Krypandets framfart

 Det börjar hända grejor när Estrid får vara nere på golvet. Det liksom kryphasas, men än så länge bara bakåt. Men ändå! Hon kanar sig bakåt tills hon är inkilad i ett hörn och då blir hon sur. Och sådär håller vi på om dagarna. Om vårt älskade barn då höll sig till att bara övning krypning om dagen. Men nej. Verkligen nej. Det snurras runt och hasas och backas och gud vet allt om natten och ingen i den här familjen sover särskilt mycket för tillfället.

Med andra ord är vi en sjukt lycklig och harmonisk familj just nu.

Not.

 Det är dock ändå fantastiskt hur man ligger där kl 04:45 och drömmer om flyktplaner och tänker att idag är dagen jag dör av sömnbrist. Men så ler och jollrar hon, man fnissar till, det blir ett skratt och så klarar man av dagen. Men på natten, ja jävlar vad livet är mörkt just då. Tur jag har upprättat följande regel i vår familj. "Det som sägs på natten gills inte på dagen". Fri tolkning.

Igår hade vår lilla Viola sin första namnsdag och det kändes så otroligt speciellt. En egen dag. Som tillhör vår unge. Ingen har dock tid för sentimentalitet dessa dagar. Jag har sjuttiotusen liter kaffe att dricka och en bebis att rädda från allehanda hörn hon råkat fastna i. 

Kalasfina

 Igår gjorde vi oss kalasfina för att fira att vår älskade Tage fyllt hela 1 år. Inte klokt vad tiden går! Estrid bar blåprickig sjömansklänning och ett matchande set med stickad mössa, kofta och små tossor, allt gjort av min mamma! <3 Jag bar klänning av Camilla Thulin, skor från Bianco och Mulberry bayswater.

Tyngd av mörkret

I det mörkaste av rum kan ett enda litet ljus få dig att se, men vad gör man när världen är den mörka platsen och det är svårare att hitta ett ljus att se med? Det har varit en tung vecka tycker jag. Skolmorden i Trollhättan, detaljer kring mordet på Lisa Holm, flyktingförläggningar som brinner och Sverigedemokrater i Lund som lägger ut adresser till planerade flyktingboenden. Det är så oerhört mycket mörker. Jag är på ett sätt glad, eller i vart fall tacksam, att Estrid är så liten för det är för mig nästan oförståeligt hur man ens ska kunna förklara det här mörkret för ett lite äldre barn. Berätta att på skolor kan detta hemska ske. Berätta att det finns människor som hatar andra människor så mycket att man kan hugga ihjäl, bränna ihjäl och strypa ihjäl.

Idag har vi firat vår väns son som fyllt 1 år. Estrids första barnkalas. Vi pratade om energiska barn, matvägran och sömnbrist och hur jobbigt allt kan vara. Men så på vägen hem somnade Estrid i bilen. Hon sov hela vägen upp i lägenheten och varm, lite svettig och rosig om kinden tog jag av henne tjocktröjan och la ner i sängen, stoppade om, pussade och så var det god natt. Och när tankarna på allt mörker som finns där ute så vill jag välkomna sömnlösa nätter. För om det är mitt minsta problem, då har jag inget problem.  

Presenter till mig och andra

 JAAAAA! Jag har en sån väldans tur för på min födelsedag fick jag två koppar som jag önskat mig så himla länge! Två jumbocups från Spode. Engelskt porslin när det är som bäst. Dessa koppar är stora. Enorma skulle man kunna säga. Men tekoppar ska ju faktiskt drickas ur en balja. Är det inte så? Kopparna hittar den intresserade här. 

Annars har vi haft en bra dag. Babysim och efterföljande långfika med Christina och Sara och promenad med kaffe i solen. Sen har Estrid fått vara lite nakenfis och ligga på soffan på ett stort täcke och kunna åla järnet. Och mitt i allt detta kom min mamma på kvällsfika och lite bebisgos. Nu sover Estrid och David sitter med sin musik, jag har tänt ljus och dricker te från en av mina nya koppar. Jag ska snart knyta mig men känner just idag en sådan stor tacksamhet. Så tacksam för att vi har hälsan, att min sambo är så fin och underbar, att vår bebis är frisk, kry och ljuvlig, att min kropp funkar och att jag har fina föräldrar. Det finns mycket att känna tacksamhet för. Speciellt tänker man ju på det när världen runt om en blir så mörk som den är just nu. 

 Klart jag blir uppgiven och ledsen när Estrid natt efter natt klyddar med sömnen men vad är väl sömnbrist när man läser om kvinnor som föder barn på strandkanten efter en flykt över medelhavet, eller om barn som bor på soptippar och i kloaker för att deras hemländer inte vill veta av dem. Ens egna problem kan då te sig så värdsliga. 

Imorgon ska vi på vårt första våra-vänner-fick-barn-och-nu-blir-det-1-år-senare-barnkalas-kalas och jag har köpt present, packat in det fint. Alltså sjukt fint. Vi snackar att jag youtubade "gift wrapping tutorials" och fick upp "japanese kimono styled giftwrapping" och jag är inte alls onöjd med resultatet utan allt lite mallig. Så jag förväntar mig en mycket positiv reaktion från denna
1-åriga Tage imorgon. 

Kampanja med Alliansen

 Igår träffades alla Allianspartier i Moderaternas kansli för gemensam frukost, snickesnack och sedan ut på gatorna för att kampanja bland Malmö stads medborgare. Vi gör en gemensam satsning där Malmö stads medborgare bjuds in för att i olika samverkansgrupper komma med ideér och vara med och påverka politiken. Är du nyfiken på hur du kan vara med och påverka i Malmö kan du läsa mer på alliansenimalmo.se

 Morgonpigga alliansare! Dagen till ära delades det ut orangea tröjor och mössor och vi var så färgglada och fina. Min grupp traskade ner till Möllan och samsades om platsen med fruktstånden och blomsterhandlarna. 

 Här ser ni Joel, min partikamrat och min ordinarie i nämnden jag sitter i. 

 Jag måste skaffa mig en sån här jacka. Den är sjukt snygg och sååå skön faktiskt!

Nicola, Patrick och Dajana. Tre moderater som också sitter i samma nämnd som mig och i Dajana har jag fått en så fin kompis! Så jag tror ni lär se mer av henne här i bloggen framöver!

Vi tog farväl av ett höstigt Möllan och av varandra och jag traskade vidare hemåt.

Tävla om en matstol från Babybjörn

Vi använder oss av en matstol från Babybjörn, som vi är så himla nöjda med, och jag är nu glad över att jag, i samarbete med Babybjörn, fått möjlighet att tävla ut en matstol till en av er.

I januari 2016 lanseras denna matstol i två nya färger, rosa och turkos, och du har chans att vinna en stol i någon av dessa två färger. Babybjörns matstolar är ergonomiska, säkra och passar till barn mellan 6 månader till 3 års ålder. Brickan är justerbar och avtagbar och är enkel att rengöra. Vi själva kör den i diskmaskinen lite då och då faktiskt. Mer information om stolen hittar du här. 

För att vara med och tävla behöver du enbart göra följande:

1) Lämna namn och mailadress. Det är viktigt att du lämnar mailadress så jag kan kontakta vinnaren. 

2) Skriv i kommentaren om du önskar få en rosa eller turkos stol.

Klart!

Tävlingen pågår till och med den 30 oktober.

Lycka till!

Precis just nu

Nu är jag hemma igen efter kvällens lilla möte. Det finns något härligt i att komma hem och höra att lugnet infunnit sig och att lilla bebisen sover. Jag tände ljus i köket, dukade fram kvällsmackorna och nu har vi ätit, slösurfat lite hus och tänkte fixa naglarna inför imorgon. Sånt är också viktigt!

Framförallt ska jag förbereda en superrolig grej till bloggen. Min allra första tävling! Så titta in imorgon för att tävla om världens finaste grej, framförallt om du har, ska ha, eller känner en liten liten människa! 

De brinnande flyktingförläggningarna

Imorgon ska jag på nämndsammanträde och det betyder att jag ikväll ska på ett förberedande möte som hålls tillsammans med Moderaterna. Tillsammans, Folkpartiet och Moderaterna, sitter vi i opposition och därav träffas vi för att förbereda våran ställning i de frågor som ska gås igenom under morgondagen. Denna vecka är det oerhört mycket politik. I måndags var jag på föreläsning om liberalismens framtid, idag som sagt möte och imorgon nämndsammanträde. På lördag ska hela Alliansen i Malmö stad träffas för en gemensam frukost och sedan ska vi hit the streets och kampanja. På söndag åker jag iväg till Kristianstad inför ett minilandsmöte. Folkpartiet nationellt ska snart ha ett stort landsmöte och inför det ska vi träffas och gå igenom delar av de motioner som ska behandlas på landsmötet. Men vi gör det inom regionen och därav kallas det minilandsmöte. Jag har bett om att hamna i gruppen som ska fokusera på integrationsfrågor och hoppas att jag även hamnar i den.

Frågor om integration och invandring ligger mig varmt om hjärtat och jag tycker det är viktigt med en demokratisk och generös flyktingpolitik. I det ligger även hur vi tar hand om de som lyckats komma hit. De som inte spolades i land som det lilla barnet Alan vi alla blev så berörda av. Därför blir jag så nedslagen när jag morgon efter morgon ögnar igenom tidningarna och ser att ytterligare ett flyktingboende satts i brand. Antingen ett blivande boende, eller ett där det redan bor människor. Hur kan det finnas sådan ondska? Föreställ dig själv att du flytt från krigets orimliga fasor, lyckats ta dig med livet i behåll till Europa, äntligen landat på svensk mark och sagt till ditt barn att nu min älskling, nu börjar livet. Nu är vi säkra. Allt för att en kall höstnatt väckas av att din trygga plats är satt i brand. Ska dessa människor inte få en paus från trauma? Ska deras vedermödor aldrig vara över?

Det är inte svårt att tro att de som tuttar fyr är allt annat än positiva till invandring. Det är de som skriker om Sveriges undergång, om att pengarna är slut och om kostnaderna för detta mottagande. Jag undrar i mitt stilla sinne, vad kostar det inte skattebetalarna att våra flyktingförläggningar brinner upp. Vad kostar inte brandkårens utryckning och arbete? Vad kostar inte saneringen? Vad kostar det inte att bygga upp och bygga nytt? Mina skattepengar går gärna till räddandet av liv, inte raserandet av dem. Det gör mig matt och mörk i sinnet av tanken på det människohat som ligger och pyr i vårt land. Över hela vårt land.

Om Sverige inte hade öppnat sin gräns för min morfar vore jag inte här. Han hade då överlevt andra världskriget för att enbart bli fast i det nya förtrycket i form av DDR. I Sverige fick han en fristad, arbetade, fann kärleken, fick barn, sedan barnbarn och nu ett barnbarnsbarn. I Sverige fick han frihet, trygghet och början till ett nytt liv. Varför skulle vi inte fortsätta på denna utstakade väg av demokrati och öppenhet?

Det är en ansträngning för samhället när det kommer så många flyktingar som det gör nu. Men lösningen är inte att bränna dem inne eller bränna ner deras hem och tillhörigheter. Igår läste jag om ett barn som var rädd för sin kudde för den använde hon på natten. Samma tid som bomberna föll natt efter natt i staden där hon bodde. Hon blir inte mindre rädd för sin kudde när hennes nya boende sätts i brand, det lovar jag dig. 

Uppe med tuppen

 Denna ljuvliga lilla unge har varit sjuk och det har varit hemskt att se. Förkyld, febrig och när hon inte ville äta eller dricka fick vi för första gången besöka barnakuten. Det gick bra och vi fick rådet att fortsätta med alvedon och försöka få i henne vätska. Det är hemskt för mammahjärtat att se sin lilla unge må pyton och för familjen märks det mest att hon sover dåligt. Hon har svårt att andas genom näsan och vaknar på nätterna ledsen och vi varvar matning med att skölja och suga näsan. Och vi är slitna. Mitt problem är att jag har svårt att somna om så jag snittar 5 timmar sömn per natt och sömnbristen påverkar en verkligen. För min del är det lätt att fastna i ett tankemönster där det känns som att det kommer vara såhär för alltid. Att vi aldrig mer kommer få sova bra igen. 

Nu har David och Estrid somnat om och jag har varit vaken sen 04:45 och slösurfar och försöker få vargtimmen att gå över till morgon. Det är lätt att tro att alla andra får det att funka för det är ju den bilden som ofta avspeglas i bloggar, och då är det viktigt att komma ihåg att bloggen ofta ger en selektiv bild av hur livet är. På bloggen vill man samla inspiration och positiv kraft och inte gräva ner sig i negativa tankar. Men det är nog viktigt att även lufta de vardagliga utmaningarna så att man kan enas och stötta varandra. Ge pepp och goda råd, backa upp och stötta. Och när jag sitter och tittar ut i den becksvarta vargtimmen tänker jag på alla andra föräldrar som också är uppe nu och sliter. Som hasar runt i morgonrockar, blandar ersättning, tårkar små tårar och vyssjar, klappar, vaggar och sjunger fast att de egentligen bara vill ta sitt pick och pack och ta in på hotell tills ungen är tonåring och sover för mycket!  

Fuffes bloggevent del 2

 Suprise! Det var ju Björn Ranelid som var vår överraskning. Framför oss böljade vinrankorna och mitt ibland dem stod Ranelid och draperad i ett grönt lakan fick vi måla av honom. Vi skulle måla vars en vinetikett och resultaten var blandade. En tjej suckade uppgivet och sa att med konst som denna behöver hon aldrig barn utan kan sätta upp sina egna teckningar på kylen. Gud, vad jag skrattade då! =)

 Här är mitt tävlingsbidrag och det är nog ganska uppenbart att jag inte var vinnaren av tävlingen. Det var ju Liw! Och vilken värdig vinnare sen. 

 Dagens outfit! Jag körde på russian blogglamour, as you do! På underbara iiSA hittade jag en klänning från Malene Birger och med en shapetrosa (herregud vad trodde ni, jag är ju i praktiken fortfarande nyförlöst) satt klänningen som ett smäck! Grymma kurvor fick man! Gammal fuskpäls som jag haft i evigheter. Den köpte jag faktiskt till mig själv i födelsedagspresent för några år sedan. 

 Efter Björn, kreativt skapande och outfitsposerande traskade vi vidare över Fuffes ägor. Genom en fårhage och in i ett DRÖMLANDSKAP. Äppelodlingen! Det var så vackert, inspirerande och härligt att gå runt där och som jag sörjde att jag är allergisk mot äpplen för de såg ofantligt goda ut!

 När dagen övergick till kväll byttes utomhusaktiviteter och vinprovning inomhus. 

På Skepparps vingård produceras tre viner och en flaskjäst cider. 
Bland de vita vinerna hittar du Skepparps grand prix solaris och Skepparps Solaris fatjäst. Fuffe producerar även ett rosévin som går under namnet Skepparps grand prix rosé. Vinerna finns inte ute på hyllorna på Systembolaget, men de går självklart att beställa här. På samma länk hittar du även cidern och det röda vinet. Det röda vinet, Tony Mangan Shiraz, produceras i Australien då röda viner inte är så enkla att få fram i Sverige. En vinbonde i Skåne mötte en vinbonde i Australien, tycke uppstod och den skånska bondens vinstockar planterades i Australien och det röda mustiga vinet kom så till. 

Kvällen avslutades med att vi lekte en mordgåta och det köptes hästar, arrangerades allsånger, byttes påsar med misstänkt innehåll och gud vet vad, allt för att få fram vem som mördade Victoria Silverfisk. Det var Maria Montazalami som gjorde det! Jag och Emma var tillsammans karaktären Lenny Crabfish och vi var om sanningen ska fram inte så bra på att vaska fram vare sig mördare eller pengar. Och hästen vi hade köpt fick hästpest så vi var inte på topp, men kul hade vi, det vill jag lova. 

Sen kom bussen och körde hem oss och det kan ha hänt att en sömnig småbarnsmorsa somnade på bussen med vidöppen mun. Jag säger inte att det var jag, men det kan ha varit det. En himla fin dag blev det ska ni veta! Det var härligt att få bli medbjuden på något såhär uppstyrt och omtänksamt. Det jag tar med mig från dagen, förutom vinkunskaper då såklart, är känslan av hur härligt det är att vara i ett forum med massa kvinnor som are doing it for themselves. Som skapar, bygger, entreprenörar tar sig fram. Som håller ihop och stöttar, kramar och gråter, och är team. Det är mäktigt tycker jag!