Eftersom jag var ledig från jobb i måndags blir denna vecka en dag kortare. Ingen är gladare än jag. Tänk att det redan är torsdag? Några timmar och sen är den här, fredagen. Den bästa av veckans alla dagar. Det är dagen man sladdar hem från jobb och känner hur axlarna sjunker ner. Det är dagen man äter extra god mat och tittar på på spåret. Det är dagen man (jag) somnar på soffan vid absolut senast 21.30. Jag älskar fredagar.
Det ska bli härligt med helg. Jag ska bara slötitta OS, gå på några husvisningar med David och sen inte göra så mycket mer. Kanske träffa en kompis och vara smakråd på stora kostymletardagen, vilket är på lördag. Kanske tar vi en promenad. Kanske vi går på bio. Eller kanske vi bara stannar inne och gör ingenting. Precis så som helgen ska vara. Tom och ledig så att man möjliggör för återhämtning och spontanitet. Jag vet redan nu att jag ska försöka injicera lite C-vitamin. Juicer, smoothies och citronvatten ska intagas hela långa helgen. För huva vad glåmig och trött jag är.
Jag vet inte om det är vädret, bristen på solen eller något annat som spökar men humöret är inte på topp. Jag känner mig lite hängig och rent ut sagt obotligt trött. Det känns som att jag aldrig får sova ut, eller få sova tillräckligt. Jag gäspar mig igenom dagarna och jag blir tokig. Var är all energi? Idag blir det en helt vanlig dag. Jobb och ikväll, om jag hinner, är det jag som struttar ned och dansar lite balett på danshuset som ligger några kvarter bort.
Hoppas din torsdag blir härlig, och hur du än spenderar den kan det knappast bli tröttare än min torsdag. Snälla, säg att ni också känner er trötta och hängiga!
Har ni sett något vackrare än detta puder/rouge/bronzer? Varje morgon pillar jag ur den tunga gulddosan ur den röda sammetspåsen och allt känns så dekadent. Helt plötsligt förvandlas vårt apfula 60-tals badrum till lyxig budoir värdig valfri lägenhet på the upper east side. Det är detta som är grejen med vardagslyx. Hur något litet kan skapa så mycket känsla. När vi bodde i Stockholm så bodde vi i en skabbig lägenhet i ett ännu mera skabbigt område och jag längtade och trängtade efter att bo mer modern, större och tjusigare. Då skulle vi aldrig haft råd att köpa oss en modern, stor och tjusig lägenhet i centrala Stockholm. Hur skulle jag då göra? Min längtan och min trängtan efter lyx fanns ju kvar. Jo, man måste mätta munnen efter magsäcken. En svulstigt ljus från Voluspa var oerhörd lyx. 500 kronor för ett doftljus var (är) mycket pengar för mig, framförallt då när jag var student. Men känslan, känslan gjorde all skillnad. Känslan av att gå in på NK, gå runt och dofta och dofta och tillslut välja ut ett doftljus. Köpa ljuset, få det nedpackat i silkespapper och nerstoppad i en tjusig kasse. Och sen, sen tända detta oerhört lyxiga ljus i vår skabbiga lilla lägenhet och vårt skabbiga lilla område. Och jag kände mig så lyxig och härlig. Detta är vardagslyx. Att skapa en känsla, men inte alltid genom att förbruka stora medel.
Självklart är vardagslyx i relation till inkomst. Vidare är det självklart för mig att aldrig leva över mina tillgångar. Med dessa brasklappar ur vägen återstår ändå det faktumet att jag längtar och trängtar efter vardagslyx. Mitt liv får en guldkant med ett snoffsigt schampoo i duschen, diskmedel från L:a Bruket i köket och ett dekadent doftljus i sovrummet. Jag känner mig som a million dollar. Men alltid utan att ha spenderat a million dollar.
Vardagslyx är också ett sätt att njuta av det du har istället för att sörja det du inte har. Vi kan inte äta på restaurang 7 dagar i veckan, men jag kan bannemej få äta färska räkor på en gråmulen onsdag. Och det mina vänner, det är den vardagslyxen som får det att kittla i magen av tillfredställelse. Det är ju livet vi pratar om. Livet är till för att levas, det är ju fanken inte bara en transportsträcka till Pärleporten.
Eftersom jag är iväg på tjejhelg är det på sin plats att fortsätta med tjejhängstemat. I onsdags hade jag bestämt bloggfika med Maria, aka little miss consumer. Vi hann med en snabb fika och ett snabbt besök på Mitti Kicks och det mest otroliga var mängden samtalsämnen vi hann ta oss igenom på en dryg timme.
Jag säger som kungen, det sa bara klick! Maria är en härlig, lättsam och rak person. En kvinna helt i min smak. Eftersom hon jobbar på skönhetsavdelningen på Åhléns var ju självklart skönhet ett givet ämne att samtala om. Många kan tro att skönhet är ytligt. Men genom att samtala om skönhet avhandlade vi både värderingar, feminism och etik vid marknadsföring.
Nu ska jag göra mig i ordning och svida om till något riktigt härligt för att sen inta middagen här på Ystad saltsjöbad. Ni må tro vi har det underbart! Vi har badat i varma bassänger, gjort ansiktsbehandlingar, ätit och bara vilat och njutit! Åh, här har vi det bra!
Idag har jag haft en underbar dag. En tidig start tillsammans med Emilie, som tog mig till världens mysigaste fikaställe ute på den skånska slätten! Har massa med bilder att redigera och såfort det är gjort visar jag! Efter att jag kom hem idag drog jag fram täcken och kuddar och bäddade ner mig soffan och sen sov jag middag. Sova middag, det är så skönt. Önskar man fick sova middag på jobbet med! Ovan ser ni lite av vad jag packade idag till morgondagen. Chica men fritidsvänliga kläder som passar som roadtripsoutfit, till strandpromenaden och till hotellfrukosten imorgon.
Imorgon blir en tidig start igen. Då packas familjebilen full med fyra förväntansfulla töser och antagligen en rejäl hög bagage. Vi ska nämligen kicka igång projekt YSB. Projekt YSB innebär kort och gott att projektet att hitta en sön-mån där vi fyra tjejer alla kunde åka iväg till Ystad saltsjöbad. Vi fann en helg och om 24 timmar är vi incheckade, vi har besökt spa:et i timmar, gått på behandlingar och ätit middag. Bara tanken på all denna avslappning gör att jag vill krypa ihop och bara purra som en liten kisse. Jag är so ready! Redo för att somna i mjuka hotellsängen, nybäddad med sådär krispiga lakan som det bara blir på hotell. Redo för att bubbla omkring i varma pooler. Redo att bli masserad med väldoftande oljor till ljudet av typ valfri delfin/vågskvalps ljud. Det ska bli en välbehövlig paus från en allvarlig vardag att snacka skit med tre andra pinglor. Prata om högt, lågt, djupt och ytligt. Guuuud, jag kan knappt bärga mig! Jag längtar längtar längtar till imorgon! Jag ska fota som bara den.
(PS: Var inte Mellon dödstrist idag?)
I dörren möttes jag av choklad och världens största blombukett. Tur att jag hade köpt både blommor, vin och choklad till David också! =) Förr i världen tyckte jag alla hjärtans dag var trams, nu bara vältrar jag mig i romantiken. Jag älskar alla hjärtans dag. Hela dagen har jag sett människor springa runt med blommor i handen. Blyga tonårspojkar som med rosiga kinder överräckt en liten rosa ros med lite grönt till en fnissig liten tös som med bultande kaninhjärta aldrig känt sig så speciell. Gamla herrar som varje alla hjärtans dag i 40 år har köpt röda tulpaner till sina små gråhåriga fruar därför att han vet att det är det vackraste hon vet. Dessa gamla herrar som med en rynkig hand vägt buketten i sin hand för att se om den kommer gå hem i stugan. Så rörande bilder. Unga vuxna som köpt bubblor och praliner för att göra kvällen speciell. Unga singeltjejer med eyeliner och klackaskor som stod utanför tåget och samlades för att ikväll ha en riktig girls night out.
Allt med alla hjärtans dag är underbart tycker jag. För all kärlek är bra kärlek. Det var ju det vi kom fram till häromdagen.
Ikväll ska vi äta sushi och efteråt gå loss på pralinerna, lakritskolorna och gelehjärtarna. Vi ska se på spåret och jag vet redan nu att lagom till halv tio kommer jag ha somnat på soffan med huvudet mot Davids bröst sakta vaggad av slagen från hans hjärta. Fredagkväll! Bara ordet får axlarna att sjunka någon decimeter. Denna helg har jag bara gudomlighet att vänta. Imorgon blir det långpromenad tillsammans med Emilia och på söndag åker jag iväg med tre pinglor för projekt YSB.
Jag är så glad och tacksam för varje person som kommer in och läser min blogg. Jag spritter till av glädje varje gång jag ser att någon lämnat en kommentar. Jag uppskattar det så mycket. Med det sagt är det inte mer än rätt att även ni får lite kärlek! Då återstår bara att önska dig en riktigt trevlig alla hjärtans dag-kväll. Oavsett med vem eller på vilket sätt du väljer att spendera denna kväll.
En regnig vinterdag satte vi oss i familjebilen och åkte upp och in i Skåne. I takt med att storstadens kaos byttes ut mot oändliga landskap befann vi oss plötsligt i ett snöigt drömlandskap. Man kunde knappt tro att vi var kvar i Skåne. På slingriga landsvägar blev vi navigerade av GPS:en och tillslut började jag känna oro. Har GPS:en fått fnatt? Vi är för fasen snart mitt i en åker? Ska vi verkligen in på den där lilla stigen. Ja, mycket riktigt vi skulle in på den slingriga lilla vägen. Från ingen stans tornade en uppförsbacke upp sig och på toppen av backen låg detta pittoreska New England hus vid namn the Lodge.
Jag, Dave och svärisarna hade bokat brunch för att fira vår förlovning. (jäkligt orutinerat att förlova sig i oktober och alltså i närheten av julen.) Innan för dörrarna möttes vi en stor sprakande brasa, uppdukade buffé och drösvis med tända ljus. Det var som att vara i en upphottad fjällstuga. Fjällstuga luxedition!
Varmt och kallt. Te (åh kärlek på att de hade jasmin) och kaffe. Juice, frasigt bröd, kallskuret, sallader, korvar, potatisar, pannkakor och dessertbuffé. Jesus vad gott det var! Vi åt på längden och tvären och efter två härliga timmar satte vi oss i familjebilen igen och rullade sakteligen hemåt. Ett besök på the Lodge är verkligen ultimata söndagsnöjet. En liten utflykt kantad av flärd och god mat. Men nästa gång vi åker dit, för ja vi ska dit igen for sure, kan jag tänka mig en övernattning och ett besök på deras spaavdelning. Frida tackar då aldrig nej till en skönhetsbehandling. Kan man vara beroende?
Tyvärr dog kameran då jag tydligen har ett minneskort från hin håle själv. Det ballar ur vid de minst lämpliga tillfällena. Så dessvärre blev det inte några fler matbilder. Men allt var divine!
Där sitter du och tittar ut över den skånska slätten David. I vuxenoutfit med skjorta och tröja. Välkammad med välansad stubb. Kortklippt och rejäl. Och alldeles alldeles underbar. Vi har vuxit upp ihop på många sätt du och jag David. Från kille till man från tjej till kvinna. Osäkra steg har förvandlats till bestämda kliv. Fumlande händer har förvandlats till starka armar. Som vi bär varandra med. Tänk, du och jag vi ska gifta oss. Vi ska lova varandra evig trohet och kärlek. I nöd och lust. Till döden skiljer oss åt. Och jag ska älska dig. För, för mig är du livet självt.
Söndagar är den perfekta dagen för avslappnande aktiviteter. Långsamma promenader med en älskad under armen. Bilturer på den skånska landsbygden för att bilsnoka på tomter och hus till salu. Det är vad jag gjort idag. (ja minus promenaden, den hann jag inte med). Vad jag däremot hann med var öppet hus-galej hos min äldsta vän Johanna. Hon har äntligen tagit sin juristexamen och detta skulle firas med pompa och ståt. Vi har känt varandra i snart 25 år. Förstår ni! 25 år! Vi har gått på dagis tillsammans, högstadiet tillsammans, gymnasiet tillsammans och universitet tillsammans. Allt detta i olika konstellationer och ibland sammanlänkade vid höften, och vid andra tillfällen åtskilda.
25 år är ett helt liv för vissa. Herregud, det är ett helt liv för mig, jag är ju bara 27 år. Johanna vet allt om mig och känner mig utan och innan. Vatten har runnit under broarna, hårda ord har slängts och år har gått utan kontakt, men på ett magiskt vis har vi alltid hittat tillbaka till varandra. Vi är systrar, och en syster hittar man alltid tillbaka till. Jag känner en så djupt rotad kärlek till Johanna. Barnet som blev flickan som blev kvinnan och som har stött och blött det mesta med mig. Som hyllat mig och skällt på mig. Som uppmuntrat mig och älskat mig. Som hjälpt och stöttat mig. Så som jag hoppas hon känner att jag gjort för henne! För systrar är vi, så känns det! Alla pojkvänner och tillfälliga romanser vi fnissat över, alla brustna hjärtan vi gråtit över, alla borttappade vänskaper vi sörjt och alla våra egna bråk som vi ångrat. Men alltid har vi hittat tillbaka till varandra. Som med en syster!
Nu har jag kastat av mig festkläderna och i mjukisarna. Jag har ätit semlor på höjden och tvären och mätt och nöjd är jag redo för att krama ur de sista timmarna ur denna söndag. Det blir OS, te, en god bok och lite pampering. Idag blir det en ansiktsmask från Emma S, ageless oxygen mask, med efterföljande ansiktsmassage i form av Clarins Lotus oil. Två ypperliga produkter som lämnar ditt ansikte sammetsmjukt och strålande. Det var kvällens hudvårdstips!
Hoppas din söndag blir avslappnande och skön! Vi ses imorgon!
När jag lutar mig mot David, tar hans hand, stryker hans kind eller ger honom en snabb puss, är det ingen utomstående som höjer på ett ögonbryn. För vi är heterosexuella och smälter in. Vi är normen och vi är accepterade. Och vi tar det för givet, gör vi inte? Vi heterosexuella är så vana vid att bli lämnade ifred att vissa av oss glömmer helt bort att det finns andra grupper i samhället som dagligen utstår spott, spe och trakasserier.
Nu är OS i full gång, på varenda reklam, tv-skärm och dagstidning. Det är så in your face att det blir svårt att undvika det. Jag tittade på invigningen igår men hade så svårt att bli hänförd. För denna spektakulära show är byggd av illegala gästarbetare som aldrig fick betalt och som utsattes för närmast tortyrliknande behandling. Men framförallt var det svårt att lyssna på tal om gemenskap, mångfald och tolerans när Ryssland behandlar sin HBT-grupp som de gör.
För mig är det omöjligt att inte skriva om detta i min blogg. Jag är en stor supporter av HBT-grupper och har alltid varit. För mig är det lika självklart att supporta HBT-grupper som att borsta tänderna på morgonen. Jag står inte ut när folk blir misshandlade, torterade eller mördade för att det älskar någon av samma kön. Hur kan kärlek vara så hatat? Hur kan könet stå i vägen för det fina som kärleken är? För mig är det obegripligt.
Vad som är ännu mer obegripligt är hur Ryska medborgare behandlar homosexuella i sitt land. Det cirkulerar just nu en video på nätet gjord av Human Rights Watch. Där får man se och höra om de mest gruvliga misshandlar. Där får man bl. a. höra berättelsen om en homosexuell man som tvingades våldta sig själv med en sönderslagen flaska. Ja, ni läste rätt. Han tvingas våldta sig själv med en sönderslagen flaska så att "han ska lära sig att det är fel att vara bög". Det är ondska. Denna ondska får inte glömmas bort, gömmas undan eller sopas under mattan. Detta är världen och Ryssland år 2014 och jag kan inte stå för det! Vi måste kämpa, visa omtanke och gemenskap och vägra stå för det budskap som Ryssland står för.
För några veckor sedan la jag en liten beställning på shopsosie.com. Jag var så less på min skogarderob och även mina smycken. Jag behövde något nytt, något roligt, något vårigt. Hittade dessa grymma boots i läder. Älskar leodetaljerna därbak och den breda guldkedjan på sidan! Jag klickade också hem ett halsband. Döm min förvåning när jag packade upp paketet och det medföljde matchande örhängen! Bingo! För er som inte gillar rosa kan jag tipsa om att de fått in samma halsband men i turkost! Älskart!
Halsbandet har ni redan sett på någon outfitbild, men skorna ligger än så länge kvar i mörket i skokartongen. Häromdagen tänkte, imorgon ska jag blogga om våren. Nu är den här, jag kan verkligen känna det. Men nä, tji fick jag! Jag fortsätter trampa runt med min curlingkängor och får nöja mig med att glänta på skokartongen lite då och då!
PS! Det är fredag! Hur ljuvligt!?
När jag slutfört min studier hade jag samtidigt uppfyllt mitt livs stora mål och dröm. Jag flyttade tillbaka till Malmö, så som jag velat länge, och började arbeta. Strax började en känsla av tomhet komma krypande. Jag kände att livet var tomt och innehållslöst. Jag hade uppfyllt mitt livs stora mål, som jag jobbat mot sen jag var 10 år gammal. Ett antiklimax uppkom och jag började ifrågasätta livet. Blir det inte mer än såhär? Kommer det alltid vara såhär?
Jag insåg något värdefullt. Jag spelade inte huvudrollen i mitt eget liv. Jag stod vid sidan och tittade på. Gjorde vad jag trodde andra ville att jag skulle göra. Att aldrig göra vad ens innersta vill göra gör livet tomt och innehållslöst. Jag bestämde mig för att i mitt liv skulle jag bannemej spela huvudrollen varje dag. Jag skulle vara en pompös diva i mitt eget liv. Jag skulle behandla mig själv som vore jag Beyoncé eller Oprah. Sagt och gjort, jag började ta små steg för att åter igen fylla livet med nyfikenhet, glädje, utveckling och tillfredsställelse. Jag sjöng en termin i kör. Det var inte världens roligaste grej MEN det viktiga var att jag gjorde något för mig. Det var det som var det värdefulla.
Det är inte alltid lätt att spela huvudrollen i sitt eget liv. Man måste lära sig att bli duktig på att säga nej, säga ifrån och i viss mån ställa krav. Ibland krävs det mod. Det har jag själv upplevt starkt bara den senaste veckan. För många många mååånga år sedan dansade jag mycket. Massa olika dansstilar men framförallt dansade jag under flera år klassisk balett. Och jag älskade det. Under flera år, i vuxen ålder, har jag återigen känt ett sug efter att börja med balett igen. Det har inte blivit av, av många olika anledningar. Det är ju så dyrt tänkte jag och var inte villig att lägga dem pengarna på mig själv. Jag är ju inte alls lika smal som en ballerina ska vara, var en annan tanke som höll mig hårt i sitt grepp. Tänk så är jag äldst i gruppen? Tänk så är jag sämst? Tänk så kommer någon annan tycka..... NEJ! Tyst! Tvinga bort dig själv från birollen och pressa in dig i huvudrollen!
Och vet ni, idag har jag lektion nr 1, i en balettgrupp för vuxna och jag känner mig så lycklig och förväntansfull. Jag gör det för mig och jag är värd det. Så idag ska jag köpa ny teknikskor för första gången på kanske 15 år. Och skulle det ängsligheten slå in under dagen ska jag tänka "vilka dansare skrattar åt Beyoncé!?". Nej just det, ingen skrattar åt Bey-Bey!
