Försvinna in i bokens värld

Vilken underbar dag jag har haft! Jag har druckit kaffe varvat med te och fullkomligen plöjt mig igenom böcker. Jag läste ut Sigge Eklunds "In i labyrinten" och läste sen hela Marika Kings "supernova". Nu får jag njuta av en av mina bästa känslor. Den när jag går runt bland bokhyllorna och botaniserar i mitt bibliotek. Vad är jag sugen på nu? Lätt eller svårt, lättsamt eller tungsint, svenskt eller utländskt? Vilken lyx det är med alla dessa böcker. Jag vet redan nu att Estrid ska få det. Hon ska få all tillgång till böcker hon så önskar. Gud vad jag behövde den här dagen. Tystnad och möjlighet att tanka ny energi på det sätt som funkar bäst för mig. I veckan läste jag ut en annan bok som jag väldigt spontant plockade upp på pocket shop i väntan på bussen. Och vilken bok sen! Helt fantastisk! 

 Therese Bohman har skrivit boken "den andra kvinnan" och den var fenomenal. Så oerhört stark skildring av en ung kvinna som arbetar i köket på ett sjukhus men dagdrömmer om det riktiga livet. Och inte bara om livet, utan om att få leva. Leva som de manliga författarna. Dekadent och stort, skriva böcker och bära dyra kläder, vara världsvan och glittrig. Istället sitter hon i en mindre stad, frustrerad och oförmögen att blomma ut. Hon inleder en relation med en gift överläkare och sveps iväg av att han ser henne. Verkligen ser henne, hennes intellekt och skönhet. Men något skaver och boken utforskar detta skav. 

Det är en oerhört ärlig bok med mycket igenkänning från ungdomen. Bekräftelsebehov och frustration över att man inte fick utlopp för sina tankar, känslor och behov. Men också de där egotrippade osympatiska tankarna som hör ungdomen till och som tar sig uttryck i en sorg över att ingen förstår en och därför behöver man inte heller någon. Samtidigt som man inget hellre ville än att ha någon som förstod en, en klippa och slippa vara ensam. Grandiost självförtroende ena dagen som andra dagen krockade med ängsligt skavd självkänsla. 

Som sagt, en fantastisk bok och inte för inte som den är nominerad till nordiska rådets litteraturpris. 

Nu sitter jag här som en nyförälskad tonåring och väntar på att min familj ska komma hem igen. Hur jag ska få plocka upp min sömnvarma bebis och höra de där små grymten som kommer när man plockar upp henne. Hur det lilla ansiktet rynkas ihop och kanske jag stör mitt i en dröm? Hon kommer lukta som min lilla bebis och jag ska hålla henne nära för en dags ensamtid har gjort under för min energinivå, men nu hotar bröstet att sprängas av längtan efter min fina fina familj. 

Höstterminspeppen har slagit till igen

 Igår blev vi äventyrliga på förmiddagen och beslutade oss för att fly den kvava luften och åka till IKEA för att köpa madrass och köksbord och allt det där andra som alltid lyckas komma med i påsen så där på vägen genom varuhuset. Vi fick tag på allt vi behövde och allt sånt som jag verkligen fick försäkra David om att vi verkligen verkligen behövde. Men hallå, har ni sett IKEAs nya pappers/presentavdelning!? Hallelujah säger jag! Jag är ju en riktigt sucker för papper, pennor, skrivböcker och allt sånt kontorsmaterialigt. Därför var det drömmen när jag under studieåren fick jobba på ordning & reda. Som jag älskade det! 

Idag har jag en riktig lyxdag. David åkte tidigt i morse för att vara med Estrid hos sina föräldrar hela långa dagen. Jag är väldigt introvert och hämtar energi från att vara ensam och i tystnad. Det blir ju inte så mycket ensamhet och tystnad med ett litet barn. Visst har jag haft egentid i form av frisörbesök, träning med vänner eller annat galej, men då är det ju alltid i form av att man träffar någon annan. Så idag ska jag verkligen njuta av tystnaden. Jag har redan läst ut en bok och påbörjat en annan. Jag ska lyssna på lugn och skön musik och gå runt här hemma och skrota. Egentligen är det rätt knäppt att jag inte tagit mig den här typen av egentid innan, jag är ju så medveten om mitt stora behov av att umgås med bara mig själv. Men det är ju det här dåliga samvetet. Inte ska väl jag? Är det verkligen schysst mot David? Borde inte en mamma vara med sitt barn? Men nej, jag skjuter de tankarna åt sidorna, brygger mer kaffe och dunsar ner i fåtöljen med min bok. Och NJUTER!

Hur kunde jag och David få ett blont barn med blå ögon? Det är som ett mysterium. Och jag vill drunkna i hennes ögon. Har ni någonsin sett ett så vackert barn? Rent objektivt så måste hon ju bara vara världens vackraste, gulligaste och finaste lilla skrutta!

Förlossningsskönhet och mamma-meetup!

Idag tänkte jag visa tre pärlor och räddare i nöden som jag tog med mig i min förlossningsväska. Miniförpackningar av oparfymerad schampo, balsam och tvål. När man stod där på BB kände jag instinktivt att jag inte ville ha något som luktade parfymerat nära bebisen. Man var ju så mycket hud mot hud och då ville jag verkligen bara lukta mamma. Dessa tre var verkligen kanon och hittades för en liten peng på Apoteket hjärtat. Så det är dagens tips till alla blivande mammor där ute!

Nu till något än mer spännande! (kan knappt bli mer spännande än skönhetsprodukter, men vi försöker) Mamma-meetup! Ni är ju en hel del mammor som läser bloggen, antingen här direkt eller genom mina länkar på Facebook. Och jag undrar om någon är intresserad av ett mamma-meetup? Vi kan träffas ett gäng, spontant och lite sådär enkelt och ledigt. En fika där vi pratar lite bebisar, hjärta och smärta och bara är. Är det någon som är intresserad? Och ni som läser från Fejjan får ju ge en shoutout där istället om ni är intresserade. Beroende på hur många vi blir så får vi se om det blir parken, på café eller hemma hos mig. Skriv en kommentar här eller på Fejjan eller släng ett mail till mig på frida_g_svensson [a] hotmail.com.

Häng på! Det blir skoj! Och vill någon utan barn hänga på så är ni självklart också välkomna, så bara släng iväg en rad!

En solig morgon

 God morgon fina läsare! Vilken solig och härlig dag vi vaknat till här i Malmö. Det ska tydligen bli 28 grader! Det blir en varm dag för en liten bebis så vi ska hålla oss i skuggan! Och bara ta det lugnt! Morgonen har spenderats precis som på bilderna. Ryggläge i soffan med en piggelin på magen. Jag köpte den grällaste leksak med en apa och svans och gummiband och skallra och gud vet allt och det är den stora favoriten här hemma! Allt ska utforskas och gärna länge. Jag hittade den på Fischer price på Ica Maxi för en liten peng, så bra tips där. I övrigt har vi inte så mycket leksaker, det behövs knappt. Hon får leka med det som väcker hennes intresse och för tillfället är det en urdiskad bregottförpackning! Fortsätter det så här blir hon billig i drift! =)

Ja ni ser ju allvaret och koncentrationen. Leken med dingelapan är på största allvar! 

Jag slängde den duktiga flickan ut genom fönstret

Ni vet den där högpresterande, utbildade, betygsjagande duktiga tjejen? Jag var den tjejen, men inte längre. Jag slängde helt sonika ut henne genom fönstret och om jag känner henne komma tillbaka smäller jag snabbt igen fönstret och drar för gardinen. För så mycket avskyr jag den duktiga flickan. Jag har insett att hon gav mig ingenting, hon bara tog. Ju mer jag försökte prestera, desto mer utmattad blev jag. När den duktiga flickan försvann blev jag ironiskt nog mer effektiv och presterade mer och bättre, just för att jag hade energi över. Förr sög den duktiga flickan i sig allt. Det var ett evigt ältande om att man inte dög, man borde fått högre betyg, man borde inte ätit si och man borde ha städat mer så allt var perfekt innan gästerna kom. Det är ju det ordet som allt handlar om. Perfekt. Vilket trams egentligen! Och så urbota korkat att tro att något kan vara perfekt och än mindre att allt kan vara perfekt.

Good enough, det funkar för mig. Göra sitt bästa utifrån stundens förutsättningar. Det räcker för mig. När jag började leva såhär blev allt så mycket roligare. Orden måste och borde byttes ut mot vill och önskar. Det blev enklare att andas och enklare att leva för allt trissades inte upp så. Allt blev inte så jäkla på liv och död. 

Men, jag vill höja ett varningens finger. För duktiga flickor finns överallt och de har en tendens att smitta. Nu för tiden umgås jag med härliga tjejer men stundtals befinner jag mig i en situation med en eller flera duktiga flickor och jag luktar mig till dem direkt. Spända, oroliga och konstant på jakt efter perfektion. De är lättkränkta och ängsliga och stundtals oerhört självupptagna. Helt plötsligt har man smittats och man känner sig inte alls härlig längre utan börjar reflektera över sina egna lår eller sin gamla soffa som både är ful, sliten och omodern. Det är uttröttande att umgås med duktiga flickor och mellan dig och mig ska jag ärligt säga att jag skyr dem som pesten. Livet är för kort och jag vill leva härligt, inte ligga på min dödsbädd och inse att inget var härligt utan att allt bara var en jakt på ett perfekt liv. 

En riktigt mysig vardagskväll

Idag stack David iväg tidigt tidigt för att plåta ett fotojobb i Göteborg över dagen. Han kommer komma hem sent så igår kväll passade vi på att äta riktigt gott, titta på Brooklyn Nine-Nine på Netflix och dricka kvällste på balkongen och snickesnacka. Jag svängde ihop världens snabbaste, enklaste men världsgodaste middag. Chevré chaud! In med fyra brödskivor på en ugnsplåt, toppa med en skiva chevré och gratinera varmt och snabbt i några minuter. Under tiden lägger du sallad på en tallrik, svänger ihop en dressing och rostar pinjenötter. Sen ska allt på salladen och så klart! Jag lovar, denna middag tar max 10 minuter att göra men känns restauranglyxig!

Idag är det mammagrupp på BVC och sen ska vi traska iväg och luncha ihop. Och på tal om mammagrupp har jag börjat finurla lite på en mamma-meetup så håll utkik här i bloggen så skriver jag mer snart! 

UPDATE: Haha, preciiiis när jag publicerat detta inlägg ringde David och sa att han var på väg tillbaka. Kunden behövde boka om till nästa vecka. Oh, the life of a freelancephotographer. Så jag får väl dra med honom till BVC! =) Och ja, det är utmanande att vara ihop med en frilansare när man har kontrollbehov deluxe. Frilansjobb = omöjligt att kontrollera

Only 80 years apart

Igår åkte jag och Estrid stadsbuss för första gången! Ända tills nu har jag klarat mig till fots eller så har vi åkt med bilen, men nu var det dags. Buss 5 ut till oma och opa (det är då mina morföräldrar). I denna föräldralediga dimma är det skönt att varje dag ha ett litet projekt, så man kommer ut en sväng. Min oma hade lagat det hon alltid lagar när jag kommer. I över 20 år har hon lagat biffar, sås, potatis och blomkål till mig. Det är min absoluta favoriträtt. Nu för tiden frågar hon inte ens vad jag vill äta. Hon konstaterar bara att då blir det biffar då va? Och ja, jag vill alltid ha de där biffarna. Som smakar barndom och trygghet. Mormorsmys.

Min mormor har en liten grodsamling och det var med stor fascination Estrid tog sig an kompisarna. De fanns i alla storlekar och en groda var till och med större, till hennes stora förtjusning. Det känns nästan surrealistiskt att se sitt eget barn i bäddsoffan man själv sov i som barn, eller att oma plockade fram mjukisdjur som även jag lekte med som lilltös. Hela det här circle of life blir så himla påtagligt. 

 Bara 80 års åldersskillnad och vad gör väl det när man kelar och busar?

 Här ler Estrid mot min mormor för hon är verkligen den allra gulligaste i hela världen. Min mormor är den kortaste jag vet och så pratar hon med jättegullig röst. Hon älskar att Estrid heter Viola i mellannamn och frågar alltid hur "das kleine Blumschen" mår och det är så sött så sött så sött!

När Estrid lägger fötterna mot bordsskivan skrockar opa att det finaste man har, det sätter man bordet, och jag blir så tacksam över att mitt barn är omgiven av så mycket kärlek. Det slösas kärlek över detta lilla barn och det är precis som i mina drömmar. Att begreppet familj bara skulle bli större, viktigare och starkare och precis så blev det!

Vansinnesdåd och mörker

Det är med stor fasa jag läser tidningen på sistone och just nu sitter jag och inväntar den livesända presskonferensen från vad som tros vara ett vansinnesdåd. En knivattack på IKEA med två döda i varuhuset och en allvarligt skadad. Detta är Sverige och det är en skrämmande värld vi lever i. Dock är vansinnesdåd av denna typ ytterst ovanligt. Vad som är mer vanligt är att män mördar kvinnor. Under sommaren mördas en ung Lisa Holm på väg hem från jobbet på fiket och en ung kvinna mördas när hon tar sin joggingrunda en tidig sommarkväll. Som brottmålsjurist vet jag att det väldigt ofta är så att media bara har en begränsad bild, men som likväl sprids. Och det är viktigt att inte gå händelserna i förväg innan alla detaljer är på plats. Men faktum kvarstår, kvinnor i Sverige lever i ett fängelse. Ha alltid pengar till taxi, följ alltid din väninna hem, ring din pojkvän när du sneddar genom parken och bli för guds skull inte för full. Polisen uppmanar nu kvinnor att inte jogga med hörlurar i och jag förstår vad de menar men samtidigt blir det så otroligt fel. Det blir kvinnans ansvar att se till att hon varken blir våldtagen eller mördad. Det är aldrig mannens ansvar att se till att han varken våldtar eller har ihjäl någon. Jag ser bara en enda lösning och det är att alla män tar sitt ansvar. Det räcker inte att bara vara the good guy. Det gäller att alltid bita ifrån när killkompisen fäller en sexistisk kommentar, män bör äga ordet feminist, män borde ha ett mycket större intresse att förkovra sig i genusvetenskap och faktiskt inse att deras engagemang spelar roll. Stor roll. Det räcker inte att som man säga "men jag har aldrig våldtagit någon" för det ger inte frikort att inte delta i denna oerhört viktiga kamp. 

För en sak är säker, män står för våldet i vårt samhälle och därmed är det enbart män som kan begränsa mängden våld. 

Badade. sömniga och hemskt otåliga

Vi gjorde det! Vi överlevde bebissimmet och Estrid sa inte ett pip utan guppade nöjt runt. Efteråt var hon trött, hungrig och lite kall så då sa hon desto fler pip. Helt förståeligt men inte mindre stressande för en mor. Jag fann mig själv spritt språngande naken, i badtofflor, med håret drypande av vatten, viftande på en mobil samtidigt som jag smorde och klädde på ungen. Jag var mer svettig efteråt än innan kan jag säga. Och note to self, det är bra att ta med skötväskan in i omklädningsrummet så du inte måste paniknorpa en blöja från valfri random morsa. 

30 minuter i en uppvärmd pool gjorde Estrid helt slut som sov i närmre tre timmar och jag själv är minst lika sömnig. Jag försöker gnugga ögonen och ruska igång mig men det går visst inte. Det får bli en sån dag idag när vi strövar runt här hemma och gör minsta möjliga ansträngning. Vi har äppelpaj som blev över från igår och mängder av Netflixserier att beta av så det ska nog gå att överleva denna dagen med. Men gudarna ska veta att det verkligen känns som måndag. Måndag tillbaka från semestern, även jag känner det.

Vårt hem ser ut som ett lekland där jag skapat stationer. Estrid är otålig och larmar högljutt sekunden hon tröttnat. Då får vi vips byta miljö och lek. Vi har mumingymmet som är toppen! Så himla bra köp! Vi har en stor fuskpälspläd med handduk på som rullstation då Estrid bara vill rulla runt till magen mest hela tiden. Dessa två lekar roteras och där emellan äter hon och sover en liten stund. Och det är precis på en nivå som min mosiga hjärna klarar av idag!

Det blev söndagskväll

 Idag har jag suttit länge på balkongen och sett solen sakta röra sig nedåt. Malmö FF supportrar promenerar en efter en förbi och recenserar högljutt matchen. Jag har ätit knallröda smultron från vår alldeles egna balkonglåda och miljoner gånger sagt "härligthärligt" och pussat på undersidan av Estrids fot får att få höra det där beroendeframkallande skrattet. Snart ska matpaj och äppelpaj in i ugnen och jag ska mig på att göra egen vaniljsås. För det är det bästa sättet jag vet att avsluta en söndag med en hemmagjord smulpaj med äpplen och mycket kanel. Sen ska jag njuta av lugnet som infinner sig när Estrid somnat för natten och vi kan äta paj, sitta näranära i soffan och kolla the Americans. Ja, det blir bra det.

Imorgon väntar babysim för första gången och jag är förväntansfull och lite nervös. Skräcken är ju att Estrid blir som ett sjövilt havsmonster bland fromma små bebisguppisar. Ujujuj, den som lever får se! Och från ljudet som nu kommer inifrån verkar det luta mer åt havsmonster än guppie om en säger så...