torsdag 30 april 2015

Rikta världens största tack!

 Oj, det var en ledsen Frida som bloggade det senaste inlägget. Men så kom era kommentarer, både här på bloggen och på Facebook och det var så härligt och underbart. Det här, att inte känna sig ensam. Att någon annan känner likadant och att man har "normala" tankar och känslor. Sen skadar det inte att jag har vad som hands down måste vara jordens bästa mamma. Jag messade henne igår att jag var ledsen och 20 minuter senare stod hon utanför dörren. På frågan om hon inte behövde jobba svarade hon bara glatt "jag flexar". Alltså, då sprängs bröstet! Hjärtat får inte plats. Sen pratade vi länge. Vi kom fram till att mitt stora besvär nog inte är sömnbrist utan den sjukaste spänningshuvudvärken. Så på mammas inrådan bokade jag två behandlingar på en gång. Imorgon är det jag som blir knådad i 45 minuter. Hallelujah!

Efter att både mamma och David gett min ömma rygg en omgång och jag fick sova mellan 20.00-21.30 och sedan mellan 00.00-05.30 känner jag verkligen hopp om livet. Det är väl egentligen ofattbart hur sömn får en att vilja öppna fönster och vråla att Jesus måste leva. Medan för lite sömn får en att hulka fram att det här med barn var en förjävla dålig idé. "Vad tänkte vi pååååå David!?". Och sen när man fått sova. "Jag tar tillbaka allt. Hon är ju ett perfekt mirakel". Och sen pratar vi om att är hon inte lite väl tidig i utvecklingen? Typ geni-nivå? Känns hon inte ovanligt smart för att bara vara drygt 4 veckor. Sen håller det på såhär, upp och ned, fram och tillbaka. Det gäller nog att bara vänja sig. 
Här på bilderna ser ni en livräddare. Babybjörn one. Strålande! Krypis somnar direkt, jag får händerna fria och min rygg tar inte så himla mycket stryk. Lilltösen ligger bredvid mig och sover och jag kollar Gomorron. Jag har till och med lyckats bre mig två mackor och göra kaffe. Men tillbaka till Babybjörnen. Tack vare den har tvätten underlättats så mycket. Nu spänner jag på henne och sen kan jag knata upp och ned till tvättstugan och stå där nere och fixa. Perfekt ju! 


8 kommentarer:

  1. Stort grattis till er lilla goding, så fin och perfekt.
    Klart att man måste få vara lite ledsen och trött, allt är ju inte en dans på
    rosor som man kanske tror innan det där lilla knyttet kommer ut.
    Skönt att ha nära och kära omkring sig som stöttar och hjälper till och visst
    är det märkligt vad en sådan liten kan göra med en.
    Ta hand om er och hoppas du snart mår bättre och försök att sov
    middag när er lilla sover, det tyckte jag hjälpte mig mycket.
    Kram kram Pia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina Pia! Tack för din kommentar! Jag ska försöka sova middag och sen säga till mig själv att detta är en fas. Att det inte är för alltid! Och ja, hon är verkligen så fin och perfekt! ;) det säger jag helt objektivt! Kram!

      Radera
  2. Ååå söta du, jag känner igen mig =) Och det är precis så som du säger att få höra att man inte är ensam... att det är fler.. många fler än bara jag som känner/upplever det på samma sätt, bara det tröstar och får en att inte känna sig ensam. Det är en ljuvlig liten sessa ni fått och det är klart att hon är ett geni, glöm aldrig det och säg det ofta till henne när hon växer upp =) Stor kram Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. taco fina du för din kommentar! skönt att vi delar tankar och känslor ibland! vi är så glada i vår tös, och nu efter fyra veckor, börjar jag landa i modersrollen känner jag. Hjärtat växer för varje dag. Kram på dig hjärtat

      Radera
  3. Svar
    1. KRAM! och hoppas din valborg var underbar!

      Radera
  4. Vad fint gjort av din mamma! Och skönt att du ska få hjälp med värken och att selen funkar! Det är verkligen en lyx att kunna använda båda händerna. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. min mamma är verkligen livets sol! Älskar henne!

      Radera