När vi brunchade på the Lodge

En regnig vinterdag satte vi oss i familjebilen och åkte upp och in i Skåne. I takt med att storstadens kaos byttes ut mot oändliga landskap befann vi oss plötsligt i ett snöigt drömlandskap. Man kunde knappt tro att vi var kvar i Skåne. På slingriga landsvägar blev vi navigerade av GPS:en och tillslut började jag känna oro. Har GPS:en fått fnatt? Vi är för fasen snart mitt i en åker? Ska vi verkligen in på den där lilla stigen. Ja, mycket riktigt vi skulle in på den slingriga lilla vägen. Från ingen stans tornade en uppförsbacke upp sig och på toppen av backen låg detta pittoreska New England hus vid namn the Lodge. 

Jag, Dave och svärisarna hade bokat brunch för att fira vår förlovning. (jäkligt orutinerat att förlova sig i oktober och alltså i närheten av julen.) Innan för dörrarna möttes vi en stor sprakande brasa, uppdukade buffé och drösvis med tända ljus. Det var som att vara i en upphottad fjällstuga. Fjällstuga luxedition!

Varmt och kallt. Te (åh kärlek på att de hade jasmin) och kaffe. Juice, frasigt bröd, kallskuret, sallader, korvar, potatisar, pannkakor och dessertbuffé. Jesus vad gott det var! Vi åt på längden och tvären och efter två härliga timmar satte vi oss i familjebilen igen och rullade sakteligen hemåt. Ett besök på the Lodge är verkligen ultimata söndagsnöjet. En liten utflykt kantad av flärd och god mat. Men nästa gång vi åker dit, för ja vi ska dit igen for sure, kan jag tänka mig en övernattning och ett besök på deras spaavdelning. Frida tackar då aldrig nej till en skönhetsbehandling. Kan man vara beroende?

Tyvärr dog kameran då jag tydligen har ett minneskort från hin håle själv. Det ballar ur vid de minst lämpliga tillfällena. Så dessvärre blev det inte några fler matbilder. Men allt var divine!

Där sitter du och tittar ut över den skånska slätten David. I vuxenoutfit med skjorta och tröja. Välkammad med välansad stubb. Kortklippt och rejäl. Och alldeles alldeles underbar. Vi har vuxit upp ihop på många sätt du och jag David. Från kille till man från tjej till kvinna. Osäkra steg har förvandlats till bestämda kliv. Fumlande händer har förvandlats till starka armar. Som vi bär varandra med. Tänk, du och jag vi ska gifta oss. Vi ska lova varandra evig trohet och kärlek. I nöd och lust. Till döden skiljer oss åt. Och jag ska älska dig. För, för mig är du livet självt. 

Söndagspampering och att känna systerskap!

Söndagar är den perfekta dagen för avslappnande aktiviteter. Långsamma promenader med en älskad under armen. Bilturer på den skånska landsbygden för att bilsnoka på tomter och hus till salu. Det är vad jag gjort idag. (ja minus promenaden, den hann jag inte med). Vad jag däremot hann med var öppet hus-galej hos min äldsta vän Johanna. Hon har äntligen tagit sin juristexamen och detta skulle firas med pompa och ståt. Vi har känt varandra i snart 25 år. Förstår ni! 25 år! Vi har gått på dagis tillsammans, högstadiet tillsammans, gymnasiet tillsammans och universitet tillsammans. Allt detta i olika konstellationer och ibland sammanlänkade vid höften, och vid andra tillfällen åtskilda. 

25 år är ett helt liv för vissa. Herregud, det är ett helt liv för mig, jag är ju bara 27 år. Johanna vet allt om mig och känner mig utan och innan. Vatten har runnit under broarna, hårda ord har slängts och år har gått utan kontakt, men på ett magiskt vis har vi alltid hittat tillbaka till varandra. Vi är systrar, och en syster hittar man alltid tillbaka till. Jag känner en så djupt rotad kärlek till Johanna. Barnet som blev flickan som blev kvinnan och som har stött och blött det mesta med mig. Som hyllat mig och skällt på mig. Som uppmuntrat mig och älskat mig. Som hjälpt och stöttat mig. Så som jag hoppas hon känner att jag gjort för henne! För systrar är vi, så känns det! Alla pojkvänner och tillfälliga romanser vi fnissat över, alla brustna hjärtan vi gråtit över, alla borttappade vänskaper vi sörjt och alla våra egna bråk som vi ångrat. Men alltid har vi hittat tillbaka till varandra. Som med en syster!

Nu har jag kastat av mig festkläderna och i mjukisarna. Jag har ätit semlor på höjden och tvären och mätt och nöjd är jag redo för att krama ur de sista timmarna ur denna söndag. Det blir OS, te, en god bok och lite pampering. Idag blir det en ansiktsmask från Emma S, ageless oxygen mask, med efterföljande ansiktsmassage i form av Clarins Lotus oil. Två ypperliga produkter som lämnar ditt ansikte sammetsmjukt och strålande. Det var kvällens hudvårdstips!

Hoppas din söndag blir avslappnande och skön! Vi ses imorgon!

För all kärlek är lika viktig

När jag lutar mig mot David, tar hans hand, stryker hans kind eller ger honom en snabb puss, är det ingen utomstående som höjer på ett ögonbryn. För vi är heterosexuella och smälter in. Vi är normen och vi är accepterade. Och vi tar det för givet, gör vi inte? Vi heterosexuella är så vana vid att bli lämnade ifred att vissa av oss glömmer helt bort att det finns andra grupper i samhället som dagligen utstår spott, spe och trakasserier. 

Nu är OS i full gång, på varenda reklam, tv-skärm och dagstidning. Det är så in your face att det blir svårt att undvika det. Jag tittade på invigningen igår men hade så svårt att bli hänförd. För denna spektakulära show är byggd av illegala gästarbetare som aldrig fick betalt och som utsattes för närmast tortyrliknande behandling. Men framförallt var det svårt att lyssna på tal om gemenskap, mångfald och tolerans när Ryssland behandlar sin HBT-grupp som de gör.

För mig är det omöjligt att inte skriva om detta i min blogg. Jag är en stor supporter av HBT-grupper och har alltid varit. För mig är det lika självklart att supporta HBT-grupper som att borsta tänderna på morgonen. Jag står inte ut när folk blir misshandlade, torterade eller mördade för att det älskar någon av samma kön. Hur kan kärlek vara så hatat? Hur kan könet stå i vägen för det fina som kärleken är? För mig är det obegripligt.

Vad som är ännu mer obegripligt är hur Ryska medborgare behandlar homosexuella i sitt land. Det cirkulerar just nu en video på nätet gjord av Human Rights Watch. Där får man se och höra om de mest gruvliga misshandlar. Där får man bl. a. höra berättelsen om en homosexuell man som tvingades våldta sig själv med en sönderslagen flaska. Ja, ni läste rätt. Han tvingas våldta sig själv med en sönderslagen flaska så att "han ska lära sig att det är fel att vara bög". Det är ondska. Denna ondska får inte glömmas bort, gömmas undan eller sopas under mattan. Detta är världen och Ryssland år 2014 och jag kan inte stå för det! Vi måste kämpa, visa omtanke och gemenskap och vägra stå för det budskap som Ryssland står för. 

Möta våren all geared up!

För några veckor sedan la jag en liten beställning på shopsosie.com. Jag var så less på min skogarderob och även mina smycken. Jag behövde något nytt, något roligt, något vårigt. Hittade dessa grymma boots i läder. Älskar leodetaljerna därbak och den breda guldkedjan på sidan! Jag klickade också hem ett halsband. Döm min förvåning när jag packade upp paketet och det medföljde matchande örhängen! Bingo! För er som inte gillar rosa kan jag tipsa om att de fått in samma halsband men i turkost! Älskart!

Halsbandet har ni redan sett på någon outfitbild, men skorna ligger än så länge kvar i mörket i skokartongen. Häromdagen tänkte, imorgon ska jag blogga om våren. Nu är den här, jag kan verkligen känna det. Men nä, tji fick jag! Jag fortsätter trampa runt med min curlingkängor och får nöja mig med att glänta på skokartongen lite då och då!

PS! Det är fredag! Hur ljuvligt!?

Att spela huvudrollen i sitt eget liv

När jag slutfört min studier hade jag samtidigt uppfyllt mitt livs stora mål och dröm. Jag flyttade tillbaka till Malmö, så som jag velat länge, och började arbeta. Strax började en känsla av tomhet komma krypande. Jag kände att livet var tomt och innehållslöst. Jag hade uppfyllt mitt livs stora mål, som jag jobbat mot sen jag var 10 år gammal. Ett antiklimax uppkom och jag började ifrågasätta livet. Blir det inte mer än såhär? Kommer det alltid vara såhär? 

Jag insåg något värdefullt. Jag spelade inte huvudrollen i mitt eget liv. Jag stod vid sidan och tittade på. Gjorde vad jag trodde andra ville att jag skulle göra. Att aldrig göra vad ens innersta vill göra gör livet tomt och innehållslöst. Jag bestämde mig för att i mitt liv skulle jag bannemej spela huvudrollen varje dag. Jag skulle vara en pompös diva i mitt eget liv. Jag skulle behandla mig själv som vore jag Beyoncé eller Oprah. Sagt och gjort, jag började ta små steg för att åter igen fylla livet med nyfikenhet, glädje, utveckling och tillfredsställelse. Jag sjöng en termin i kör. Det var inte världens roligaste grej MEN det viktiga var att jag gjorde något för mig. Det var det som var det värdefulla. 

Det är inte alltid lätt att spela huvudrollen i sitt eget liv. Man måste lära sig att bli duktig på att säga nej, säga ifrån och i viss mån ställa krav. Ibland krävs det mod. Det har jag själv upplevt starkt bara den senaste veckan. För många många mååånga år sedan dansade jag mycket. Massa olika dansstilar men framförallt dansade jag under flera år klassisk balett. Och jag älskade det. Under flera år, i vuxen ålder, har jag återigen känt ett sug efter att börja med balett igen. Det har inte blivit av, av många olika anledningar. Det är ju så dyrt tänkte jag och var inte villig att lägga dem pengarna på mig själv. Jag är ju inte alls lika smal som en ballerina ska vara, var en annan tanke som höll mig hårt i sitt grepp. Tänk så är jag äldst i gruppen? Tänk så är jag sämst? Tänk så kommer någon annan tycka..... NEJ! Tyst! Tvinga bort dig själv från birollen och pressa in dig i huvudrollen!

Och vet ni, idag har jag lektion nr 1, i en balettgrupp för vuxna och jag känner mig så lycklig och förväntansfull. Jag gör det för mig och jag är värd det. Så idag ska jag köpa ny teknikskor för första gången på kanske 15 år. Och skulle det ängsligheten slå in under dagen ska jag tänka "vilka dansare skrattar åt Beyoncé!?". Nej just det, ingen skrattar åt Bey-Bey!

Laura Mercier Body & Bath collection in Vanilla

David kom, han såg och han köpte med sig detta 

G-U-D-O-M-L-I-G-A set från Laura Mercier. Det är det lyxigaste jag någonsin skådat! Jag har i evigheter velat testa den ikoniska body sufflén från detta märke. And papa did me proud! För hem kom han med ett body & bath set som doftar av den mest ljuva vaniljen. Setet innehåller en soufflé, en scrub, ett doftljus och det ikoniska badskummet som kommer med en honungspinne. Denna honungspinne ska förföriskt snurras i produkten för att sedan sköljas av under kranet. Et voilá och du har ett fluffigt vaniljdoftande badskum. Vilka tror att jag ögonabums ska tappa upp ett bad med just denna produkt? Alla, jag tänkte väl det!

På denna bild ser ni honungspinnen. Vilken ljuvlig idé! Det gör ju hela känslan känner jag! Nu ska det badas, scrubbas, smörjas och allt ackompanjerat av doftljuset. Låt oss kort prata om doften. Jag HATAR vanilj. Världens tråkigaste lukt. Denna kollektion doftar vanilj och jag ÄLSKAR doften. Doften är fullkomligen naturlig och allt annat än en syntetisk lukt. Soufflén ser ut som en krämig yoghurt med färsk vaniljstång i sig. Jag räds nästan att använda produkterna. Vill att de ska vara livet ut!

 Foto: David Johansson (copyright).

Det är nog ganska uppenbart att min man känner mig väl. Jag vet ingen kille som kan så mycket om skönhetsprodukter, och det för att jag alltid pratar om det och han tålmodigt lyssnar. Han är medveten om min förkärlek till flärd och vardagslyx. Jag uppskattar så när han skämmer bort mig. Sen kan jag ju förvisso tycka det är en himla bra idé att den som reser bort (alltså David) köper med sig hem en "tack för att du väntade tålmodigt här hemma"-present till den (alltså jag) som tålmodigt väntar hemma. En mycket, mycket bra regel om jag får säga det själv!

Gräsänka

David är i Stockholm över dagen för jobb och väntas åter sent ikväll. Jag gör då vad gräsänkor gör, vilket är tar upp hela sängen och tittar på alla serier David hatar. The real housewives of Atlanta, I'm looking at you! 
Jag har även gjort manikyr. Denna gång valde jag ett ljusrosa nudeigt lack från Essie, spaghetti strap. Men på tal om lack måste jag visa två lack jag köpt på sistone. Ovan ser du guld...hmmm....silverkornen i form av två lack från OPI's specialkollektion av Gwen Stefani. Ett silvrigt, knastrigt, superglittrigt lack. ÅH THE LOVE! Men kärleken till det lacket går inte ens att jämföra med kärleken till det svarta högra lacket. ÅH THE OBSESSION!

Ett semimatt svart lack som med fördel målas utan överlack. Naglarna får exakt samma färg och struktur som ett bildäck. Gud så chict och samtidigt, gud så punk! DÖR! Så spring och köp för fasen, det svarta lacket är one of a kind och the mest gudomliga som kommit i min nagelväg for a real long time!

PS: David är så efterlängtad. Naw, tänker ni. Nej undan med romansen, jag har inte tid. Vi snackar nämligen Laura Mercier. David har gett mig en teaser. Det är något från Laura Mercier, som luktar vanilj, och som kommer få mig att känna som vore jag Liz Taylor. *passed out*

January favorites 2012

Jag är himla glad! Jag har bestämt mig för att göra fler youtube-videos och sagt och gjort gjorde jag en idag. Det är en hel del jobb med att filma, klippa, redigera och uploada och jag har varit nedsjunken i iMovie hela långa dagen.

Jag tycker det är så otroligt roligt att göra dessa filmer. Att få dela med mig av min passion, smink och skönhet, även i ett rörligt forum, och inte bara i skrift. Jag pratar engelska i mina filmer eftersom de ska vara gångbara för alla som kollar sminktutorials på Youtube. Jag hoppas ni gillar min video. Om ni vill se fler hojta gärna till! Några särskilda önskemål? Alla tips tages tacksamt emot!

Filmen ovan är en klassiker. Nämligen de månatliga favvisprodukterna som redovisas under etiketten "monthly favorites". Här får ni en blandning av kropssprodukter, ansiktsprodukter och smink!

Enjoy!

Schlagerkväll

Utanför regnar snön bort och jag är inkurad i mullvaden (Davids ubermjuka grå mjukisställ). Jag är mätt och belåten och inväntar årets bästa kväll. Starten på schlagerveckorna!! Jag äääälskar melodifestivalen med all dess musik, glitter, schlagerbögar, glittriga drugor och tonartshöjningar! Nästa vecka tävlar två av mina vänner och jag blir gråtig bara jag tänker på det! Deras stora dröm slår nu in. Det är så fint och jag kommer storböla nästa vecka när Pink Pistols tävlar!

Idag har varit en underbart härlig dag. Vi var på Malmö opera och tittade på urdrag ur deras nya musikal Rebecca och efteråt bjöds det på afternoon tea. Det var så härligt att få sjunka ner i teatermörkret och insupa musiken. Dock var det definitivt så att jag och David var de enda av ungefär 500 pers som var under 60, men men jag gillar grand old dames också!

Nu ska jag gosa ner mig soffan med ena handen i godisskålen och den andra på telefonen så att jag är redo att tweet away! Vill du följa mig där så hittar du mig på @fridagsvensson.

Hoppas din lördag var riktigt härlig och att morgondagen blir precis lika härlig!

Klädde mig för brunch

kappa - vintage, tröja - wera, jeans - Levi's curved, kashmirsjal - från Paris, silverboots - Din sko, läderväska - Mulberry Bayswater, halsband - shop sosie

Förra veckan, när vi besökte the Lodge, hade jag premiär för min nya tjocktröja från Wera. När man åker iväg på finbrunch är det ju självklart ett tillfälle att få klä upp sig lite. Jag väljer dock att väja undan från sådant som är för tajt, för inget är värre än en mätt mage inklämd i de tightaste plagg. Den nya tröjan blev pricken över i på en perfekt brunchoutfit. Ledigt och bekvämt, men ändå exklusivt och stylish. Det är nått visst i att köpa plagg efter PPU-principen (price per use). Hellre kvalité än kvantitet. Kläder gjorda i naturmaterial är ofta så mycket mer följsamma och smickrande för figuren. De har ett fint fall och klarar flera tvättar utan att bli sneda, noppiga och dassiga i färgen. Jag är så oerhört nöjd med tröjan! Dock medför kvalité ofta handtvätt, något jag får göra hos mammi eftersom utrustningen i vår tvättstuga är före krigstid (minst!). Åh, när vi har huset, då ska ska jag köpa mig en tvättmaskin i första klass. En tvättmaskin extra allt! Gud vad jag längtar efter friheten i ett hus!