Jag har flyttat!

www.fridagsvensson.se

Jag har flyttat! I månader har jag sugit på karamellen och nu är dagen kommen. Domän är införskaffad, webhotell köpt och bloggdesign skapad. Jag hoppas du följer mig till denna nya blogg och du, glöm inte lägga till den nya bloggen i bloglovin!

Du hittar mig här!

8 år och två andetag

 Idag har jag och David varit ihop i åtta år och det känns som det gått två andetag. Jag kan inte riktigt förstå hur snabbt tiden gått samtidigt som det känns som det alltid varit vi. Jag kan inte riktigt längre relatera till en tid där det inte var vi. På en årsdag blir man ju lätt lite sentimental och tänker på allt man gjort, gör och förhoppningsvis kommer att göra. Drömmar om hus, barn och ålderdom. Minnen, resmål och upplevelser. På åtta år har vi gått från att vara två pluttisar till trolovade vuxna. Vi har skrattat, bråkat, upplevt, gråtit, älskat och varit varandras största hejarklack. Stundtals har det varit den ljuvaste av tid och andra stunder har varit präglade av uppförsbacke, så som det nog är för alla par. Så egentligen är vi inte alls unika, men det känns så. Det känns som att det kan inte finnas ett annat par som är så bra vänner som just vi är. Eller skrattar så mycket ihop som just vi gör. Och inget annat par älskar varandra så innerligt som just vi gör. Fast såklart gör de andra paren det. Men det är härligt att känna att man sitter på något speciellt. I stunder kan man bli vårdslös och ta det för givet, men såhär på en 8-års dag tänker man efter. Ordentligt. Och då tar man inget för givet, då verkligen uppskattar jag den gåva som denna relationen är. Och med tanke på att jag blev överraskad med frukost på sängen tolkar jag det som att David håller med mig! 

Ikväll firar vi som äkta småbarnsföräldrar och det innebär stanna hemma och göra något mysigt. Även om movie & dinner ute är en saknad företeelse så kan vi ju göra det riktigt mysigt med film och mat hemma också. 

En kruka från Waldermarsudde

 När jag bodde i Stockholm älskade jag att besöka museér och utställningar, gå på teater och andra kulturupplevelser. Ett väldigt kärt minne jag har är när jag och min studiekompis Mia gick på en Zorn-utställning på Prins Eugens Waldermarsudde. Jag minns att det var en kall och krispig vinterdag och hela landskapet var täckt i vitt och vi gick ut till udden och det var så otroligt vackert alltihop. 

För några veckor sedan bestämde jag mig för att köpa den jubileumskruka som säljs i museishoppen. Krukan är i vanliga fall vit och en riktigt fin designerklassiker. Formgiven av Prins Eugen, 1915, och den vita finns i fem olika storlekar. Jag valde istället, som ni ser, den här grymt fina duvblå jubileumskrukan. Nu står den i mitt fönster och är verkligen ett varmt minne. 

En skräckfylld lördag

I lördags var det ju som bekant Halloween och vi var bjudna på fest och hade barnvakt och en kanonbra utklädnad. Gabbi och Anders bjöd in på en skräckfylld afton där utklädnad var obligatoriskt. Jag och David hade för första gången egentid som par när min snälla snälla mamma passade Estrid. Det var härligt att få vara bara vi igen. Men såklart var det också lite läskigt. Det var inte helt enkelt att släppa henne ur tankarna. Det finns ingen jag hellre skulle lämna Estrid hos än med min mamma men det fanns ändå den där oros känslan om hur det skulle gå. Om Estrid skulle vakna och vara läskig och ställa till med kaos. Men 23.30 tassade vi in genom dörren och det var så tyst så och min mamma sa att allt gått jättebra så då var det verkligen härligt. Vetskapen om att mamma kan passa henne fler gånger och att det för varje gång kommer bli tryggare och tryggare, men att utgångsläget redan är tryggt.

Men nu, över till festen. 

Alltså hur läskig är inte Anders på detta fotot? Han bara tittar ut och är sjukt zombieäcklig. Jag vågade typ inte titta på honom. 

 Detta är "Anders". Sara och hennes syster Emelie hade BÄSTA utklädnanden när de klädde ut sig till vårt kära värdpar Anders och Gabbi. Denna nya butchiga Sara var fantastisk. Och på kvällen kom ett klädbyte när "Anders" bytte ut skjortan för sin favorit tischa, som Sara knyckte ur Anders garderob. Genialt! Alla gäster blev fotade utom den finaste av dem alla. Lite senare på kvällen kom Sofia och Andreas med sin lilla bebis Elias. 7 veckor gammal och pyttepluttig och iklädd en svart body med ett vit skelett på. *insert tusen hjärtögon emojis* Som jag älskade lilla Elias då. Och Sofia och Andreas som gick så all in på maskerad och till och med klädde ut lilla plutten. Han tog partyt med godan ro och sov mest. 

 Ostar, chips, godis och annat tilltugg var uppdukat och jag var nog en aning hungrig för plasthjärnan som låg uppdukat på ett fat fick mig direkt att tänka om det var något ätbart. Det var den inte kan jag rapportera.

 Gabbi var läskig clown och vid ett tillfälle gled hennes linser på sned och ja jävlar vad läskig hon var då. Då var det mindfuck på hög nivå. Men hur läskiga linser hon än hade så är hennes gravidmage så gullig att hela hon bara var en gullig clown. <3

 Stephies utklädnad var fantastisk. Hon var utklädd till Poison Ivy (som jag aldrig hört talas om och därför frågade om hon var utklädd till Fiona i Shrek). *Ridå* 

 "Anders" och "Gabbi" <3 <3 När dessa två öppnade dörren höll jag på att dö. Inga knipövningar i världen hade kunnat rädda mig om jag varit det minsta kissig ska ni veta! Höll på att kollapsa i dörröppningen.

 Poison Ivy är ju ihop med Wille som var Jokern och det var så bildlikt så det inte var klokt. Han hade lila rock och guldkäpp och hela baletten. Älskar denna bild! För det var verkligen ett instamoment. 

 Fi fan alltså! Och så bara smög han runt och dök upp lite här och lite där. Usch, vågar knappt titta på bilden ens!

 Saknar ni mig och David? Ja, vad var vi egentligen utklädda till? Joooo nämligen BJÖRNLIGAN!!! 

Det var denna Halloween och det var så fint att bara vi. Att promenera sakta hand i hand, ingen barnvakt, ingen att passa upp på, bara vi. Men så när vi gick där ensamma, hand i hand, sa jag till David att jag ändå saknade Estrid lite och att även om kvällen var fenomenalt längtade jag ändå så efter henne. Jag med sa han. Och då var det ännu mer fint att gå hem till vår lilla apunge som snusade gott. 

Vinnaren av Babybjörn matstol!

Efter att samtliga tävlanden, 12 stycken, kördes genom en slumpgenerator så har jag nu fått fram en vinnare. Och det blev…

*tu-tu-tuuuut*

Tävlande Nummer 3 - Sanaz Hassanzadeh

Maila mig din adress Sanaz så kommer du få ett paket på posten. Och glöm inte ange i mailet om du vill ha en turkos eller rosa stol. Du kan maila mig på frida_g_svensson@hotmail.com

Från botten av mitt hjärta så vill jag verkligen tacka er alla för ert engagemang och tävlingsintresse! Detta har varit hur kul som helst och jag hoppas verkligen att ni vill tävla mer framöver! För den som är intresserad kan man köpa matstolen här, på babyshop.se. 

Påminner om tävlingen

Vi har haft en mycket sleepy dag här hemma och inte gjort mycket mer än legat i sängen, på golvet och på sofflocket. Och väntat på att David ska komma hem så vi kan laga middag, hålla helg och ta igen oss efter denna vecka. Nu är han hemma och jag har precis varit inom affären och handlat grejor till kvällens middag. Det blir pasta. Det är den snällaste maten jag vet. Pasta och så finns det pajrester kvar från gårdagens middag. Så vi ska nog kunna få till en härlig fredag trots att vi alla är så trötta så ögonen går i kors. 

Men anledningen till att jag pep in här just nu är ju för att påminna om att idag är sista dagen att tävla om en matstol från Babybjörn. Info och tävingsregler hittar du här! Fram till i natt 00.00 är tävlingen igång så tävla på!

Krypandets framfart

 Det börjar hända grejor när Estrid får vara nere på golvet. Det liksom kryphasas, men än så länge bara bakåt. Men ändå! Hon kanar sig bakåt tills hon är inkilad i ett hörn och då blir hon sur. Och sådär håller vi på om dagarna. Om vårt älskade barn då höll sig till att bara övning krypning om dagen. Men nej. Verkligen nej. Det snurras runt och hasas och backas och gud vet allt om natten och ingen i den här familjen sover särskilt mycket för tillfället.

Med andra ord är vi en sjukt lycklig och harmonisk familj just nu.

Not.

 Det är dock ändå fantastiskt hur man ligger där kl 04:45 och drömmer om flyktplaner och tänker att idag är dagen jag dör av sömnbrist. Men så ler och jollrar hon, man fnissar till, det blir ett skratt och så klarar man av dagen. Men på natten, ja jävlar vad livet är mörkt just då. Tur jag har upprättat följande regel i vår familj. "Det som sägs på natten gills inte på dagen". Fri tolkning.

Igår hade vår lilla Viola sin första namnsdag och det kändes så otroligt speciellt. En egen dag. Som tillhör vår unge. Ingen har dock tid för sentimentalitet dessa dagar. Jag har sjuttiotusen liter kaffe att dricka och en bebis att rädda från allehanda hörn hon råkat fastna i. 

Kalasfina

 Igår gjorde vi oss kalasfina för att fira att vår älskade Tage fyllt hela 1 år. Inte klokt vad tiden går! Estrid bar blåprickig sjömansklänning och ett matchande set med stickad mössa, kofta och små tossor, allt gjort av min mamma! <3 Jag bar klänning av Camilla Thulin, skor från Bianco och Mulberry bayswater.

Tyngd av mörkret

I det mörkaste av rum kan ett enda litet ljus få dig att se, men vad gör man när världen är den mörka platsen och det är svårare att hitta ett ljus att se med? Det har varit en tung vecka tycker jag. Skolmorden i Trollhättan, detaljer kring mordet på Lisa Holm, flyktingförläggningar som brinner och Sverigedemokrater i Lund som lägger ut adresser till planerade flyktingboenden. Det är så oerhört mycket mörker. Jag är på ett sätt glad, eller i vart fall tacksam, att Estrid är så liten för det är för mig nästan oförståeligt hur man ens ska kunna förklara det här mörkret för ett lite äldre barn. Berätta att på skolor kan detta hemska ske. Berätta att det finns människor som hatar andra människor så mycket att man kan hugga ihjäl, bränna ihjäl och strypa ihjäl.

Idag har vi firat vår väns son som fyllt 1 år. Estrids första barnkalas. Vi pratade om energiska barn, matvägran och sömnbrist och hur jobbigt allt kan vara. Men så på vägen hem somnade Estrid i bilen. Hon sov hela vägen upp i lägenheten och varm, lite svettig och rosig om kinden tog jag av henne tjocktröjan och la ner i sängen, stoppade om, pussade och så var det god natt. Och när tankarna på allt mörker som finns där ute så vill jag välkomna sömnlösa nätter. För om det är mitt minsta problem, då har jag inget problem.  

Presenter till mig och andra

 JAAAAA! Jag har en sån väldans tur för på min födelsedag fick jag två koppar som jag önskat mig så himla länge! Två jumbocups från Spode. Engelskt porslin när det är som bäst. Dessa koppar är stora. Enorma skulle man kunna säga. Men tekoppar ska ju faktiskt drickas ur en balja. Är det inte så? Kopparna hittar den intresserade här. 

Annars har vi haft en bra dag. Babysim och efterföljande långfika med Christina och Sara och promenad med kaffe i solen. Sen har Estrid fått vara lite nakenfis och ligga på soffan på ett stort täcke och kunna åla järnet. Och mitt i allt detta kom min mamma på kvällsfika och lite bebisgos. Nu sover Estrid och David sitter med sin musik, jag har tänt ljus och dricker te från en av mina nya koppar. Jag ska snart knyta mig men känner just idag en sådan stor tacksamhet. Så tacksam för att vi har hälsan, att min sambo är så fin och underbar, att vår bebis är frisk, kry och ljuvlig, att min kropp funkar och att jag har fina föräldrar. Det finns mycket att känna tacksamhet för. Speciellt tänker man ju på det när världen runt om en blir så mörk som den är just nu. 

 Klart jag blir uppgiven och ledsen när Estrid natt efter natt klyddar med sömnen men vad är väl sömnbrist när man läser om kvinnor som föder barn på strandkanten efter en flykt över medelhavet, eller om barn som bor på soptippar och i kloaker för att deras hemländer inte vill veta av dem. Ens egna problem kan då te sig så värdsliga. 

Imorgon ska vi på vårt första våra-vänner-fick-barn-och-nu-blir-det-1-år-senare-barnkalas-kalas och jag har köpt present, packat in det fint. Alltså sjukt fint. Vi snackar att jag youtubade "gift wrapping tutorials" och fick upp "japanese kimono styled giftwrapping" och jag är inte alls onöjd med resultatet utan allt lite mallig. Så jag förväntar mig en mycket positiv reaktion från denna
1-åriga Tage imorgon.