Min älskades födelsedag - och tankar om sanningar kring spädbarnsåren

 Igår fyllde David år och jag hann varken blogga eller fota kalaset. Igår var minst sagt en lite kaosig dag. Födelsedagskalas, med en 5-veckors bebis och en kille som var överhopad av arbete och fick sitta och jobba tills gästerna kom och efter de gått. Dagar som igår, som kantas av trötthet, känslan av måsten och brist på tid för varandra, är riktigt tradiga dagar. Men så finns dagar som på dessa bilder. Dagar när man verkligen märker fördelarna med Davids frilansliv. Att han kan ta tösen i björnen på magen och jag får händerna fria eller till och med lite egentid att vila. Mitt sådär på dagen, på en vardag. 

 Jag tror att inställning gör så himla mycket. Om man försöker vara positiv så dras det positiva till dig. Och självklart vice versa om du är en sur jäkel. Jag försöker att inte "dra ned mig själv" utan peppa upp mig efter en dålig dag. Men med det sagt, gud vad människor håller tyst om "sanningen". Om hur slitigt tiden med spädbarn kan vara. Hur sömnbrist, stress, oro och brist på rutiner sliter på en själv, kärleksrelationen och relationen med andra i ens närhet. Det är precis som att ingen vågar erkänna hur det är för man är rädd att tappa ansiktet. Och så går alla runt, känner likadant, men vågar inte berätta det för någon, för alla är så rädda att vara udda och göra bort sig. 

Jag har turen att min vän Sara är mammaledig samtidigt som mig. Det är så skönt att kunna snacka av sig. Fråga om hon också känner som jag. Om deras relation påverkats på si eller så sätt. Skratta åt de dåliga dagarna och vara malliga ihop över de bra. Peppa varandra som mamma och förälder och framförallt känna att man inte är ensam. Och att man inte är så udda som man befarar. Istället är man helt normal och det man känner, känner alla andra också. 

 Så även om jag var sur som ett rönnbär över att David behövde jobba på helgen är jag andra dagar glad som en lärka över hans flexibla schema. Framförallt så är det så fint för vårt lilla barn. Att hon ändå har så mycket tillgång till sin pappa jämfört med om han jobbade borta 9-17 varje dag. 

Dessa två! Morsans favvisar! <3

Valborgsmässoafton

 Emellan stunderna jag springer till tvättmaskinen tänkte jag visa er lite bilder från Valborgsmässoafton. Jag har helt enkelt inte haft tid att visa det än. Men, bättre sent än aldrig. Vi var hemma hos mina föräldrar och dagen till ära lyckades vi matcha deras inredning alldeles perfekt (och nej, det var inte planerat). Den nya babysittern från Babybjörn fick följa med så att lilltösen hade lite att göra. Jag valde en blus i orange så även jag smälte in fint i inredning. 

 Hon gillar verkligen att sitta i babysittern men jag tror att hon än så länge är lite för liten. Det funkar bra en kort stund men sen blir hon nog lite överstimulerad. Då får vi paus. Anledningen till att jag valde just denna är att den går att ställa in på tre lägen och att den svarar på barnets rörelser genom att då själv gunga. Skönt för föräldern som inte behöver gå och puffa på sittern stup i kvarten. 

 Mina föräldrar har precis flyttat till nya lya och jag älskar den. Jag känner alltid sådant vemod när någon i familjen flyttar. Nu kommer man ju aaaaldrig få vara på gamla stället längre. Men det nya stället blir ju alltid en liten bit bättre. Denna lägenhet är inget undantag. Mina föräldrar har det alltid så fint stylat och personligt hem. Ett hem att trivas i. 

 Lillskruttan! Alltså jag klarar inte av hur söt hon är! Och nu har en helt ny värld öppnat. Världen "dö av glädje när du lyckas göra ditt barn glad". När vi märkte att hon gillade babysittern kändes det fantastiskt. Som att man konkret gjorde något fint för sitt barn. 

Det är ju mycket som händer med henne nu. Det jag ser fram emot är det första riktiga leendet. Vi har sett lite leenden innan men tyvärr har de alltid följts av lite kräk eller en prutt så ja, jag tror jag väntar lite till. Man undrar ju så vad hon ska bli för någon. Vem kommer hon vara. Vad för liten person döljer sig där inne? 

Idag lyser en strålande sol över Malmö. Jag ska tvätta några maskiner innan jag snörar på mig gympaskorna och går på en lång och solig promenad med tösen. Hon sover ju så gott i den friska luften. Och jag mår bra av lite sol på näsan, och jag börjar faktiskt få både lite färg och fräknar. Det är det föräldralediga livet, det spenderas utomhus! 

The land down under

 Jag har precis kommit hem från ett besök hos barnmorskan. Det var dags för en kontroll in the land down under i "halvlek". Att föda barn är ju en minst sagt utmanande uppgift och the land down under genomgår ju en hmmm how shall I put this, ansträngande prövning. Så det var med lite nerver jag gick iväg idag, men barnmorskan gav tummen upp och påminde om vikten av knipet. Tänk ändå, 5 veckor efter något så enormt utmanande som en förlossning så är man (någorlunda) tillbaka till där man började. Kroppen är ju bara så fantastisk.

Det är så roligt att kroppen även sakteligen börjar återgå till en form som gör att man kan börja snegla i gamla garderoben. Kanske inte skinnyjeansen direkt, men klänningar och plagg med lite stretch är back in business. Idag drog jag på mig en klänning från Filippa K och det var så himla härligt att få känna sig lite fin. På med lite snabbt smink och jag kände mig riktigt piffig faktiskt. 

Idag bär jag min "push-present" som jag fick av David. Ett ljuvligt armband från Thomas Sabo i roséguld med min månadssten, rosenquartz, i mitten. Och det matchar perfekt mina örhängen från Michael Kors som också är i rosé. 

Nu ska jag dricka upp sista skvätten kaffe för det är en lilltjej här bredvid som börjar vakna till liv. Finaste mormor var här och passade henne medan jag var på kontroll och den lilla stunden jag var borta gjorde mig galen av längt. Så kommer man hem till en snusande alldeles perfekt liten rosenknopp. Åh, så härligt va? Älskade unge. 

Nu är vi fyra generationer

 Denna bild visar det första mötet mellan min mormor och morfar (eller oma och opa som jag kallar dem) och vår lilla tös. Det var ett väldigt gripande och rörande möte och det var inte utan att både jag och opa fick lite blöta ögon. Det är få förunnat att få barnbarnsbarn och att vi nu är fyra generationer är egentligen helt ofattbart. Deras gamla, skrynkliga och av ålder sneda fingrar och händer mot hennes ljusa, pyttiga och perfekta hand. Hur de varsamt höll henne, smekte henne och sakta drog ett finger längs kinden och magen. 

 Jag älskar min oma och opa så otroligt mycket. De är verkligen helt fantastiska personer och har gått igenom så mycket i livet. De har varit de bästa morföräldrarna något barn kan önska sig och hos dem har man alltid känt sig så älskad och bortskämd. 

 Min fina oma! Hon hade klätt sig fint inför mötet med lilla krypis och det var så fint! Jag kan knappt skriva det här inlägget för jag känner verkligen hur ögonen tåras. Jag blir så rörd av att se dessa bilder. Det är så mycket kärlek och circle of life och Hakuna matata och snart så sjunger jag väl ut att Jesus lever. 

 Denna hand har älskat och vårdat min mor som bebis, mig och nu mitt barn. Det är mycket kärlek i ett par händer. Fyra generationers kvinnor som alla bär på så mycket. Som betyder så mycket och som spelar en sådan stor roll! Kära lilla oma som fnissigt konstaterade att barnet ändå brås på henne, framförallt i sättet. Och gärna för mig! 

Här är vi allihop! Detta foto är ett av det finaste jag någonsin sett och jag ska spara det för alltid. <3

Nu sitter jag i soffan och lillgrodan sover sött här bredvid. I natt la vi babynestet i hennes spjälsäng och hon sov så fint i hela sex timmar. Jag och David var som lyriska att vi hade sängen för oss själva och äntligen kunde få bre ut armar och ryggar och inte ligga krumma med ett nest mellan oss. Det var länge sedan vi sov nära så det var verkligen fint. Sen att vi båda somnade sekunden vi la huvudet på kudden, ja det får man ju ta. Idag lyser solen och jag ska gå in i köket och göra min andra kopp kaffe för dagen. Sen kommer min fina mamma och passar lilltösen när jag går på en massage. Nu känns livet så härligt. Soliga powerwalks med vagnen och radio i lurarna och en latte i lattehållaren (ofcourse! vad trodde du om mig). 

Skönhetsjunkien har gått bananas!

Äntligen börjar vi få in lite rutiner här hemma och stundtals finns det en liten kvart eller halvtimme över att spendera i badrummet. För jag må ha blivit mor men min förkärlek för skönhetsprodukter har inte mattats av det minsta. Möjligen har det blivit ännu roligare kanske just på grund av att stunderna när man kan dutta med krämerna är färre. På sistone har jag därför investerat i en massa härliga och lyxiga produkter. För som nybliven mamma är man extra mycket värd lite lyx och flärd tycker jag.

Ett nytt topplack från Essie har inhandlats eftersom stunderna man väl hinner måla naglarna är det absolut nödvändigt med ett snabbtorkande lack. Good to go heter lacket och jag är verkligen nöjd med det! Då hud både på kroppen och ansiktet har fått utstå mycket under graviditeten unnade jag min hud två riktigt härliga produkter. Elemis papaya enzyme peel är en enzympeeling som doftar gott, är skonsam mot huden och gör huden len som krypis lilla skinka! <3 Bodylotionen från Elemis, frangipani monoi body cream, är lite pricy och kanske inte en bodylotion man använder på daglig basis. Den smörjer jag in mig i när jag vill dofta ljuvligt och vara lite extra härlig. 

På sistone har tre läpprodukter hamnat i min sminkväska. Två läppisar från clarins. Den underbara läppoljan, instant light lip comfort oil, som är helt galet genial, lyxig och med en stor mjuk applikator. Clarins instant light lip balm perfector är en blandning av balm och gloss och gör läpparna mjuka och så ger det en fin tint. Som föräldraledig mamma med brist på tid är en perfekt målad läpp inte alltid så enkel att åstadkomma. Då är sådana här läppisar alldeles perfekta. Några snabba drag, ingen spegel nödvändig, och man känner sig ändå lite fixad. Den tredje läppisen är ett gloss från Chanel, rouge allure gloss. Dör så jäkla lyxig förpackningen är. Tung, svart och applikatorn får man fram genom att klicka i ena änden på hylsan. Grym korallfärgat gloss som verkligen skänker flärd. 

Slutligen två saker som alltid tar slut och som är absolut nödvändiga för en tröttmössa till morsa. En mascara som ger långa fulla fransar och då föll valet på Esteé Lauder Sumptuous infinite. Sist, men inte minst, snarare viktigast är en bra ljusreflekterande concealer. Clinique airbrush concealer är en ny concealer för mig men om det är en av Lisa Eldridges favvisar så är jag övertygad om att den kommer gå hem även hos mig!

3 maj 2015 - 1 månad gammal

 Idag är en stor dag för både mig och mitt älskade barn. Hon fyller 1 månad idag och jag kan återigen bära min älskade älskade förlovningsring. Ringer pryder nu en hand som blivit solbränd av att alltid hållas högt när vagnen skjuts framåt och vars knogar blivit torra av att tvätta händerna hela tiden för att prioritera tösens hälsa. Den finaste ring jag saknat så oerhört under graviditeten där hela jag svullnade som en Michelingubbe!

 Tänk att hon varit hos oss i en månad. Att det är en månad sedan jag blev förälder. Mamma. Någons mamma. Hennes mamma. Som vi utvecklats på denna månad. Nu har min tös till och med vuxit ur sin lilla mössa och bodiesarna i de minsta storlekarna. Det är så man blir lite tålig av hur fort tiden går. 

 Nu sitter vi alla nersjunkna i soffan och jäser efter middagen. Vi kollar på mästarnas mästare och jag ska alldeles strax gå och lägga på en ansiktsmask. Är det inte bästa sättet att avsluta veckan? En kopp te, lite egentid i badrummet och sen lite kvällsläsning i den bok som för tillfället ligger på sängbordet. Vi är alla väldigt trötta här idag. Två nätter med inte sådär jättemycket sömn så jag tror hela lilla familjen ska ta och knyta sig tidigt idag. Bädda ned oss och slött lyssna med ett halvt öra på Agenda. 

Imorgon är en ny vecka. Vi inleder med BVC och kontroll av krypis förmåga att fästa blicken. (Ja, vi har legat i hårdträning den gångna veckan). Denna vecka tror jag minsann jag ska inleda projektet "fixa balkongen". Just nu finns det inte ens den minsta pinal där. Och så kan vi ju inte ha det!

Toughest 2015 - En riktig folkfest

 Igår tävlade min syster och min svåger i Toughest. Vilken dag! Vilket väder! Vilken folkfest! Det var helt ofattbart att de tog sig igenom hela tävlingen och att de kom i mål någorlunda hela men definitivt inte rena. Jag hade min egna Toughestutmaning då jag drog barnvagn över Ribersborgsstranden, matade krypis ute i det fria OCH bytande blöja på ett offentligt skötrum. Oh maj gad, det var svettigt värre, men vi klarade det!

 Så kom de i mål och det var en gråtig storasyster som tog emot dem! Helt galet vad stolt jag var! Vilken bedrift!

 Men gladast var nog mamma och pappa och lilltösen kom i mål. Det var två nervösa föräldrar som vinkade av henne vid starten!

Alla bilderna är tagna av David. Ibland är det allt bra lyxigt att alltid ha en proffsfotograf hack i hälarna! <3

1 maj - en riktig vårdag

Efter en skön massage där varenda spänning i nacke och rygg knådades ut kände jag mig lite som en ny människa! Sen stod jag där i solen och väntade på min lilla familj. Det är verkligen som att vara nykär. När jag på långt avstånd såg David komma gående med vagnen så fanns det knappt plats i magen för alla fjärilarna. Min lilla familj. Just 1maj var vi även förärade med besök från farmor och farfar. Vi var riktigt våghalsiga och åt lunch på stan i solen och gick till och med inom en butik. Vår lilla tös sov lugnt i vagnen hela tiden. Men snart måste jag exponeras för det som känns så stort just nu. Byta blöja på en plats som inte är hemma (eller hos någon man känner). Men, det ska väl gå det med. Farmor berättade betryggande att hon till och med lyckats byta på David när han var stående, på en flygplats. 

Efter farmor och farfars besök var det dags för lite helgbad. Alltså, jag hade kunnat bada henne varje dag! Det är så fantastiskt. Hon blir som en helt annan människa. Och efteråt då! När vi låg och luftade den lilla nakna perfekta kroppen och smörjde och masserade och lyssnade på musik. Vilken grym stund! 

Vilken lyx att vi har båda våra föräldrar så himla nära. Och roligt för dem att de kan träffa krypis så ofta så att de inte missar för mycket av hennes utveckling. För det är galet, det händer verkligen nya saker varje dag.

Här i Malmö lyser solen starkt och vi ska snart ta lilla familjen på en solig promenad ner till havet. Köpa med oss vars en kaffe och titta på min syster och svåger som ska tävla i Toughest. För er som inte vet vad det är så är det en riktigt köttig sporttävling där de ska springa och ta sig över en massa hinder. En del är riktigt skräckinjagande faktiskt! Hmmm, nej jag håller mig till mina powerwalks med vagnen. Det räcker fint för tillfället!

Valborgsmässoafton

 Denna dag har verkligen gått i ett. 1 maj. Solen strålade, jag fick massage, våren kom och krypis fick sitt veckobad. Men mer om det i ett annat inlägg. Det kommer även ett inlägg med fler bilder från gårdagens Valborgsmässoafton. Fram till dess slänger jag upp dessa fantastiska bilder på min pappa och hans älskade lilla barnbarn. Det är något så himla skört, ömt och vackert att se sitt eget barn med ens egna föräldrar. 

 Nu går ögonen i kors här hemma. Jag ligger i sängen med datorn på magen. Omgiven av man och barn, nödnapp, kräktrasor och  pyttesmå sockar har sängen blivit som ett fort där alla viktiga och allt viktigt samlas i en enda kärleksfull och härlig röra. Dags att klappa ihop datorn och få ett par timmars sömn innan den lilla grymtande griskultingen här intill vill ha mat igen. Så ja, jag återkommer med fler bilder en annan dag helt enkelt!