Jag har flyttat!

www.fridagsvensson.se

Jag har flyttat! I månader har jag sugit på karamellen och nu är dagen kommen. Domän är införskaffad, webhotell köpt och bloggdesign skapad. Jag hoppas du följer mig till denna nya blogg och du, glöm inte lägga till den nya bloggen i bloglovin!

Du hittar mig här!

8 år och två andetag

 Idag har jag och David varit ihop i åtta år och det känns som det gått två andetag. Jag kan inte riktigt förstå hur snabbt tiden gått samtidigt som det känns som det alltid varit vi. Jag kan inte riktigt längre relatera till en tid där det inte var vi. På en årsdag blir man ju lätt lite sentimental och tänker på allt man gjort, gör och förhoppningsvis kommer att göra. Drömmar om hus, barn och ålderdom. Minnen, resmål och upplevelser. På åtta år har vi gått från att vara två pluttisar till trolovade vuxna. Vi har skrattat, bråkat, upplevt, gråtit, älskat och varit varandras största hejarklack. Stundtals har det varit den ljuvaste av tid och andra stunder har varit präglade av uppförsbacke, så som det nog är för alla par. Så egentligen är vi inte alls unika, men det känns så. Det känns som att det kan inte finnas ett annat par som är så bra vänner som just vi är. Eller skrattar så mycket ihop som just vi gör. Och inget annat par älskar varandra så innerligt som just vi gör. Fast såklart gör de andra paren det. Men det är härligt att känna att man sitter på något speciellt. I stunder kan man bli vårdslös och ta det för givet, men såhär på en 8-års dag tänker man efter. Ordentligt. Och då tar man inget för givet, då verkligen uppskattar jag den gåva som denna relationen är. Och med tanke på att jag blev överraskad med frukost på sängen tolkar jag det som att David håller med mig! 

Ikväll firar vi som äkta småbarnsföräldrar och det innebär stanna hemma och göra något mysigt. Även om movie & dinner ute är en saknad företeelse så kan vi ju göra det riktigt mysigt med film och mat hemma också. 

En kruka från Waldermarsudde

 När jag bodde i Stockholm älskade jag att besöka museér och utställningar, gå på teater och andra kulturupplevelser. Ett väldigt kärt minne jag har är när jag och min studiekompis Mia gick på en Zorn-utställning på Prins Eugens Waldermarsudde. Jag minns att det var en kall och krispig vinterdag och hela landskapet var täckt i vitt och vi gick ut till udden och det var så otroligt vackert alltihop. 

För några veckor sedan bestämde jag mig för att köpa den jubileumskruka som säljs i museishoppen. Krukan är i vanliga fall vit och en riktigt fin designerklassiker. Formgiven av Prins Eugen, 1915, och den vita finns i fem olika storlekar. Jag valde istället, som ni ser, den här grymt fina duvblå jubileumskrukan. Nu står den i mitt fönster och är verkligen ett varmt minne. 

En skräckfylld lördag

I lördags var det ju som bekant Halloween och vi var bjudna på fest och hade barnvakt och en kanonbra utklädnad. Gabbi och Anders bjöd in på en skräckfylld afton där utklädnad var obligatoriskt. Jag och David hade för första gången egentid som par när min snälla snälla mamma passade Estrid. Det var härligt att få vara bara vi igen. Men såklart var det också lite läskigt. Det var inte helt enkelt att släppa henne ur tankarna. Det finns ingen jag hellre skulle lämna Estrid hos än med min mamma men det fanns ändå den där oros känslan om hur det skulle gå. Om Estrid skulle vakna och vara läskig och ställa till med kaos. Men 23.30 tassade vi in genom dörren och det var så tyst så och min mamma sa att allt gått jättebra så då var det verkligen härligt. Vetskapen om att mamma kan passa henne fler gånger och att det för varje gång kommer bli tryggare och tryggare, men att utgångsläget redan är tryggt.

Men nu, över till festen. 

Alltså hur läskig är inte Anders på detta fotot? Han bara tittar ut och är sjukt zombieäcklig. Jag vågade typ inte titta på honom. 

 Detta är "Anders". Sara och hennes syster Emelie hade BÄSTA utklädnanden när de klädde ut sig till vårt kära värdpar Anders och Gabbi. Denna nya butchiga Sara var fantastisk. Och på kvällen kom ett klädbyte när "Anders" bytte ut skjortan för sin favorit tischa, som Sara knyckte ur Anders garderob. Genialt! Alla gäster blev fotade utom den finaste av dem alla. Lite senare på kvällen kom Sofia och Andreas med sin lilla bebis Elias. 7 veckor gammal och pyttepluttig och iklädd en svart body med ett vit skelett på. *insert tusen hjärtögon emojis* Som jag älskade lilla Elias då. Och Sofia och Andreas som gick så all in på maskerad och till och med klädde ut lilla plutten. Han tog partyt med godan ro och sov mest. 

 Ostar, chips, godis och annat tilltugg var uppdukat och jag var nog en aning hungrig för plasthjärnan som låg uppdukat på ett fat fick mig direkt att tänka om det var något ätbart. Det var den inte kan jag rapportera.

 Gabbi var läskig clown och vid ett tillfälle gled hennes linser på sned och ja jävlar vad läskig hon var då. Då var det mindfuck på hög nivå. Men hur läskiga linser hon än hade så är hennes gravidmage så gullig att hela hon bara var en gullig clown. <3

 Stephies utklädnad var fantastisk. Hon var utklädd till Poison Ivy (som jag aldrig hört talas om och därför frågade om hon var utklädd till Fiona i Shrek). *Ridå* 

 "Anders" och "Gabbi" <3 <3 När dessa två öppnade dörren höll jag på att dö. Inga knipövningar i världen hade kunnat rädda mig om jag varit det minsta kissig ska ni veta! Höll på att kollapsa i dörröppningen.

 Poison Ivy är ju ihop med Wille som var Jokern och det var så bildlikt så det inte var klokt. Han hade lila rock och guldkäpp och hela baletten. Älskar denna bild! För det var verkligen ett instamoment. 

 Fi fan alltså! Och så bara smög han runt och dök upp lite här och lite där. Usch, vågar knappt titta på bilden ens!

 Saknar ni mig och David? Ja, vad var vi egentligen utklädda till? Joooo nämligen BJÖRNLIGAN!!! 

Det var denna Halloween och det var så fint att bara vi. Att promenera sakta hand i hand, ingen barnvakt, ingen att passa upp på, bara vi. Men så när vi gick där ensamma, hand i hand, sa jag till David att jag ändå saknade Estrid lite och att även om kvällen var fenomenalt längtade jag ändå så efter henne. Jag med sa han. Och då var det ännu mer fint att gå hem till vår lilla apunge som snusade gott.