Att spela huvudrollen i sitt eget liv

När jag slutfört min studier hade jag samtidigt uppfyllt mitt livs stora mål och dröm. Jag flyttade tillbaka till Malmö, så som jag velat länge, och började arbeta. Strax började en känsla av tomhet komma krypande. Jag kände att livet var tomt och innehållslöst. Jag hade uppfyllt mitt livs stora mål, som jag jobbat mot sen jag var 10 år gammal. Ett antiklimax uppkom och jag började ifrågasätta livet. Blir det inte mer än såhär? Kommer det alltid vara såhär? 

Jag insåg något värdefullt. Jag spelade inte huvudrollen i mitt eget liv. Jag stod vid sidan och tittade på. Gjorde vad jag trodde andra ville att jag skulle göra. Att aldrig göra vad ens innersta vill göra gör livet tomt och innehållslöst. Jag bestämde mig för att i mitt liv skulle jag bannemej spela huvudrollen varje dag. Jag skulle vara en pompös diva i mitt eget liv. Jag skulle behandla mig själv som vore jag Beyoncé eller Oprah. Sagt och gjort, jag började ta små steg för att åter igen fylla livet med nyfikenhet, glädje, utveckling och tillfredsställelse. Jag sjöng en termin i kör. Det var inte världens roligaste grej MEN det viktiga var att jag gjorde något för mig. Det var det som var det värdefulla. 

Det är inte alltid lätt att spela huvudrollen i sitt eget liv. Man måste lära sig att bli duktig på att säga nej, säga ifrån och i viss mån ställa krav. Ibland krävs det mod. Det har jag själv upplevt starkt bara den senaste veckan. För många många mååånga år sedan dansade jag mycket. Massa olika dansstilar men framförallt dansade jag under flera år klassisk balett. Och jag älskade det. Under flera år, i vuxen ålder, har jag återigen känt ett sug efter att börja med balett igen. Det har inte blivit av, av många olika anledningar. Det är ju så dyrt tänkte jag och var inte villig att lägga dem pengarna på mig själv. Jag är ju inte alls lika smal som en ballerina ska vara, var en annan tanke som höll mig hårt i sitt grepp. Tänk så är jag äldst i gruppen? Tänk så är jag sämst? Tänk så kommer någon annan tycka..... NEJ! Tyst! Tvinga bort dig själv från birollen och pressa in dig i huvudrollen!

Och vet ni, idag har jag lektion nr 1, i en balettgrupp för vuxna och jag känner mig så lycklig och förväntansfull. Jag gör det för mig och jag är värd det. Så idag ska jag köpa ny teknikskor för första gången på kanske 15 år. Och skulle det ängsligheten slå in under dagen ska jag tänka "vilka dansare skrattar åt Beyoncé!?". Nej just det, ingen skrattar åt Bey-Bey!