borttagningsmedel ofta kan svida.

La roche posay hemsida är urusel och verkligen inget framgår och den är oerhört rörig. Exakt prisuppgift kan jag därmed inte ge. Men en snabb googling hos Beleza visade att priset enligt henne låg på cirka 135 kr.

Nivéa gör ju en riktigt bra budget remover och därmed är det svårt för mig att motivera det höga priset på denna remover. För mig är ögonsminkremovers kanske inte det jag vill lägga pengarna på.

Måndagskoma

Vilken långsam måndag det varit idag. Alla på kontoret har suttit och gäspat i kanon och muttrat om att idag är riktigt långsam dag. Förutom några timmars avstick på polisförhör har jag suttit inne på kontoret och häckat. Frusen och lättirriterad har jag längtat hem. Som jag älskar att komma hem. In genom dörren, av med alla kläderna, på med mjukis. Tvätta av allt smink, tända ljusen, pussa på mannen och så sätter förhandlingarna igång om vem som ska laga mat.

Idag ska jag fixa mat och sen ska jag ta en lång dusch, sådär het så skinnet blir rött. Bara tanken på den varma duschen gör att tårna krullar sig. Sen ska jag bädda ner mig bland täcken och kuddar och dricka mitt bästa te. Läsa en bok kanske. Eller kolla real housewives. Kanske kollar jag Kalla Faktas senaste avsnitt om unga män som köper sex, och förfasar mig över den bedrövliga kvinnosyn som finns här i vårt land. Kanske jag läser någon av alla tidningar som fortfarande ligger sorgligt oöppnade. Det är det som är det härliga med vardagar. Dessa monotona sysslor som man är så van vid att händerna jobbar av sig själv och tankarna får vandra.

En sak vet jag och det är att vardagens lunk, som så många föraktar, är guld värd för mig. Rutiner är trygghet för mig. Samma sak på samma tider på samma dagar. Då packas livet in i ett lugnt lunk. För mig är det obegripligt hur vardagen kan vara så hatad? Den är ju så sagolik! Många säger att den är tråkig, vardagen. Då tänker jag ofta hur jobbigt det måste vara för människor som förväntar sig att livets alla dagar är ett party. För mig personligen blir jag lycklig av det lilla. Ambitionen är att uppskatta allt det jag istället för att gräma mig över allt det jag inte har. För om man kan leva så, då är man alltid rik.

Berättade jag förresten att jag har fyra creme brulées väntande på mig i kylen, kvar från gårdagens fars-dag middag? Alltså denna måndag, genast så magnifik!

Signaturenail

Loréal color riche nailpolish - hypnotic red

Idag vill jag visa er ett av mina absolut bästa nagellack. Den PERFEKTA mörkt mörkt röda nyansen, så mörk att den nästan ser svart ut på nageln. Mörka naglar är min signatur. Det är så jag känner mig mest put together och fin. Detta nagellack är även så himla billigt. 59 kr! Vi snackar ett riktigt kap!

Loréal color riche nagellacken finns överallt, på alla Åhléns och Kicks etc.

Så för tusan, ge dig själv en liten tisdagspresent imorgon! Det perfekta nagellacket!

Bland kashmir och siden

Denna vecka har jag varit på kurs i Stockholm. En dag som sammanföll med den veckan när hösten verkligen rev till ordentligt. Passande nog valde mina föräldrar att ge mig två kashmiracles i födelsedagspresent. En ljusgrå och en starkt lila tröja i den mjukaste kashmir. Mitt allra bästa material. Svalkande när du är varm och värmande när du är kall.

Till tröjorna fick jag också en ljuslila sidensjal med de sirligaste blommorna. Det är inte ofta jag köper dyra saker. Oftast har jag sparat och sparat för att köpa DEN grejen. Därför är dessa tröjor som himmelriket. Inte bara att de är sköna, mjuka och lyxiga. Utan också att de är så speciella för mig. De hänger i plastfodral och tvättas med kashmirschampoo i den mest varsamma handtvätt. När jag bär dessa tröjor känner jag mig som den kvinnan jag är i mina fantasier. Sval, lyxig, världsvan och redo att ta över världen. Ja, det kanske är fjantigt att några materiella ting kan få en att känna sig på ett visst sätt. Att ett plagg kan ändra ens sätt att känna och se på sig själv.

Men en sak vet jag och det är att lyx är aldrig så underbart som får den som inte har råd med den. Om jag alltid kunde köpa än det ena än det andra då hade jag nog inte uppskattat det vackra på samma intensiva sätt. Då hade en lyxig jumper tagit vid där den andra slutade, utan rum för känsla och eftertanke.

He put a ring on it

Den 19 oktober, 16 dagar från vår 6-års dag, gick David ner på ett knä och friade till mig med min absoluta drömring. På en undanskymd brygga, precis intill Svaneholms slott, hände det jag väntat på i så lång tid. Allt var perfekt. Vi tittade ut över svanar och sjön var omgiven av träd som stod som ett pärlband i eldsprakande färger. Hur återberättar man sitt livs bästa stund? Inga ord kan ge den stunden rättvisa.

Jag anade ingenting och när David gick ner på knä blev jag svimfärdig av känslor. Det var så stort och viktigt och nu skulle jag få bli hon, hon som sa ja. För självfallet svarade jag ja. David är mitt livs kärlek och det är vi för alltid. Yra av kärlek, rödgråtna och darriga tassade vi in på Svaneholms slott för att äta afternoon brunch. Jag önskar jag kunde ge er en recension av denna fina brunch men jag har då aldrig ätit bakelser med sådant ointresse. Jag såg ingen annan och hörde ingen annan, det var bara vi.

Ringen då? Den är perfekt! Det är den ring som jag i år klippt ut ur tidningar och så där diskret ojat mig över men se den här, ja den vore nått om man någon gång skulle ta och förlova sig. Imorgon har vi varit förlovade i två veckor och jag har älskat varje minut. Vår kärlek känns större och mer speciell. Nu bär vi på en hemlighet, så känns det. Vem trodde att killen som stod i grannens kök sex år senare skulle vara min fästman? Det är egentligen rätt ofattbart hur två blir en och bara passar varandra på det där självklara sättet. För det känns som vi alltid varit med varandra. Han är den jag alltid älskat, även innan jag visste att han fanns.